I musikbokhyllan: Cornelis Vreeswijk

I sommarnumret av Hifi & Musik har jag också skrivit om – ifall redaktören räknat rätt – 31 nya och i vissa fall nyare svenska musikböcker. Bl a den här som jag inte tycker har uppmärksammats så mycket som den borde.

——————————————————————————-

Klas Gustafson
Lyssnarens guide till Cornelis
(Leopard)

CornelisBiografin ”Ett bluesliv: Berättelsen om Cornelis Vreeswijk” kom 2006. Dess författare, Klas Gustafson, har nu också skrivit en uppföljare, ”Lyssnarens guide till Cornelis”, där han kompletterar och fördjupar biografin.

Förra gången handlade det mer om Cornelis Vreeswijks ”äventyrliga livshistoria” och mindre om Cornelis verk: alla visorna och/eller sångerna. Ja, hur ska de karaktäriseras? Bör Cornelis Vreeswijk kallas visdiktare och vissångare eller blev han allt mer en sångpoet och sångartist? Låt mig liksom Gustafson, för enkelhetens skull, använda ordet sånger.

”Allt du inte visste om 216 sånger av Cornelis Vreeswijk” är bokens undertitel. Var och en av dessa har fått en beskrivande text: kort eller till och med alltför kort om vissa sånger och längre om andra, ibland kan det bli en smärre essä.

I ett förord medger Gustafson att han är inkonsekvent. Vissa översättningar, som Cornelis Vreeswijks svenska tolkningar av Victor Jaras sånger, valdes bort, medan andra översättningar – bland annat ”I natt jag drömde något som”, ”Om jag vore arbetslös” och ”Fjo-o-o-ompiga du” – finns med. Strunt i det! Sådana här böcker blir faktiskt ännu mer smittande entusiastiska tack vare det ologiska.

Synd däremot att han inte gjort några ”texttolkningar i akademisk mening”, som han uttrycker det, eller ens så många försök till icke-akademiska tolkningar. Klas Gustafson koncentrerar sig på fakta och ”fakta” om sångernas tillblivelse och innehåll: vad han vet och vad han ”på goda grunder” tror sig veta.

Sångerna har placerats i bokstavsordning och boken innehåller också ett förstaradsregister. Varje text inleds med ett kort citat: bara några – välvalda – rader ur sången. Det räcker för att (be)visa Cornelis Vreeswijks egenart och genialitet. Inte alltid men ofta verkar det så spontandiktat, som om orden och rimmen bara kom där han satt med gitarr, papper och penna.

Men, som Gustafson också påpekar i förordet, så anslöt sig Cornelis Vreeswijk till Evert Taubes motto om att ”skriva tillgängligt och fattbart, och samtidigt berika och förnya språket”. Både Taube och Vreeswijk visste – det vet ju alla sångpoeter – att det till synes och hörbart enkla är det svåra.

Jag bläddrar upp några av mina Cornelis-favoriter, börjar med att läsa om den första sången han skrev, troligen 1957: ”Häst-på-taket-William”. Denna egenartade låt, ett slags visblueschanson som med personliga ordsvängar skildrar en udda människa, ska alltså ha varit Cornelis alla första komposition! Han hade sin stil ”fix och färdig” från första stund.

Fortsätter med vad som skulle bli en av hans och hela Sveriges största klassiker, nämligen ”Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta Cecilia Lind”. I den långa, informationsrika texten får man reda på varifrån Cornelis lånade melodin, att han erbjöd låten till Trio me´ Bumba och vilka som var förebilder till Fredrik Åkare och Cecilia Lind.

Nog är det märkligt att en amerikansk melodi, ”Monday Morning”, kunde förvandlas till något så typiskt svenskt? Vilket fick mig att bläddra vidare och läsa om några andra musikaliska ”lån” som Cornelis Vreeswijk gjorde sig skyldig till, ”Deirdres samba” (en brasiliansk melodi) och ”Sambaliten” (argentinsk). Det verkar som Cornelis svävade ganska ordentligt på målet när han blev påkommen med att ha lånat – eller stulit – melodin till ”Deirdres samba”.

Ju mer jag läser i Klas Gustafsons bok, desto mer lysten blir jag på att återhöra Cornelis-sångerna. Så jag går in på Spotify – där finns många inspelningar med Cornelis Vreeswijk – och börjar sätta ihop en spellista i samma ordning som i boken med så många sånger jag kan hitta. Rekommenderas! Gör det ni också!

Att läsa – och samtidigt lyssna – blir ännu mer spännande, roande, underhållande och intressant. Nu ska jag se om jag kan få svar på fler frågor jag undrat över: Vem var huvudpersonen i ”Lasse liten blues”? Vilka var kvinnorna – för det är väl inte en och samma kvinna – i alla Cornelis-sånger om Ann-Katarin och Ann-Katrin? Vem var Felicia, bland annat i sången ”Felicia, adjö”? Och inte minst, vem/vilka var Polaren Per eller Pär?

(Olika versioner i Hifi & Musik och Kristianstadsbladet 2013-14)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s