Det var en annan tid, en annan radio och andra möjligheter för alla galna viljor, tänker jag när jag återser min gamla text om Kjell Alinge…
****
För några år sen, närmare bestämt sommaren 1967, hade Kjell Alinge ett radioprogram som hette Zummer. Ja, egentligen hette programmet Zzzzzzzzzzzummer med en väldans massa z. I ett sånt där Zummer-program var jag med och läste ett (fingerat) brev från min mamma som skrev och undrade att hur har det blivit av mej nu när jag har Tidsignal i kavajfickan och Staten och Revolutionen av Lenin under armen och demonstrerar utanför USA Trade Center…
Just det inslaget jag var med i var nog det enda jag riktigt fattade av Zummer. Året efter fanns Kjell Alinge där igen. Han och Thomas Tidholm och Anna-Clara Tjerneld gjorde ett program som egentligen skulle ha hetat Ajax om det inte funnits en tvättmedelsfirma som lagt sej i. Så programmet fick istället heta Aftonbrus. Dit kunde vemsomhelst skicka in egna bandinspelningar med ljud och Tomas Tidholm var ute på stan med en Nagra-bandspelare och frågade folk vad dom ville höra för ljud.
Kjell Alinges egen trailer för radioprogrammet Eldorado.
Jag minns att nån hade skickat in ett ljud som lät som så att en dörr öppnades och sen gick dörren igen och stängdes med ett ganska stilla tyst knäpp. Det var Aftonbrus och inte förstod jag så mycket. Men tydligen fanns det andra som fattade alltihop för det kom en väldig massa heminspelade band till Kjell och Thomas och Anna-Clara. Och egentligen tror jag väl också att jag förstod vad det handlade om.
Sound of Summer heter programmet i år. För det är väl egentligen samma program som det har varit hela tiden och ungefär likadant ställt nu igen. Så bäst att låta Kjell Alinge själv förklara långt inifrån sej och med leende mustascher vad det är han gör:
– Det är ju liksom väldigt tydligt, kanske för övertydligt, men i programmet i morron ska det bli svårare att fatta alltihop, säger Kjell och beskriver programmets innehåll och medverkande:
– Bumpa den rike direktören med villa på Enköpingsslätten & en vakthund som heter Nixon & så Barbie som jag träffa på en brygga i skärgården & hade en intellektuell konversation om partyn & kläder med & bjöd på glass med samlarbilder och som berätta om en indianmassaker ledd av en pastor & Bumpas swimmingpool är hemma i mitt badkar & Tim Buckley sjunger en 12 minuter lång sång med sin klarpärlande röst…
(Ur en längre artikel i Röster i Radio, 1970)
Erikssons kultursidor 