Category Archives: Deckare

Mer på Deckarlogg

På systersidan Deckarlogg finns flera nya inlägg om krimi och andra deckare, bl a kortrecensioner av norrmannen Gard Sveens historiska poliskrim och amerikanska Tana Frenchs irländska tonårsdrama. KLICKA och läs!

Deckarloggnytt om Tove Alsterdal

Kunde inte låta bli så jag skrev ytterligare ett inlägg på Deckarlogg om Tove Alsterdals nya spänningsroman/krimi ”Vänd dig inte om” – en av årets bästa svenska deckare och en så innehållsrik roman att den rymmer flera romaner i en.

Klicka gärna, om du inte redan gjort, och läs.

Deckarloggnytt

På systersidan Deckarlogg fortsätter Katarina Tornborg att följa pengarna (tänk teve) och upptäcker en fjällspricka. Klicka, byt till Deckarlogg och läs.

Skåntry noir på Österlen

Platsen är Haväng. För att citera huvudpersonen Jonny Lilja via sin författare Olle Lönnaeus: ”En helvetes vacker morgon”. Jonny Lilja går mot havet för att ta livet av sig, ska hänga sig i en ek. Då får han syn på en människa, en ung kvinna, som sitter på gräset med ryggen mot en annan ek. Hon är redan död.

lonnaeus-det-som-ska-sonas”Det som ska sonas” (2009).

Romanens titel: ”Jonny Liljas skuld” (utgiven 2014). Genre: skåntry noir. Både hemskt berättat och vackert skrivet. Naturen och människan, livet och döden, skildras hud-, livs- och dödsnära. De blir ett: naturen, språket, personerna och berättelsen.

Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan och Österlenförfattare. Vi möts på Kiviks konditori, i det Jonny Lilja-land där Olle Lönnaeus själv och även hans tidigare huvudpersoner Konrad Jonsson, Mike Larsson och Joel Lindgren hör hemma. Oavsett om de vill eller inte.

lonnaeus-mike-larsson”Mike Larssons rymliga hjärta” (2010).

”Olika språk”, säger Lönnaeus i cappucinokön.

”Som journalist ska jag skriva tydligt – men i en roman måste det finnas utrymme för läsarna att andas och fundera. När jag jobbat en dag som journalist går det inte att skriva på en roman. Men jag brukar gå upp tidigt på morgon och skriva ett par timmar. Sen kan jag ta ledigt i fjorton dar, sitta i stugan i Ravlunda och få ihop delarna.”

lonnaeus-en-enda-sanning”En enda sanning” (2012).

Trots att synfältet i Jonny Lilja-serien, nämnda ”Jonny Liljas skuld” och ”Marias tårar” (2016), utvidgas till Malmö så finns Österlen kvar. Tomelilla, där Lönnaeus växte upp, släpper inte taget utan drar honom tillbaks. Inte enbart Tomelilla-trakten heller utan hela det österlenska landskapet från, säg, Haväng till Hammenhög och där emellan Spjutstorp, Onslunda och Lövestad.

”Miljöskildringarna är viktiga”, säger han. ”Några få meningar, beskrivningar av lukter och ljud, kan få läsaren att snabbt förflyttas till en plats.” Jag både instämmer och invänder. Miljöerna betyder mer än så, tror jag. Bok för bok – de övriga heter ”Det som ska sonas” (2009), ”Mike Larssons rymliga hjärta” (2010) och ”En enda sanning” (2012) – går jag igenom Österlenmiljöerna med författaren.

olle-lonnaeus-thomas-lofqvistOlle Lönnaeus. Foto: Thomas Löfqvist.

”Mycket själva Tomelilla i första boken”, säger han. ”Det bygger på egna minnen av miljöer och händelser.”

Men det förekommer ju också flera udda personer, ja, kufar, som bor i något litet hus strax utanför Tomelilla. Att Boris har sin skrotfirma bortåt Spjutstorp, det framgår, men var finns konstnären Mårten Lindgren, som målar Muhammed som gris, den religiöse mördaren Lelle Myrberg och polisen Eva Ström med sin Britt?

Lönnaeus svarar ungefär att ”lite norr om och väster om och där nånstans och koflickan Britts gård ligger mer bortåt Hammenhög” tills jag inser att husen inte finns fast de finns. Han skriver så autentiskt att jag trott att husen eller åtminstone byarna är specifika = verkliga.

”Vid vägen från Tomelilla till Ystad, ungefär mitt emellan, finns ett stenbrott. Nej, där finns inget stenbrott. Men det borde finnas, så jag placerade ett där. En uppfödare av kamphundar fick bo i Lövestad.”

lonnaeus-jonny-liljas-skuld”Jonny Liljas skuld” (2014).

Vilket ännu mer poängterar det som är min poäng. Att miljöerna utgör grunden för böckerna, kalla dem deckare, skåntry noir eller mansromaner. Språket, personerna och berättelserna uppstår u r miljöerna.

För var skulle Konrad, Mike, Joel, och Jonny ha sina rötter om inte ”po lanned”? Ja, även Jonny Lilja, ”en feg polis” i Malmö, döpt till John Harald med en hatad juridikprofessor som pappa. Smeknamnet Jonny flyttar honom från akademikerstaden Lund till ett ruffigare Malmö men också ut på Österlen, till mormors hus i backen ner mot Vitemölla.

lonnaeus-marias-tarar”Marias tårar” (2016).

När jag läste ”Jonny Liljas skuld” klagade jag på stadsskildringarna. Efter ”Marias tårar” får jag revidera mig. Lönnaeus: ”Jag gjorde noggrann research. Under några dar gick jag omkring i Malmös hamnområde – en fascinerande miljö.”

Ja, nu lever både Malmö och Österlen. Och jag vet, utbrister jag, vad det beror på! I ”Marias tårar” förändras din hårdkokta prosa – inte mycket, blott en skiftning i nyansen – när du flyttar berättelsen mellan stad och landsbygd, Malmö och Österlen.

”Du har nog rätt”, säger han fundersamt. ”Du kan ha rätt.”

(Ystads Allehanda 2016)

PS. Kolla också systersidan Deckarlogg där jag gjort ytterligare några noteringar om Olle Lönnaeus senaste skåntry noir under rubriken ”Lönnaeus, Lilja och jag”.

Deckarlogg: Dansk deckardebut i London

Idag inleder journalisten och kritikern Katarina Tornborg sin medverkan på Deckarlogg, systersidan till Erikssons kultursidor. Hennes första bidrag handlar om ”Flickorna på Englandsbåten” av Lone Theils, en i hemlandet mycket hyllad dansk deckardebutant.

Klicka HÄR och läs!

Deckare/krimi 2015 (3): Svenska debutanter

Bra och läsvärda svenska deckar/krimidebutanter 2015 (enligt Bengt Erikssons smak)

BennettMarie Bennett: Hotell Angleterre (W&W)
Historisk roman som utspelar sig under andra världskriget (mest i Malmö) och därför – som alltid under krigstid – blir kriminell.

 

EkbäckCecilia Ekbäck: I vargavinterns land (W&W)
Året är 1717: en familj med två döttrar slår sig ner i Lappland och hittar ett lik i närheten av sin stuga. Så börjar berättelsen om traktens mörka förflutna.

 

HolmenMartin Holmén: Clinch (Bonniers)
Noir och hårdkokt – men 1932 i Stockholm, där tiden var/är lika brutal som Holméns huvudperson; delvis detektiv, annars f d boxare och hårdför indrivare.

 

HåkanssonNils Håkansson: Järnskallen (Bonniers)
Våren 1917 i Stockholm: hungerkravaller, politisk oro, terrorgrupper, sammansvärjningar och en flygande (kvinnlig) demon. Vilken rövarhistoria, eller?

 

LarssonSara Larsson: Den första lögnen (Norstedts)
Realistiskt obehaglig skildring av en våldtäkt och dess följder; och lögnerna.

 

Lövestam 1Lövestam 2Sara Lövestam: Sanning med modifikation och Önska kostar ingenting (Piratförlaget)
Dubbel deckardebut för den flitiga författarmyran Lövenstam; även historierna om privatsnoken utan uppehållstillstånd i Stockholm präglas av hennes personlighet.

OresvärdKamilla Oresvärd: Minnesbäraren (Hoi)
Polisroman med en kvinnlig polis i Göteborg; bättre än många polisromaner av mer kända svenska deckarförfattare.

Årets deckare/krimi (2): översatta

Årets hittills fem bästa översatta deckare och annan krimi (av dem som Bengt Eriksson hunnit läsa fram till oktober 2015)

AbbottMegan Abbott: Om du vågar (Bokfabriken, övers: Ylva Stålmarck)
Stark berättelse som blir en analys i snudd på Joyce Carol Oates-klass av det våld som verkar vara inbyggt i det amerikanska samhället.

HawkinsPaula Hawkins: Kvinnan på tåget (Massolit, övers: Jessica Hallén)
Psykologisk skildring av en kvinna som dricker för mycket (förlorat både jobb och man) och varje dag tar förortståget in till London för att allt ska vara som vanligt.

KaaberLene Kaaberbøl & Agnete Friis: Näktergalens död (Bonniers, övers: Margareta Järnebrand)
Genom författarduons återkommande Röda kors-sjuksköterska görs ännu en dubbelskildring av livet för flyktingar i deras hemland (här Ukraina) och Danmark.

KristensenMonica Kristensen: Kolbarnet (Leopard, övers: Ulf Gyllenhak)
En flicka försvinner från ett dagis på Svalbard: liten kriminalitet – så knappast ett brott väl? – men det är vinter, februari och bitande kallt.

Parsons MurderTony Parsons: Murder Bag (EA Förlag, övers: Gabriel Setterborg)
Polisroman som med sin hårda noir-stil ansluter till Storbritanniens tradition av omplanterade hårdkokta amerikanska deckare.

Bubblare:

McEwanIan McEwan: Domaren (Brombergs, övers: Niclas Hval)
Extra välskriven krimigränsen med en kvinnlig domare som kallas in när en 17-årig pojke (Jehovas vittne) vägrar att ta emot en blodtransfusion.

VargasFred Vargas: Cirkeltecknaren (Sekwa, övers: Cecilia Franklin)
Märklig roman där den lika märklige kommissarie Adamsberg funderar på varför någon ritar cirklar runt föremål på Paris gator.

Adler OlsenJussi Adler-Olsen: Den gränslöse (Bonniers, övers: Leif Jacobsen)
Senaste romanen om de tre minst sagt annorlunda medarbetarna på polisavdelning Q i Köpenhamn: Carl, Rose och Assad.