Debut-LP:n med duon Tyrannosaurus Rex, ”My People Were Fair And Had Sky In Their Hair… But Now They´re Content To Wear Stars On Their Brows” var och förblir ett Mästerverk. Att så lite – Marc Bolans sång och akustiska gitarr samt Steve Peregrin Tooks bongotrummor och någon cymbal – kunde bli så mycket.
Bolan förenade rock´n´roll från 50-talet med 60-talets engelska folkmusikvåg och intresset för indisk religion, kultur och musik. Resultatet blev enastående.
A- och B-sidorna inleds av varsin rocklåt, ”Hot Rod Mama” respektive ”Mustang Ford”. Den första med grund i blues á la en akustisk Chuck Berry och den senare psykedelisk rock på akustisk gitarr. Annat – till exempel ”Scenescof” och ”Chateau in Virginia Waters” låter som en hemmagjord sorts Incredible String Band.
Uppföljaren, ”Prophets, Seers And Sages, The Angels Of The Ages”, har jag alltid hört som en mellanskiva. En svagare ”kopia” av debut-LP:n.
Inte lika starka melodier och sämre produktion. Fast också här finns enstaka, lite mer speciella låtar. Som folkpsykedeliska balladen ”Trelawny Lawn”.
Tredje LP:n ”Unicorn” bygger däremot ut och upp från den grund som lagts på debuten. Fler och bättre låtidéer, också en bättre produktion, nu igen, där inte minst Tony Viscontis piano kompletterar och lyfter inspelningen.
Marc Bolan testar lite elgitarr och Steve Peregrin Took byter ibland till helt trumset. Inledande ”Chariots of Silk” är magnifik folkpsykedelia och ”Catblack (The Wizard´s Hat)”, som börjar med baklängesjepkomp á la Beatles/George Martin, måste vara en av Bolans bästa låtar. Någonsin!
Albumen (från 1968, 1968 och 1969) återutges nu i ”De Luxe”-format med demos, alternativtagningar och radioinspelningar.
Intressant att jämföra samma låt i olika versioner och höra vilken stor betydelse producenten Tony Visconti hade. Han fick Tyrannosaurus Rex att växa från spännande och lovande till mycket bra och ibland – just – enastående. Hör bara hur cymballjudet används i nämnda ”Hot Rod Mama”.
”A Beard Of Stars” (samtliga Universal) från 1970 har tidigare återutgivits i ”De Luxe”-version.
Mickey Finn övertar trummor och rytminstrument. Marc Bolan fortsätter att prova på elgitarr, bland annat i albumets instrumentala titelspår, och sätter sista tonen på den bro som ska leda till hans elektriska, mer rockbetonade band, alltså T Rex.
(Hifi & Musik 2015)
Erikssons kultursidor 
Kul att du lyfter fram dessa bortglömda album
GillaGilla