Cyrille Aimée
Ystads jazzfestival
Ystad Saltsjöbad
Från jazz till världsjazz och genrelös musik.
Cyrille Aimée sjunger på engelska, franska och spanska, förmodar jag. Hon blandar jazz- med popigare låtar, egna kompositioner och tolkningar, Edith Piaf-chansonen ”T’es beau tu sais” från sitt ena hemland, alltså Frankrike, och danslåten ”Estrellitas y duendes” från Dominikanska republiken, sitt andra hemland, som mamma brukade spela för henne som liten.
Stilla och lugnt med fjärilslätta, bomullsmjuka rytmer. Hennes egen ”Nuit blanche” blir fransk jazz, särskilt när hon börjar sjunga ordlöst på franska. Jodå, även scat-sång har olika språkliga idiom.
Spännande sättning dessutom med Adrien Moignard, akustisk gitarr, och Michael Valeanu, elgitarr. De spelar lyhört nära, kompletterar varann som fyra händer på en kropp.
Cyrille Aimée. Foto: Anna Webber
När inte Moignard går loss med så många, flyhänta toner inom och utom harmonierna att kontrabasisten Shawn Conley visst måste titta på honom för att hänga med. Tänk gärna på romsk jazzswing och Django Reinhardt.
Trummisen Dani Danor håller sig cool, växlar mellan vispar, stockar, klubbor och händerna.
”Live Alone And Like It” (komponerad av Stephen Sondheim) går från Broadway-ballad över en känsla av blues och rock in i en allt snabbare jazzrytm där Cyrille höjer rösten, allt mer och mer, och plötsligt scat-sjunger i… ja, ordet är extas!
Samtidigt som hon skakar på kroppen, det måste nämnas. Cyrille Aimée dansar med hela kroppen, i tur och ordning, följer med i rytmen och skakar på en kroppsdel i taget.
(YA 2016)
Erikssons kultursidor 