Deckartips: Läckberg, Unefäldt, Juhlin och Bolinder

Camilla Läckberg
Änglamakerskan
(Forum)

”Sveriges mest säljande författare”, enligt omslaget, är också vår mest utskällda deckarförfattare. Hon kan inte skriva och är en underhållningsförfattare utan allvarligt syfte med författarskapet. Det första får ni avgöra själva – det andra är lögn. Kvinnomisshandel återkommer som tema och i sin nya, åttonde Fjällbackadeckare om författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström återknyter Läckberg till ett annat ämne hon skrivit om förut: andra världskriget och nazismen. Dessutom placeras nazismen i dagens Sverige. Det politiska partiet Sveriges Vänner har tydliga likheter med Sverigedemokraterna.

Gösta Unefäldt
Den röda nyckeln
(Tre Böcker)

Gösta Unefäldt, född 1926 och nestor bland Sveriges deckarförfattare, ger ut sin femtonde roman om Strömstadspoliserna. Men efter att han pensionerat de äldre poliserna har Unefäldts deckare blivit mindre av polisromaner och allt mer psykologiskt allmänmänskliga. Kriminella livsromaner, så kunde genren kallas. Unefäldt nästan omfamnar den så kallat vanliga människan, hennes liv och problem. Här vävs trådarna kring något så gemensamt men komplicerat som kärlek och sexualitet. Som vanligt är han också en mästare på att göra utvikningar från deckartråden – utan att det blir långrandigt!

Cherstin Juhlin
Anagram
(Recito)

Cherstin Juhlin, brottsutredare i Kristianstad, debuterar med en deckare om Annika Vester, brottsutredare i Kristianstad. Alltså en polisroman inifrån. Skildringen av poliserna känns ovanligt autentisk. Deras jargong låter äkta, grov men inte för grov. Viljan att skildra polisarbetet har fått Juhlin att ibland skriva en halv eller hel mening för mycket. Men det är en randanmärkning. Skildringen av den unga Gabriella, som blir våldtagen och påverkas för livet, är gjord med starkt patos. Hela berättelsen – personer, kriminalitet och andra händelser – kunde ha hämtats rätt ur verkligheten.

Ulla Bolinder
Domslut
(Ord Text Mening)

Ulla Bolinder är en annan sorts deckarförfattare. Hon har en helt egen stil. Ja, hennes deckare har till och med en helt egen form. En 45-årig tvåbarnsmamma ger sig av på en cykeltur – och försvinner. Spårlöst. Ingen ovanlig kriminalintrig men sättet att förmedla intrigen är inte det vanliga. Här finns inte någon berättarröst utan historien återberättas genom polisförhör och nedskrivna bandupptagningar som journalisten David Weber har gjort. Tråkigt? Torrt? Det kunde man tro. Men tvärtom! ”Domslut” är en mycket spännande kriminalroman och så levande att man får för sig att historien måste vara autentisk. Eller?

(Snarlika texter på diverse håll 2011: LO-Tidningen, Kristianstadsbladet, Ljuva Livet m fl)

Påskakrimi (1): Gianrico Carofiglio

Gianrico Carofiglio
Med slutna ögon
(Forum; övers: Ulla Trenter)

Efter hela tre år har italienaren Gianrico Carofiglio, förut anti-maffiaåklagare och nu deckarförfattare, återkommit med sin andra översatta kriminalroman.

I den första, ”På sannolika skäl”, introducerades advokaten Guido Guerrieri i staden Bari, längst ner på Italiens stövelklack.

Också Guerrieri är tillbaka i den nya romanen, ”Med slutna ögon”. En ung kvinna misshandlas av sin pojkvän, sonen till stadens mäktigaste man. Flera advokater har tackat nej till att representera kvinnan men Guerrieri tar – med sitt dumdristiga rättspatos – sig an uppdraget.

Ett viktigt ämne; däremot är ”Med slutna ögon” – vad gäller intrig och spänning – ingen särskilt bra deckare. Fast som roman är den ändå läsvärd – av en annan anledning.

Jag brukar ju hävda att varje land har mer eller mindre unika kriminalromaner, eftersom varje land har sin historia och sina traditioner. Människor lever snarlika men aldrig identiska liv.

”Med slutna ögon” är en mycket italiensk kriminalroman, tror jag. Och advokaten Guerrieri är en mycket italiensk man, tror jag också.

Kunde samma sorts man vara huvudperson i en svensk deckare? Jag tvivlar. Det närmaste en manlig svensk deckarhjälte har kommit är väl Erik Winter och han är ändå inte som Guido Guerrieri.

Hur ska Guerrieri karaktäriseras?

Nej, ingen vekling. Han har humör. Kan bli arg, knyta näven och slå den som förtjänar det på käften. En kultiverad hårding, kanske?

Guido Guerrieri besöker ofta, gärna och länge sin favoritbokhandel och här köper han redan i andra kapitlet en diktsamling av den grekiske poeten Konstantinos Kavafis till sin älskade Margherita i våningen ovanpå.

”Med slutna ögon” är en italiensk mansroman för både svenska män och svenska kvinnor.

(Ystads Allehanda 2011)