Påskakrimi (1): Gianrico Carofiglio

Gianrico Carofiglio
Med slutna ögon
(Forum; övers: Ulla Trenter)

Efter hela tre år har italienaren Gianrico Carofiglio, förut anti-maffiaåklagare och nu deckarförfattare, återkommit med sin andra översatta kriminalroman.

I den första, ”På sannolika skäl”, introducerades advokaten Guido Guerrieri i staden Bari, längst ner på Italiens stövelklack.

Också Guerrieri är tillbaka i den nya romanen, ”Med slutna ögon”. En ung kvinna misshandlas av sin pojkvän, sonen till stadens mäktigaste man. Flera advokater har tackat nej till att representera kvinnan men Guerrieri tar – med sitt dumdristiga rättspatos – sig an uppdraget.

Ett viktigt ämne; däremot är ”Med slutna ögon” – vad gäller intrig och spänning – ingen särskilt bra deckare. Fast som roman är den ändå läsvärd – av en annan anledning.

Jag brukar ju hävda att varje land har mer eller mindre unika kriminalromaner, eftersom varje land har sin historia och sina traditioner. Människor lever snarlika men aldrig identiska liv.

”Med slutna ögon” är en mycket italiensk kriminalroman, tror jag. Och advokaten Guerrieri är en mycket italiensk man, tror jag också.

Kunde samma sorts man vara huvudperson i en svensk deckare? Jag tvivlar. Det närmaste en manlig svensk deckarhjälte har kommit är väl Erik Winter och han är ändå inte som Guido Guerrieri.

Hur ska Guerrieri karaktäriseras?

Nej, ingen vekling. Han har humör. Kan bli arg, knyta näven och slå den som förtjänar det på käften. En kultiverad hårding, kanske?

Guido Guerrieri besöker ofta, gärna och länge sin favoritbokhandel och här köper han redan i andra kapitlet en diktsamling av den grekiske poeten Konstantinos Kavafis till sin älskade Margherita i våningen ovanpå.

”Med slutna ögon” är en italiensk mansroman för både svenska män och svenska kvinnor.

(Ystads Allehanda 2011)

Lämna en kommentar