Gittan Jönsson Henry Maine stipendiat 2013
ÖSKG – TJÖRNEDALA KONSTHALL
Tjörnedalagården
Baskemölla
Öppet: tisdag – söndag kl 12 – 17
Gratttttttttis! utbrister jag. Välförtjänt. Här nedanför finns en text jag skrev när det häromåret kom en fin bok om konstnären Gittan Jönsson.
______________________________________________
Gittan Jönsson
Dammsugerskan fyrtiotvå uppdrag
Om konsten, livet och andra svårstädade utrymmen
(Carlssons)
Gittan Jönssons konstnärliga väg har varit konsekvent och logisk. Den kännetecknas av en allt skarpare blick där feminism är humanismens hjärta.
Första gången jag hörde talas om – ja, hörde – henne var 1974. Då medverkade Gittan på kvinnoskivan ”Tjejclown”, där hon spelade cello. 1970 hade hon bidragit med illustrationer till ”Historieboken”. För att 1978 göra sin än idag mest kända målning med titeln ”Diskkasterskan”.
Dammsugerskan på uppdrag.
Alltså inte som i diskus utan som i disk: en kvinna – hemmafru, femme fatale och amazon på samma gång – står vid diskbänken och kastar tallrikar. Ett hopp fram till 2000-talet: då steg en ny kvinnogestalt ut ur en tidningsannons från 50-talet och in i Gittan Jönssons konst.
Det var dammsugerskan, som sen dess förekommit både i målningar och senare i form av små skulpturer, så kallade figuriner.
Både diskkasterskan och dammsugerskan – observera klackaskorna! – bör vara hyllningsporträtt av Gittans mamma. Samtidigt kan bilden av dammsugerskan tolkas mer allmänt – som en symbol för kvinnorollens instängda människa.
Dammsugerskan på nytt uppdrag.
Nu finns dammsugerskan i bokform. Med korta texter på uppslagens vänstersida (oftast av Gittan Jönsson själv men också citat från bland andra Sonja Åkesson) och målningar på högersidan blir ”Dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag” som en bilderbok för äldre (och även yngre).
Målningar av dammsugerskan har visats hemma hos Gittan i Brantevik under påskrundorna såväl som i Stockholm, för att nämna ett par platser. Om ni inte sett dem kan hennes fyrtiotvå uppdrag sammanfattas med ordet städiver.
Hon må vara fjättrad vid dammsugaren men då tar hon väl med sig den när hon ger sig av ut i livet och in i konsten. Dammsugaren blir ett kvinnovapen för att städa undan och suga upp unkna tankar, åsikter och idéer.
Hennes siluett återkommer i olika sammanhang, skiftar färg från målning till målning. Hon suger bort en pansarvagn från Himmelska fridens torg och åker slalom i Anja Pärsons backe. Hon multipliceras och kan även byta skepnad: få en drottning- eller älgkrona, ett huckle eller en sjal, ett hund/varghuvud eller Francis Bacon-ansikte.
Dammsugerskan tar sig an ett tredje uppdrag.
Det sistnämnda, när dammsugerskan gör oväntade besök i andra konstverk, är extra fantasieggande.
Hon tar med sig dammsugaren till Anders Zorn (hans badande kullor), Charlotte Gyllenhammar (där dammsuger hon upp och ned), Gunilla Mann (hennes glättiga idyll), Lars Vilks (dammsugerskan städar Nimis), John-e Franzén (de uppfläkta Hells Angels-kvinnorna), Ulf Lundquist (den tecknade Assar-serien) med flera.
Vissa konstnärer känns igen, andra anar jag bara. Fiffigt nog finns ett facit längst bak i boken. Susanna Slöör bidrar med en kort presentation och Gittan Jönsson har skrivit ett något längre efterord.
I ord stiger hon fram som en mer radikal feminist. Men så endimensionellt kan jag inte se hennes färglockande målningar. De riktar sig också till mig, som man. Alla människor har lika värde. Det är bildernas genomgående tema och dammsugerskans budskap, för mig.
(Kristianstadsbladet 2011)
Erikssons kultursidor 