I CD-spelaren: Mareld

Mareld
Livstycke
(Rosanna Röst)

Tyvärr har jag glömt när jag hörde Moa Brynnel första gången. Kan det ha varit redan i mitten av 90-talet? Som sångerska i gruppen Mareld eller i något annat sammanhang?

Något som jag alldeles säkert vet är att jag aldrig kan glömma hennes röst: mjuk och följsam, liksom både naiv och livsvis.

Mareld var tidigare en duo med Brynnel och Mats Grahn, gitarr, dragspel och sång. Nu har gruppen utökats med sångerskan Marianne Adolfsson, som också hon sjunger bra men mer rakt och vanligt, pianisten Sunniva Brynnel med flera.

Till det nya albumet samlade de ihop ”livstycken”, främst visor med uppgift att hålla människan upprätt i livet. Inspelningen blev också ett sorgearbete, eftersom Mats Grahn avled innan den kom ut.

Titelspåret ”Livstycke” komponerades av Mats och det är även han som framför det på dragspel (samt bas).

Marianne Adolfsson gör personliga tolkningar av bl a ”Man får betala för sig här i livet” (hämtad från den eviga vissångpoeten Barbro Hörberg) och ”Bönen” (den ryske sångpoeten Bulat Okudzjava). Hon har också tonsatt dikter av Karin Boye, ”Stjärnan”, Pär Lagerkvist, ”Att älska blev att glömma dig” och Dan Andersson, ”Avsked till finnmarksskalden Broder Joachim”.

Sunniva Brynnel spelar ett par egna pianostycken, alltför korta för att de är så vackra, tillsammans med Pia Henoch, cello.

Och så Moa Brynnel… fortfarande lika undflyende men ändå närgången, som jag minns henne.

Hon skriar – eller kular eller jojkar – ordlöst till Karl-Axel Falks naturimiterande elektroakustiska musik i inledningsspåret ”Tirilituvan” och även i ”Du Lahka” (av Mari Boine).

I ”Måsarna” både sjunger och deklamerar hon – vänligt men alldeles bestämt, lugnt och snällt men ilsket – om människors snikenhet. Och som jag njuter när jag hör Moa Brynnel med sin varsamma innerlighet lyfta Björn Afzelius-sången ”Ljuset” till en nivå och höjd den aldrig (!!!) haft förut.

Moa Brynnel avslutar också albumet med att sjunga ”Tag denna dag” (av bolivianskskånskan Gitte Pålsson) så den blir en kanske religiös men alldeles säkert profan psalm om jorden, naturen och människan; om dig och mig och varje ny dag. Mats Grahn ackompanjerar på gitarr och dragspel.

(Lite längre än i Ystads Allehanda 2009)