Hansson de Wolfe United
Elektriskt blått
(Colibriasis/Sony)
Sexton år sen förra albumet men det låter som om det knappt gått en vecka.
(Nästan)samma musik nu som då.
Borde namnet vara Lorne de Wolfe United när man, det vill säga han, nu samlat sig för en come back? Dick Hansson och Claes Palmkvist finns inte kvar, gitarristen Jonas Isacsson är däremot med och får sällskap av Per Lindvall, trummor.
Ändå låter det typiskt Hansson de Wolfe.
Musiken bygger på Lorne de Wolfes egenartade harmonier och klaviaturspel. Även texterna, skrivna av de Wolfe och ibland Ingrid Munthe, präglas som tidigare av balansgången mellan schlagerord och verkliga känslor.
Jaget står i centrum.
Fast ibland – annars hade jag nog inte stått ut – kommer det personliga i kontakt med omvärldens alla medmänniskor. Som i låten om behovet av ”Generositet”.
Musikaliskt bäst är titelspåret och ”Där hallonen växer vilt”, ett par lika välgjorda som lätta och luftiga popmelodier. Och som sagt, typiska för Hansson de Wolfe United.
(Ystads Allehanda 2010)
Erikssons kultursidor 