En sjungande seriemördare

No Way To Treat A Lady
I rollerna: Evabritt Strandberg, Jan Kyhle, Erik Gullbransson och Micaela Sjöstedt
Musik, libretto och sångtexter: Douglas J Cohen
Regi: Elisabet Ljungar
Malmö opera på Flora biografteater, Sjöbo

Alla sjunger bra. Jan Kyhle som kommissarien Morris Brummel, Erik Gullbransson som mördaren Kit Gill, Micaela Sjöstedt som Sarah Stone, fästmö till kommissarien, och – inte minst – Evabritt Strandberg i mångrollen som alla dessa äldre kvinnor; vissa blir mördade, en är redan död (mördarens mamma) och en lever i högsta grad (kommissariens mamma).

Evabritt Strandberg talar, rör sig och sjunger – helt lysande. Exakt tajming! Hon byter mellan rollerna, ibland så snabbt att det verkar som om hon går ut som en person, vänder och kommer in direkt som en annan, och ger varje kvinna sin specifika karaktär.

Tre av de medverkande i Malmö operas turnerande deckarmusikal ”No Way Yo Treat A Lady”. Från vänster: Erik Gullbransson (mördaren Kit Gill), Micaela Sjöstedt (galleristen Sarah Stone)och Jan Kyhle (kommissarie Brummel). Foto: Markus Gårder. 

”No Way To Treat A Lady”, som enligt programmet ska vara ”en humoristisk deckarmusikal”, bygger på en noir-roman (utgiven 1964) av Harry Longbaugh (pseudonym för den Oscarsprisade manusförfattaren William Goldman). Romanen är ”noir” både i betydelsen deckare och svart humor. På scenen har det inte blivit så mycket noir, i någon betydelse.

Det mesta som den bästa kriminallitteraturen brukar spinna kring finns annars med – som symbiosen mellan fiktion och verklighet (Longbaugh/Goldman fick idén till boken från nyhetsrapporteringen om en seriemördare), ont och gott, förbrytare och lagens väktare, miljö och uppväxt kontra brottet, seriemördaren och media.

Enkel scenografi, som det måste bli när en föreställning ska spelas på olika turnéscener. Kajsa Hilton Brown, scenografen, låter skådespelarna gå in i och ut ur ett par avlånga träramar – strax byter de från en New York-miljö till en annan. Det fungerar så effektivt att mina ögon luras att se mer än de ser.

Fast allra bäst: Evabritt Strandberg i en av sina många roller i ”No Way To Treat A Lady”. Foto: Markus Gårder. 

Här finns också en annan – evig – symbios: förhållandet mellan föräldrar och barn, såväl den judiska moderns förhållande till sin son kommissarien som den framgångsrika skådespelerskans till sin son, en misslyckad skådespelare som börjat mörda för att få uppmärksamhet. Nej, jag avslöjar inte för mycket, det mesta vet man och förstår efter blott några minuter.

Med allt detta och dessutom så skickliga sångare/skådespelare borde det ha kunnat bli en både bra och intressant föreställning. Men deckarmusikalen ”No Way To Treat A Lady” har två – väsentliga – problem.

Det ena är musiken. Sångerna är märkligt anonyma. Inte en sång sätter sig i huvet. Det andra är dramatiken. Den är obefintlig. Det där som är så nödvändigt i en deckarhistoria – nerven, framåtriktningen, tråden som nystas upp – saknas. Till exempel presenterar mördaren sig direkt.

Då hjälper det inte ens med fina sång- och skådespelarprestationer, när det varken finns några bra låtar eller så värst mycket dramatik att personliggöra och uttrycka.

(Ystads Allehanda 2012)

Fotnot. Två föreställningar återstår: i Staffanstorp (den 14/4) och i Ystad (15/4).

Annonser

5 responses to “En sjungande seriemördare

  1. angelalidin

    Så häftigt!

    Här ute i bushen har vi inte mycket av slik kultur, men vi har Västanå teater som är helt råa! Har vi bara några kronor kvar på kistbottnen så brukar vi gå dit, hela familjen. Mina två vuxna söner följer med frivilligt 😀 Det är jag så tacksam för!

    (Ops! Märkte att jag svara som mitt bloggalias Pennelina förut…)

    Kramar från mig <3<3<3

    Gilla

  2. Så häftigt!

    Här ute i bushen har vi inte mycket av slik kultur, men vi har Västanå teater som är helt råa! Har vi bara några kronor kvar på kistbottnen så brukar vi gå dit, hela familjen. Mina två vuxna söner följer med frivilligt 😀 Det är jag så tacksam för!

    (Ops! Märkte att jag svara som mitt bloggalias Pennelina… finns risk att du får denna kommentar i tre ex då det trasslar lite här ;-))

    Kramar från Angela <3<3<3

    Gilla

  3. erikssonskultur

    Det är väl nånslags bush det här också men en förvånansvärt kulturaktiv sådan. Om man drar en linje från norr till söder på gatan utanför vårt hus så händer det lika mycket – framförallt österut från oss – här som i Stockholm (snudd på i alla fall). Varje dag; också på vintern. Men kravet är: man måste ta sig någon/några mil med bil.

    Å andra sidan: Västanå teater vill jag gärna gå på nångång liksom Wermlandsoperan.

    Gilla

  4. Västanå är verkligen värda att uppleva. Kommer du hit så ordnar jag middag och boende, om så behövs 🙂 Vem vet om vi inte kunde kika lite på mina gamla demokassetter 😉

    Kramar <3<3<3

    Gilla

  5. erikssonskultur

    Väldigt gärna det, alltihop!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s