Björn Ranelid fick frågan i en chatt på nätet: ”Anser du att ditt bidrag är sång eller inte.” Ranelid svarade: ”Eminem, Petter och 50 Cent framför sina verk i en blandform mellan tal och sång. Det finns inga regler.”
Låt gå för det. Även om jag tyckte att Ranelids medverkan i Melodifestivalen lät som nånting mitt emellan skånsk rap och högtidstal.
Björn Ranelid blev ju smått hybriskt glad när han och Sara Li med låten ”Mirakel” gick direkt till Globen. Han utbrast: ”Idag har jag tagit ett svensk rekord som författare. För första gången står en svensk litteraturförfattare på scenen och går till final i Melodifestivalen.”
Nej, jag vill inte ta glädjen ifrån Ranelid. Men om inte litteraturförfattarens egna fötter måste ha stått på just Melodifestivalscenen så finns det ju en som både tagit sig till den svenska finalen – och vunnit. Nämligen Lars Forssell, när han 1973 skrev texten till ”Sommaren som aldrig säger nej”.
Jodå, också Forssell har sjungit. Det kan man höra på skiva.
————————————————————————————————————————Ranelid utbrast dessutom: ”Jag har varit med i ”Let’s dance”, ”Stjärnorna på slottet” och ”Skavlan”. Har någon annan svensk författare gjort det?”
Må vara. Fast talar vi om publikstorlek så har också Ulf Lundell och Plura Jonsson, som faktiskt skrivit mer än kokböcker, nått ut till en stor del av Sveriges befolkning. Augustprisvinnaren Carl-Johan Vallgren och Jacques Werup är andra sjungande författare.
Och om man inkluderar internationella namn så har Ranelid ändå en bit kvar innan han fått lika stor publik som Bob Dylan, Leonard Cohen och Patti Smith. Ja, de ska också räknas med. Cohen och Smith gav ut böcker innan de gjorde skivor och Dylan började skriva ”Tarantula” redan 1965.
Jorden är – faktiskt – överfull av sjungande författare. Både historiskt och idag…
Vad var Bellman, om inte en sjungande författare? Evert Taube gav ut flera prosaböcker som hade förtjänat fler lovord. Birger Sjöberg turnerade med gitarr.
Brendan Behan skrev och sjöng på Irland och Boris Vian skrev både noir och sånger, som han själv framförde i Paris. Den välkända ”Jag står här på ett torg” (med svensk text av Lars Forssell) är en chanson av Vian.
Amerikanen Kinky Friedman sjunger country och skriver deckare. Den norske spänningsförfattaren Jo Nesbø har haft ett popband. Den i Sverige bosatte norrmannen Jan Erik Vold har liksom Gunnar Harding gjort flera skivor där de till jazzmusik deklamerar dikter så rytmiskt att det blir ”sång”.
Mattias Alkberg, Kajsa Grytt, Karin Ström och Stefan Sundström är ytterligare några sjungande författare alternativt författande sångare i dagens Sverige. Förresten, hur ska mångsysslaren Hans Alfredson tituleras?
Även Nils Ferlin och Pär Rådström sjöng små trudelutter. Och så vidare.
Tre sjungande svenska författare som jag velat uppleva just där och då:
- Carl-Michael Bellman hemma hos Anders Lissander i Stockholm på 1760-talet.
- Evert Taube på restaurang Gillet i Stockholm 1919.
- Birger Sjöberg på turné med ”Fridas visor” 1922.
(Krönika i Kristianstadsbladet / Ystads Allehanda 2012)
Erikssons kultursidor 
Hej du Brendan Behan googlade jag på och fick upp den här texten ovan. Som vanligt när jag har svårt att sova så är tankeflykten mer ofokuserad och dansande än vanligt. Och så snöar jag in på något. Som Brendan Behan , som verkar vara jävligt bra och intressant men så vitt jag kunnat googla så finns nästan ingenting alls översatt av Brendan Behan är inte det rätt konstigt? Eller har jag missat sju redan översatta verk?? Du är troligen långt mer fokuserad och kompetent än jag att för att ta reda på vad som finns översatt – det måste väl vara minst fem böcker tycker jag men jag hittar fan bara en enda, det kan väl inte vara möjligt eller är det verkligen det?
GillaGilla
Inte för att jag är nån större kännare av Behan men redan på Wikipedia
nämns tre översatta böcker och på Libris verkar det finnas några fler.
GillaGilla