Lilla Horsens på Jylland – med cirka 60 000 invånare i själva staden – är en litterär kommun. När kultur- och kirkeministern Marianne Jelved klockan 10 i lördags stod på scenen i mässtältet och invigde årets krimimesse så berättade hon att Horsens blivit en av tolv kommuner som tilldelas statliga pengar i projektet ”Danmark læser”.
Också årets plats för krimimessen: Horsens nedlagda statsfængelse. Foto: Birgitta Olsson
I Danmark sorterar alltså kulturen och kyrkan under samma minister. Det känns ju märkligt. Och ändå inte, för kriminalromanens eviga tema om ont och gott, brott och straff, moral och omoral, står faktiskt nära Bibeln och den troendes dagliga tvivel.
Dessutom visade det sig att kultur- och kirkeministern är en inbiten och kunnig deckarläsare. Jelved läste Femböckerna som barn och fortsatte i ungdomen (”som alla i min generation”) med Sjöwall Wahlöö.
”Man tror att man vet hur en krimi är”, sa hon. ”Ändå blir man överraskad. Varje krimi har sitt sätt att göra det på.”
Stephanie Caruana läser högt ur sin erotiska krimi ”Smerten selv”. Foto: Bengt Eriksson
Den 5 och 6 april 2014 arrangerades Horsens krimimesse för trettonde gången, liksom de flesta av de föregående i Fængslet (ett nedlagt statsfängelse). 2014 hade mässdelen med förlag, bokhandlar och signeringar fått ett stort, nytt tält och festivalscenerna med författarintervjuer och kriminallitterära samtal utökats till sex stycken (inklusive Børnekrimimessens scen).
Fast antalet scener, där aktiviteter pågår samtidigt, är på gott och ont.
Återkommande gäst på krimiemessen i Horsens: danske bästsäljarkrimiförfattaren Jussi Adler-Olsen. Foto: Birgitta Olsson
Det var bra, eftersom brandskyddet satte gränser för hur många besökare (av cirka 5 500 också i år) som släpptes in till de populära författarna (främst Jussi Adler-Olsen, den danska krimins rockstjärna, och Sara Blædel, som via facebook skapat en nära kontakt med läsarna), och mindre bra för andra krimiförfattare som inte kunde konkurrera med kändisarna.
Norrmannen Gard Sveen, vars debutroman ”Den siste pilegrimen” om en polis under andra världskriget utsetts till fjolårets bästa norska krim, lockade ett tiotal personer. Också ont om åhörare på en av programpunkterna med israelen Dror Mishani, som prisats av Svenska Deckarakademin för sin debutroman ”Utsuddade spår” om en polis i en förort till Tel Aviv.
Israeliske krimiförfattaren och litteraturvetaren (med krimi som specialitet) Dror Mishani intervjuades flera gånger på krimimessen, här av Klaus Rothstein från Weekendavisen. Foto: Bengt Eriksson
Krimimessen i Horsens kännetecknas av seriositet: allvar och verklighet. Knappt någon författare eller föredragshållare som pratar om plott och gåtor – desto fler talar om ”krimien som samfundsdebattør”. Exakt så löd rubriken för ett samtal med Leif Davidsen, som gett ut ett antal thrillers om Ryssland och Balkan, bland deltagarna.
Kerstin Bergman, deckarforskare vid Lunds universitet, deltog i ett annat samtal – om ”Nordic Noir”.
Nordic noir. Krimiexperterna (från vänster) Bo Tao Michaëlis (Danmark), Kerstin Bergman (Sverige) och Nils Nordberg (Norge) samtalar med Else Barratt-Due. Foto: Bengt Eriksson
I vilket nordiskt land skrivs flest deckare? Sverige, trodde publiken. Rätt svar: Island. Vad kännetecknar nordiska deckare? Ljuset, föreslogs det: mörka vinter- och ljusa sommarnätter. Hur skiljer sig de nordiska deckarländerna? Sverige har flest poliser och Norge fler privatdetektiver, i Danmark skrivs många spionromaner.
Kanske därför som det verkar vara ungefär hälften kvinnor och hälften män på krimimessen? Danska män läser spionthrillers.
Presentationerna av danska deckarpriser och de nominerade till det skandinaviska priset Glasnyckeln är återkommande inslag. Skotten Philip Kerr var på plats och tog emot sitt pris för att med ”En man uden åndedræt” – den nionde titeln i sviten om privatdetektiven Bernie Gunther i Berlin, under och efter andra världskriget – ha skrivit den bästa översatta krimin.
Fjolårets bästa danska krimi blev Simon Pasternaks ”Dødszoner”, som utspelar sig i Vitryssland under nazitiden. Ane Riel fick debutdiplomet för ”Slagteren i Liseleje”.
”And the raven said: Nevermore.” Förlaget Lindhardt og Ringhofs monter. Foto: Bengt Eriksson
Dansken Pasternak, norrmannen Sveen och svensken Christoffer Carlsson – med ”Den osynlige mannen från Salem” – presenterade sina Glasnyckel-titlar. (De nominerade från Finland och Island saknades.) Här kan en annan skillnad mellan nordiska deckarländer noteras. I Sverige skrivs få och uppmärksammas ännu färre historiska deckare – medan årets prisade kriminalromaner i Danmark och Norge utspelar sig i äldre tider.
Att besöka krimimessen är som att gå på rockfestival. Man kollar programmet och kryssar för vad man ”måste” se och höra. Det spricker – efter en halv dag. Jag menar: orka! Men jag lyckades pricka in ett par programpunkter där rättsläkaren Jytte Banner respektive Kurt Kragh, tidigare polis i Rejseholdet, förenade verklig och fiktiv kriminalitet.
Kriminalförfattaren/journalisten Jesper Stein ”förhörs” i fängelsets cellavdelning av kriminalpolisen Frode Z. Olsen. Foto Bengt Eriksson
! Ett annat spännande möte mellan fiktion och verklighet (antar att Vibeke Johansen, som arbetar på Horsens bibliotek och svarar för programmet, också kommit på det här) var den riktige kriminalpolisen Frode Z. Olsen förhör av författaren Jesper Stein om hans huvudperson Axel Steen, fiktiv polis och narkoman.
Några nya danska kriminamn och titlar fick jag också med mig hem från Horsens. Strax ska jag läsa ”Forkynderen” av duopseudonymen Sander Jakobsen, som började med att skaffa ett engelskt förlag för sin krimi, den erotiska krimin ”Smerten selv”, som Stephanie Caruana inspirerades till av krimimessen (?) och Martin Dan Rasmussens ”KBH Noir”, som verkar vara som titeln.
Förlaget Gyldendal lockar med böcker och framträdanden. Foto: Bengt Eriksson
Och över alltihop svävade Dan Turèlls ande. Ja, faktiskt. Dels sa Jesper Stein att Turèll var hans stora inspirationskälla och nu återutges Turèlls deckare om ”Den namnlöse” – hur många gånger har de återutgivits? – också som e-böcker.
(KvP 2014)
Erikssons kultursidor 