Zaz
Paris
(Parlophone)
Franska stjärnskottet Zaz har sålt tre miljoner exemplar av sina föregående album ”Zaz” (2010) och ”Recto Verso” (2013), turnerat runt jorden och blivit ett känt namn överallt – utom i Sverige.
Också tidigare har hon både vårdat och lekt med fransk vistradition. Hennes röst kan – och tål att – beskrivas som en mer jazzig Edith Piaf.
Helt logiskt då att Zaz på nya albumet ”Paris” tolkar just jazziga chansoner om kärlekens huvudstad.
Att låtarna kommer från andra världskriget – de sjöngs i den ockuperade staden – har hon fått kritik för. Olämpligt med sånger som förmedlar bilden av 40-talets Paris som en tid av kärlek, tycker vissa. Men jag tycker att sångerna snarare visar att den dystraste tid kräver förälskelse och försök till glädje, för att människor ska stå ut.
Zaz sjunger på franska (samt lite engelska) och scattar ordlöst till storband.
Charmigt och personligt, nostalgiskt och nutida. Hon framför inte bara de gamla chansonerna som de lät då utan personliggör dem på nytt.
Kul att hoppa runt på Spotify och till exempel jämföra ”Parais canaille” med Leo Ferrés och Juliette Grecos äldre tolkningar. Zaz har jazzifierat låten ännu mycket mer.
Och vilket tryck hon och musikerna skapar i ”I Love Paris / J´aime Paris” (även insjungen av Ella Fitzgerald, Frank Sinatra med flera).” J´aime Paris au mois de mai” är minsann en duett med Charles Aznavour och Quincy Jones var med och producerade.
(Hifi & Musik 2015)
Erikssons kultursidor 