På väg till ”Liljevalchs vårsalong 2016”. Foto: Bengt Eriksson
Ett loft i New York eller en åkattraktion på Gröna Lund. Det är känslan när jag med bygghissen (helt täckt, inga fönster, det skrapar och gnisslar) tar mig upp till årets vårsalong i Liljevalchs tillfälliga lokaler i Stockholm city. Nästan så jag undrar om utställningen redan börjat, vilken konstnär som gjort hissinstallationen.
”Ett märkligt år”, skriver konsthallschefen Mårten Castenfors i katalogen till ”Liljevalchs vårsalong 2016”. Inte ännu ett år – utan ett annat. En annan konsthall och en annan vårsalong. Liljevalchs renoverar konsthallen på Djurgården och har lånat en stor kontorslokal högt över Gallerian vid Sergels torg.
Gert Germerads skulptur ”Big Head” med Stockholm bakom sig.
Genom fönstren syns Stockholms magnifika stadslandskap: från Högalidskyrkans systertorn till Brunkebergstorgs brutalbetong och där emellan hus i olika byggnadsstilar, tak, skorstenar, någon terrass.
Inte lätt att konkurrera med utsikten. Men Gert Germeraads skulptur ”Big Head”, alltså STORA huvud, tillverkat av hönsnät och juteväv, klarar av det. Trots sin kaxiga placering mitt framför fönstret stannar alla upp och synar skulpturen, innan de tittar ut.
2016 års vårsalong visas inte bara i andra utan i mindre lämpliga lokaler. De långa korridorerna påminner om när man skyndat runt på Österlens konstrunda eller besökt Glasrikets outlet-försäljningar i Småland. Första intrycket: virrvarr. Jag fick sätta mig i cafeterian, studera katalogen och liksom sortera alla konstverk.
Jan Lindsgård: ”Nedre Manhattan, kvällssnö” (olja på duk).
Björn Larsson & George Sjöstedt: ”Lövånger 2015” (olja på duk).
De 214 verken av 114 konstnärer/grupper kan sorteras i tre (eventuellt fyra) avdelningar: måleri, broderi och skulptur. Tavlorna dominerar och även kvinnligt handarbete – såväl stickning som broderi – tar plats. Men det är skulpturerna som griper tag, mest och starkast.
Både taffligt måleri (onödigt med namn) och skickligt i klassiskt manér som – för mig – saknar mening (till exempel Nick Alms samtida Odd Nerdrum-målningar i olja). Däremot fastnar jag för Jan Lindsgårds panorama över Manhattan (olja), Malin Perssons fasader i Stockholm (akvarell) och Sven Teglund, som målat av sin mors broderade duk (i akvarell).
Lite förtjust blir jag också i Björn Larssons och Georg Sjöstedts gemensamma porträtt av kungen och drottningen utanför Lövånger kyrka.
”Mikaela” heter Cecilia Pfaffs handstickade staty.
Broderiet når inte samma nivå som tidigare år. Stafettbroderiet (gemensamt tema: ”de sju dödssynderna”) imponerar i storslagenhet men mindre med resultatet. Charlotte Sachs är ojämn men har broderat några fina Stockholmsmotiv.
Och om kvinnligt hantverk breddas till stickning så är Cecilia Pfaffs handstickade staty av en naken kvinna desto mer imponerande, både som konst och hantverk. ”Mikaela”, som kvinnan heter, tar plats; i egen rätt, precis som hon är.
Eva Jacobsons lilla kissande hund alternativt ”best”.
Inga Hjolmans flygande katt.
Hannah Streefkerks stenar med stickade överdrag.
Många skulpturer kan samlas under en rubrik: miljökonst. Eva Jacobson och Inga Hjohlman har gjort muterade djur: en kissande liten hund som blir en ”best” (stengods) respektive en flygande vildkatt (träskulptur). Medan Hannah Streefkerk samlat en hög med ömt vårdade stenar: varje sten har fått ett stickat överdrag.
Den tydligaste symbolen för alltings ändlighet är Olle Bolmströms ”skruttstatyer”. En kvinna, som råkar stå bredvid mig, utbrister: ”Det är ju frukt som torkat till skruttar! Se där – en banan med ben. De varar inte så länge, de här konstverken…”
Jag, som rest upp från Vollsjö, lockas också att sortera Vårsalongens konst i en fjärde del: en utställning i utställningen med namnet ”Sydöstskånska vårsalongen”.
K G Nilson: ”Bron” (giclée).
Elna Hansson: ”Sirmione” (akvarell).
Ulrika Tufta Pihlström: ”Zon 3” (broderat foto).
Gert Germeraad (bosatt i Eljaröd) har jag nämnt. KG Nilson (Bästekille) visar ett av sina gicléetryck: en bro över en flod med hus på vardera sida. Elna Hansson (Ystad) har målat de italienska städerna Limone och Sirmione i akvarell – inte avporträtterat utan som mönster och stämningar. Ulrika Tufta Pihlströms (Östra Hoby) pyttesmå svartvita trädfoton är broderade med guldtråd.
I en monter står skulpturserien ”Herrens hus”: en moské, en synagoga och en kyrka, som Anders Vardam (Hedeberga) tillverkat av kartong, gips och trä. Både häpnads- och tankeväckande! Än mer häpnadsväckande är den stora, rörliga skulpturen ”Abervink” av Julia Helander (Vitaby).
Anders Vardams skulpturserie med tre (o)lika varianter på ”Herrens hus”.
Julia Helanders snurrande, blinkande ”Abervink”. Detta foto liksom alla foton på skulpturer har tagits av Bengt Eriksson. (Fotona publiceras med tillstånd från respektive konstnär.) Övriga bilder kommer från Liljevalchs.
Som en leranimerad film med pingisracketar, sjöjungfrur och skolflickor i fysisk verklighet. Tryck på en knapp och ljuset slocknar, skulpturen börjar snurra som en karusell och blinka som ett phenakistoscope. Vilket fascinerande bygge! En hyllning till den rörliga bildens födelse och höjdpunkten på Vårsalongen 2016.
***
Vårsalong på nätet
Vårsalongen pågår t o m 10 april. Men om du inte tar dig upp till Stockholm så kan Liljevalchs hemsida förmedla känslan av årets vårsalong. DÄR finns egenpresentationer av de medverkande samt bilder på verken.
(Ystads Allehanda 2016)
Erikssons kultursidor 