Så här skrev jag när jag i Hifi & Musik recenserade årets folkmusikaliska Manifestprisvinnare…
Ulrika Bodén
Te berga blå / To The Blue Mountains
(Dimma)
Tema: ensamhet.
Halva året gick kvinnorna för sig uppe på fäbodarna: vallade kor, får och getter, lockade på dem med vallrop och sjöng, kom på ord och melodier när de, som det står i CD-häftet, ”mjölkade, ystade, höll rent i fähus och stugor, diskade mejerikärl, gjorde upp eld, letade försvunna kor, bar ved, vatten och en och annan kalv som inte orkade gå själv”.
Vilket slit! Men vid storhelger kom spelmän och byns ungdomar upp på besök. Det blev dans och fest!
Denna fäbodkultur – vallmusiken – dokumenteras, vårdas och värnas av sångerskan Ulrika Bodén på albumet ”Te berga blå”. Samtidigt som hon bygger ut och på traditionen, nyskapar och personliggör.
Ulrika presenterar kulturen från fäbodarna som både historisk och levande. I CD-häftet kan man, faktiskt, läsa att i jämtländska Klövsjö finns än i dag fäbodar i drift.
Trots att fäbodkulturen var ensam har albumet blivit allt annat än enformigt. I inledande ”Kosviten”, som sjungs a cappella, sammanförs korop från olika vallerskor. I så atrt säga titelspåret ”Te boern å berga blå” – en ”kauklåt” omgjord till marsch – medverkar förutom Ulrika, sång och dulcimer, även Emma Ahlberg, 5-strängad fiol, Niklas Roswall, moraharpa, Daniel Fredriksson, moraoud, och Petter Berndalen, trummor, klockor och symbaler.
I ”Langt ifrån bögda” – en sång om festliga tillfällen med spel och dans – medverkar också Ahlberg och Roswall samt Daniel Ek, harpgitarr. Fast allra häftigast tycker jag det blir i ”Ut på betet”, där sångerskan Bodén med slagverkaren Berndalen skapar folkmusik av den ojämna rytmen från en ledarkos klocka.
Ulrika Bodén har gjort en kvinnoskiva – och en ovanlig sådan – som jag tror måste bli årets folkmusikalbum.
(Hifi & Musik)
Erikssons kultursidor 