Palmegåtans slukhål

Stefan Lindberg
Nätterna på Mon Chéri
(Albert Bonniers)

Nej, Stefan Lindberg har inte skrivit ännu en bok om Palmemordet och Palmeutredningen. Eventuellt kan det ha varit hans syfte, men i sista stund undvek Lindberg att ramla ner och försvinna i Palmegåtans mörka slukhål.

”Nätterna på Mon Chéri” är en hybridbok: enligt baksidestexten en kombination av thriller, essä och dokumentärroman. Själv tycker jag att fiktionsdokumentär passar bättre.

Mon Chéri hette det café i Stockholm där den så kallade 33-åringen tillbringade sju timmar den 28 februari 1986. Alltså samma datum då Olof Palme sköts ihjäl på Sveavägen, inte alls långt ifrån caféet. 33-åringen, då 32, var den första som togs in på förhör.

Kenneth Swärd/Ken Sword får han heta i boken. Vill författaren, redan genom att byta ut hans riktiga namn mot ett fiktivt, påpeka för läsaren att det är en roman? Tro inget annat! Ändå beskrivs 33-åringen så ingående och verklighetsnära (polisförhör, gömställen efter all mediauppmärksamhet, flytt till USA, hans död) att skildringen blir högst trovärdig.

Samtidigt som Lindberg laborerar med 33-åringens liv, påstår att han inte alls är död, inte blev mördad i USA, utan fortfarande lever… Ja, vad ska en läsare tro? Flera gånger slutade jag nästan att läsa. Jag förstod inte syftet med boken. Det var Lindbergs språkhantering – han verkar ha vridit och vänt på orden, formulerat varje mening så exakt han förmått, hans skönskrift blir skönläsning – som ändå fick mig att läsa vidare.

På sidan 189 – först där – hajar jag till för ett par nyckelmeningar. Anders Lindberg skriver: ”Men man ska vara mycket försiktig när man närmar sig Palmemordets gåta. För den smittar, och mörkret som strålar har inget slut.” Så var det förstås! Så är det.

I början må huvudpersonen vara 33-åringen, men författaren Lindberg tar över allt mer och blir själv huvudperson. Han skriver om kriminalinspektör Börje Wingren, som förhörde 33-åringen och aldrig avvek från åsikten att han var skyldig, och går igenom den aldrig sinande strömmen av privatspanare och böcker som kommit och kommer med de mest, låt säga, uppfinningsrika teorier.

Där hejdar Stefan Lindberg sig, precis i tid, innan han själv blivit en privatspanare. Så nära att också han smittades av det strålande mörkret, slukades av det svarta hålet. ”Kvällarna på Mon Chéri” – thriller, kriminalessä, dokumentärroman, fiktionsdokumentär, allt! – handlar om Palmetraumat: utredningen som aldrig upphör, privatspaningen som hittar
ständigt nya spår, allmänhetens – ditt och mitt – eviga intresse.

Och risken att bli galen.

(Publicerad i Gota Media-tidningar 2016)