Återhört på vinylspelaren: Stenblomma

Stenblomma
Alla träd har samma rot
(Silence 1973)
Omslagsmålning: Mathias Frid

Kanske är det något överdrivet, men jag tror att Hélène Bohman kände det så. Att hon levde som en fredlös. Hon var på flykt. Jag minns att Hélène sa: ”Varifrån jag kommer märks väl redan av hur mitt namn stavas.” (På LP-omslaget suddade hon bort accenterna.)

Jag minns också – det måste ha varit 1972 och den andra folkfesten i Malmö – när hon stod ensam med sin akustiska gitarr på scenen i Slottsparken och sjöng: ”Där allting kan köpas för pengar…”

Men hon ville inte stå där ensam. Hon ville inte spela ensam. Hélène Bohman ville ha en grupp att spela och höra ihop med. Det blev gruppen Stenblomma tillsammans med en engelsk respektive finsk musiker – Gregory Johnson-King, elgitarr/autoharp, och Timo Toiviainen, bongos, tablas och congas – som hon träffade i Lund.

Hélène Bohman var ingen vissångerska utan en svensk sångpoet som med sin mörkare röst kunde påminna om folksångerskan Buffy Sainte-Marie. När den akustiska gitarren fick sällskap av elgitarr och handtrummor (på LPn också elbas, trumset m m) blev resultatet halvakustisk / halvelektrisk folkrock. Musiken närmade sig engelska grupper som Incredible String Band.

Hélènes sånger uttrycker en stor rädsla som balanseras av ett litet hopp och en ännu större längtan. Varje sång går om inte i svart så i grått. De kan börja: ”Hur ska det gå för alla små?” eller ”Åh pappa, jag är ensam, ledsen och rädd” eller ”Min egen väg leder ingenstans”… Den ovissa balansgången betonas av att rädslan ofta ackompanjeras av dur-ackord medan hopp och längtan går i moll.

LP:n slutar ändå i dur och glädje med en sång där fristaden Christiania i Köpenhamn blir symbol för Hélènes hopp om och längtan efter ett eventuellt möjligt annat liv.

Starka sånger. Både texter och melodier har fastnat i mitt hjärta. Men något fattas… Jag frågar min hustru, som också var med då: Vilken låt minns du bäst med Hélène Bohman? Hon svarar direkt: ”Där allting kan köpas för pengar…” Nej, den finns inte med på LP:n. Varför?

Fast inte alla tyckte som jag. Det har sagts att när LP:n blev nedskriven i Musikens Makt (av Mia Gerdin för övrigt) tog Hélène så illa vid sig att hon slutade med musiken. Hon måste ha känt sig dubbelt fredlös: både bland dem hon kom ifrån och dem hon sökt sig till.

Men det är inte hela sanningen. Hélène Bohman ville finna en samhörighet mellan musik som konstnärligt uttryck och läkande, medicinsk kraft. Hon steg ner från scenen för att istället arbeta med musikverkstäder där hon spelade tillsammans med utvecklingsstörda och funktionshindrade.

__________________________________________

LP:n ”Alla träd har samma rot” finns inte på CD.

Hélène Bohman-Blomqvist driver Ord & Musikmagasinet (en öppen scen för amatörer och proffs) i Järna. De senaste åren har hon också börjat göra fler framträdanden i eget namn. Gregory Johnson-King dog för ett tiotal år sen och Timo Toiviainen flyttade hem till Finland.

Bland övriga medverkande hörs bl a Träd Gräs & Stenar-medlemmarna Torbjörn Abelli, bas, Thomas Gartz, trummor/fiol, och Jacob Sjöholm, gitarr. Lave Lindholm, också bas, är känd för att ha rattat Peps-inspelningar. Johan Runeberg, flöjt och sitar, är skånsk vispoppoet i eget namn. Jan Hammarlund sjunger i kören.

Mathias Frid, som gjorde omslaget (en oljemålning där Rödluvan tagit med sig skogen och naturen in i stenstaden Lund), är idag en etablerad konstnär som mest gör skulpturer.

(Ur boken ”99 proggplattor”, utgiven av Alfabeta 2006)