”Hello, My Name is Paul Smith”
Design Museum, London nu förlängt t o m 22/6
”Club to Catwalk: London Fashion in the 1980s”
Victoria & Albert Museum, London t o m 16/2
Ingången till utställningen på Design Museum är ett krypin på 3 x 3 meter. Exakt så liten var Paul Smiths första butik i Nottingham. Fascinerande att stå där och förflyttas till 1970 när han startade som modeskapare i eget namn.
”Hello, My Name is Paul Smith” är lika mycket en utställning om honom som person och legend som om hans kläder och annan design.
Varje centimeter av väggarna i ett stort rum har fyllts med konst ur Smiths gigantiska samling. I ett annat rum finns skrädderiet (med mönstren i taket) och utställningen innehåller också en stiliserad kopia av det hotellrum i Paris från vilket han 1976 sålde in sig på fransk marknad.
Paul Smiths arbetsrum. Foto Luke Hayes
Inte minst visas Paul Smiths arbetsrum med så många saker och grejer som kan få plats i rummet. Inklusive en tävlingscykel (pojken Paul, 14 år, slutade skolan för att bli tävlingscyklist och gör nu också kläder för cyklister).
Att han skapat ett klädimperium som fortfarande håller sig på toppen av brittiskt mode är värt beundran. Även om jag förhåller mig skeptisk till delar av hans klädproduktion.
Visade kläder av Paul Smith på Design Museum. Foto: Bengt Eriksson
Design Museum visar en rad plagg – som kavajer, kappor och skjortor – med influenser från klassiska engelska klädstilar. Ofta stilfullt men likadant = tråkigt som vilka kläder som helst.
Ibland verkar han själv tycka det blir trist och låter sig influeras av andra kulturer, då kan resultatet istället bli plumpt.
Bäst är Paul Smith när han – tyvärr för sällan – lyckas kombinera det klassiska med en liten men personligt avstickande touch.
Paul Smith har också designat annat än kläder, som den randiga så kallade ”hundkojan” (brittiska bilmodellen Mini). Foto: Bengt Eriksson
”Club to Catwalk” på Victoria & Albert är en större och mer mångsidig utställning. Här ges en övergripande presentation av 80-talets modeskapande i Storbritannien – ett så omvälvande och nyskapande decennium att det överträffade 60-talet.
Utställningens namn täcker inte helheten.
Överdimensionerad kostym av John Galliano. Foto: V&A
80-talets mode började ofta på gatan och fortsatte in på nätternas klubbliv, de små butikernas designers inspirerade och började också anlitas av modeindustrin. Modet var folkligt och experimentellt, konstnärligt och politiskt.
Simon Foxtons begagnade flygjacka med påklistrade lappar exemplifierar gatumodet. Politiska var Katharine Hamnetts t-tröjor med slagord och även Christopher Nemeth som kunde göra kläder av postsäckar.
”Peacock eye”-klänning av Willy Brown. Foto: V&A
Mer 80-talsmode: John Gallianos överstora kostym, Jasper Conrans svarta läderjacka, Vivienne Westwoods lekfulla mode som kommenterade nutiden och historien, Joseph Tricots mönstrade tröjor (designade av bland andra Hamnett, Galliano och Bodymap)…
Den viktigaste brittiska modetidskriften var faktiskt Blitz (viktigare än både The Face och i-D) vars stil- och moderedaktör Iain R. Webb bad 22 klädskapare i och utanför Storbritannien att redesigna Levis-jackor för den nya tiden. Resultatet syns i en av utställningens montrar.
Blitz jeansjacka by Levi Strauss & Co., redesignad av Vivienne Westwood. Foto: V&A
Många lekte och hade skoj – Leigh Bowery dolde jeanstyget bakom glittrande hårklämmor och Stephen Jones gjorde en damhatt – men bland jackorna finns även ett exempel på lika klassiskt som modernt brittisk mode, både bärbart och häftigt.
Nämligen en kavaj i kombinationen glencheck och denim. Design: brittisk-japanska Culture Shock.
———————————————————————————–
”Hello, My Name is Paul Smith: Fashion and Other Stories” (Rizzoli) av Paul Smith med flera och ”80s Fashion: From Club to Catwalk” (V&A) av Sonnet Stanfill är två titt- och läsvärda böcker för den som inte hunnit/hinner till utställningarna i London.
Mer att läsa, se och höra finns också på Victoria & Alberts nätsida (http://www.vam.ac.uk), bland annat en kort dokumentärfilm om tidskriften Blitz.
(KvP 2014)
Erikssons kultursidor 