Staffanstorps konsthall visar den 7.2 – 3.4 2016 en retroaktiv utställning med verk från sent 40-tal av den tyvärr alldeles för bortglömde konstnären Allan Friis.
Här följer en recension som jag skrev av ett häfte om och med den konst som Friis senare började skapa, på 60-talet. Hans konst blev då politisk – efter att tidigare ha varit surrealistisk. I slutet av recensionen uppmanade jag faktiskt någon av Skånes kommunala konsthallar att sammanställa just en retroaktiv utställning med Allan Friis.
Så kommer ni i närheten av Staffanstorp – passa på och se utställningen. Rekommenderas (även om den inte blev precis som jag tänkte mig)!
______________________________________________________
Allan Friis
Politiska bilder (1968-78)
(Egen utgivning)
Det här lilla häftet, som Allan Friis gett ut om och med sina ”Politiska bilder”, lockade mig att leta efter fler exempel på svensk politisk konst.
På nätet fick jag upp en notis från 2002 om att Region Skåne skulle rensa i konstförrådet och göra sig av med 60- och 70-talens ”kommunistiska konst”, som inte kunde visas längre. ”Framför allt konstvetare som är intresserade av den här konsten”, enligt kultursekretaren Jan Stenfell.
Kan Friis ha varit en av de bortgallrade? Skulle ingen längre vara intresserad av hans konst? En intresserad finns i alla fall: kontsamlaren Valdemar Gerdin, som köpt ett stort antal politiska bilder av Friis. I fjol ordnades en utställning med de inköpta verken på Rönnells antikvariat i Stockholm.
Allan Friis: ”Är du lönsam lilla vän”. Tuschlavering.
Allan Friis är född i Malmö och bosatt i Bjärred. Hans tidiga målningar präglades av surrealism och fantasi och han gjorde också vardagssurrealistiska kortfilmer (flera av dem kan ses på YouTube). Men så under andra hälften av 60-talet förändrades motiven.
Bilderna började gripa in i tiden, samhället och politiken, blev tydligt föreställande och politiska – ja, agitatoriska. Titlarna – som ”Fascismens ansikte” och ”Profiten kräver nya offer” – kunde skrivas direkt på bilderna. Nu tycker jag att det ibland blir väl övertydligt – men det var effektivt på 60- och 70-talen. I häftet finns tidningsklipp som berättar om ”censur”, ”sabotage” och ”förkortad” utställningstid.
Allan Friis gjorde mängder med ”politiska bilder” mellan 1968-78: oftast svartvita i tusch men också akryl, från mindre format till påträngande monumentalstorlek. Det egenutgivna häftet är ingen konstbok utan en dokumentation av konstnärens verksamhet. För små bilder och inte tillräckligt bra tryck för att man riktigt ska kunna iaktta hans fingerkänsliga tuschlaveringar.
Alla Friis: ”Jag är den ende som vet”. Målning från utställningen på Staffanstorps konsthall.
Friis förtjänar en stor retrospektiv utställning i någon av Skånes kommunala konsthallar. Men är bilderna aktuella? Har de inte gått ur tiden?
Tvärtom. Oavsett politisk åsikt kan man inte tycka annat än att bilder som ”Är du lönsam lilla vän?” (elever i en skolmatsal), ”Frihet att välja” (arbetslösa på gatan) och ”Terroristlagen kan användas mot invandrare” (människor som du och jag) griper in också i 2 000-talets samhälle och debatt. De har aktualiserats på nytt.
I väntan på den stora utställningen: bege dig till Malmö högskolas byggnad Orkanen. På andra våningen i ett elevrum hänger målningen ”Miljöns inverkan på människan”, som Allan Friis (efter att den varit på drift) döpt om till ”Entartete Kunst”.
(KvP 2013)
Erikssons kultursidor 