Etikettarkiv: Jenny Bohman

Jenny Bohman (1963-2010)

Tycker själv det är sorgligt att läsa min korta, snabba dagspressrecension. Men så här var det, det var så här jag tyckte och det är så här jag kommer att minnas Jenny Bohman – med stor glädje och stor sorg.

Jenny Bohman
Live at Mosebacke
(Rootsy/ADA Nordic)

Ingen live-version av Jenny Bohmans solodebut men nästan, de flesta låtarna känns igen. Om man missat henne är ”Live at Mosebacke” en utmärkt introduktion.

För oss som redan vet att bättre bluessångerska finns nog inte i hela Europa är live-albumet ett lika bra komplement. Varje låt föds på nytt när Jenny Bohman står på scen.

Bästa möjliga komp, nämligen gruppen Yonder som förstärkts med bland andra Brian Kramer på gitarrer. Som alltid när Yonder finns med är musiken nästan akustisk, bara försiktigt elförstärkt.

Själv sjunger Jenny förstås, spelar gitarr och munspel. Blues, förresten. Grunden läggs med blues, sen kan musiken ta vägen än hit, än dit.

”Coming home” är en stilla, upplyftande gospel. ”I just want your money” balanserar mellan blues och folksång. ”I wanna be loved” är soul.

Och som hon sjunger, Jenny! Innerligt och starkt, på samma gång. Hon fyller varje ord och ton med hela sig själv och sitt liv.

(Ystads Allehanda 2010)

Annonser

I CD-spelaren och på scen: Jenny Bohman

Måste tyvärr lämna Stockholm för tidigt idag så jag kan tyvärr inte vara med på kvällens ”Benefit concert for Jenny Bohman’s recovery”. Det hade jag annars, självklart. Gå dit i mitt ställe!

Plats: Club Stampen, Stora Nygatan 5, 19-23.30.

Så här skrev jag om hennes soloalbum, som kom i fjol.
______________________________________________________

Jenny Bohman
Coming Home
(Rootsy/ADA Nordic)

På sitt första soloalbum, förut har hon haft bandet Little Jenny & The Blue Beans, är det som om Jenny Bohman slagit in bluesens sorgmod i ett mjukt, rött paket med vita snören.

Melodisk blues, så kunde rubriken vara. Inte blueslåtarna i sig som är melodiska utan Jenny sjunger med en så varm och just melodisk röst att låtar och texter gungar framåt, likt en puffig kudde.

Hon spelar också gitarrer och munspel. Även producenten Thomas Almqvist, som hann avlida innan skivan blev klar, bidrar med el- och akustisk gitarr.

Personligt och bra spelat av bägge två. Spåren växlar mellan akustiskt och elförstärkt men musiken förblir lågmäld, till och med när elgitarren fräser till. Fast i det mjuka bluespaketet finns också tyngd och kraft.

Jenny Bohman har gjort alla låtar utom en, som Almqvist gjorde. Svårt att hantera bluesklichéer så det blir nytt och eget – men Jenny kan!

Den här svenska bluestjejen spelar och sjunger sig rätt upp i klass med Sue Foley och Bonnie Raitt. Lika otroligt som sant!

(Ystads Allehanda 2010)