Tjejclown: Livmoder i strängarna – garanterat utan stake (MNW 1974)
Omslag: Gunilla Thorgren (idéskiss), Anne Lidén original) och Annbritt Ryde (foto)
”Kvinnor! Kamrater! Ända sedan den första kvinnoplattan kom ut har många utav oss känt ett behov av en kvinnoplatta; formulerad både i text, musik och spel av KVINNOR.”
Ovanstående kunde man läsa i texthäftet till LPn ”Tjejclown”, undertecknat av ”hela arbetsgruppen genom Gunilla Thorgren”. Orden syftade på – riktades mot – den föregående LPn ”Sånger om kvinnor” (MNW 1971). Även om sångerna på den skivan handlade om kvinnor, de flesta texterna hade skrivits av kvinnor och det också var kvinnor som sjöng så hade musiken komponerats och spelades av män.
Därför tog Gunilla Thorgren initiativ till en ny kvinnoskiva, liksom hon var initiativtagare till LPn ”Kåklåtar” (MNW 1972). Det började med att Annbritt Ryde i Göteborg skickade ett band med egna låtar till skivbolaget MNW. En av låtarna hette just ”Tjejclown” och blev titelspår på den kommande LPn.
”Men var i Jösse namn skulle vi hitta alla skickliga kvinnliga musiker”, som Gunilla och de övriga tjejerna också skriver i skivhäftet. Musikrörelsen hade ju haft ”ont om kvinnor som skrivit text och musik och spelat.”
Alla tjejer i Grupp 8 bjöds in. Välkomna och arbeta fram en kvinnoskiva! Några proffsmusiker/sångerskor lockades också med: t ex Hélène Bohman, Lena Ekman, Lillemor Lind, Anita Livstrand och Turid Lundqvist, för att nämna dem som då var mest kända. Författaren Sonja Åkesson bidrog med någon text.
Resultatet blev ojämnt, förstås. Somliga spelar och sjunger ju bättre än somliga andra. Allt låter verkligen inte så bra, rent musikaliskt. Man kan undra om proffsen var så värst förtjusta i amatörernas musicerande. Men jag tyckte om skivan då och jag tycker fortfarande om den, även om skavankerna hörs tydligare idag.
”Tjejclown” blev ännu en kvinnoskiva. Och mer: en skiva där tjejer spelade och sjöng om sig själva och andra kvinnor men också en skiva där kvinnorna var sig själva. Just dessa kvinnor och just då. ”Tjejclown” är ett kvinnligt tidsdokument, kulturellt och politiskt. En kvinnoskiva både till texternas innehåll och det musikaliska – ja, mänskliga – uttrycket.
Det var modigt gjort. I efterhand kan skivan kännas generande utlämnande. Som det också står i häftet: ”Vi är inte märkvärdigare än så här – men vi kan bli.”
Här finns också flera bra låtar.
Den klatchiga men lite aviga titelsången ”Tjejclown” sjunger Annbritt Ryde kampglatt till bl a Ann Marie Hennings struttiga piano. ”Mans kvinna – vaknar” är en sam/dåtida kvinnofolksång som Anita Berger sjunga a cappella, stilla och eftertänksamt. Direkt därpå följer Lillemor Linds ännu mer folkmusikaliska ”Lillemors visa”. Hélène Bohman sjunger rock´n´roll om en ”Skoldans” med ett bra elgitarrsolo som, troligen, Stina Lundgren svarar för.
”Sista sången. Punkt slut” är en typisk – fast argare – sång av och med Turid.
__________________________________________
Två spår från LPn ”Tjejclown” – ”Skoldans” och ”Brudlåt”/”Fruntimmerstango” (text: Sonja Åkesson, musik: Lillemor Lind) – finns med på CD-samlingen ”Sånger om kvinnor” (MNW 2004). Det broderade kvinnotecknet, gjort av Gunilla Lauthers, på texthäftet återanvändes också som omslag till CDn. Men det är allt.
Det har inte varit så lätt att ta reda på vad de medverkande gör idag (inte minst för att de flesta namnen är felstavade på LP-omslaget). Den förmodade elgitarristen Stina Lundgren får t ex gärna höra av sig!
Gunilla Thorgren skriver i boken ”Grupp 8 & jag” (2003) om arbetet med ”Tjejclown”.
Annbritt Ryde har publicerat diktsamlingar, senast ”Spegelglöd” (2005). Turid, Hélène Bohman och Anita Livstrand omskrivs på andra ställen. Lillemor Lind sjunger folkvisor på LPn ”Hjortronblom och kärleksört” (Prophone 1978). Lena Ekman har bl a gjort LPn ”Hjulspår” (Silence 1971). Viveca Säwén Craig (Wiveka Séwén på skivan), basist med (tjej)popbanden Nursery Rhymes och NQB, fortsätter att spela i främst Storbritannien. Gittan Jönsson, som i texthäftet syns med en cello, var med och gjorde ”Historieboken” (1970), spelade i gruppen Lava och är etablerad konstnär. Pianisten Ann Marie Henning har bl a gjort jazzalbumet ”Tidal Dreams” (Dragon 1997). Flöjtisten Katarina Fritzén var méd i grupperna Tintomara och Trio CMB, som spelade med Fred Åkerström, och är tvärflöjtspedagog. Mimie Hedström (Mimi Hedlund), slagverk, har bl a varit med i Häxfeber, som 1981 gav ut en LP (MNW). Maud Hägg skrev ”Frihet, jämlikhet, systerskap – en handbok för kvinnor” (1971). Poeten Sonja Åkesson gav ut ett flertal diktsamlingar från 1957 fram till sin död 1977. Anita Berger har fortsatt med teater.
Ja, så var det då, när den här texten skrevs till boken ”99 proggplattor” (Alfabeta 2006). Nu finns hela ”Tjeclown” (med extralåtar dessutom) återutgiven digitalt, bara att gå in på Spotify och lyssna.
Erikssons kultursidor 