Måste tyvärr lämna Stockholm för tidigt idag så jag kan tyvärr inte vara med på kvällens ”Benefit concert for Jenny Bohman’s recovery”. Det hade jag annars, självklart. Gå dit i mitt ställe!
Plats: Club Stampen, Stora Nygatan 5, 19-23.30.
Så här skrev jag om hennes soloalbum, som kom i fjol.
______________________________________________________
Jenny Bohman
Coming Home
(Rootsy/ADA Nordic)
På sitt första soloalbum, förut har hon haft bandet Little Jenny & The Blue Beans, är det som om Jenny Bohman slagit in bluesens sorgmod i ett mjukt, rött paket med vita snören.
Melodisk blues, så kunde rubriken vara. Inte blueslåtarna i sig som är melodiska utan Jenny sjunger med en så varm och just melodisk röst att låtar och texter gungar framåt, likt en puffig kudde.
Hon spelar också gitarrer och munspel. Även producenten Thomas Almqvist, som hann avlida innan skivan blev klar, bidrar med el- och akustisk gitarr.
Personligt och bra spelat av bägge två. Spåren växlar mellan akustiskt och elförstärkt men musiken förblir lågmäld, till och med när elgitarren fräser till. Fast i det mjuka bluespaketet finns också tyngd och kraft.
Jenny Bohman har gjort alla låtar utom en, som Almqvist gjorde. Svårt att hantera bluesklichéer så det blir nytt och eget – men Jenny kan!
Den här svenska bluestjejen spelar och sjunger sig rätt upp i klass med Sue Foley och Bonnie Raitt. Lika otroligt som sant!
(Ystads Allehanda 2010)
Erikssons kultursidor 