Rimma med Robban, filosofera med Robert

Robert Karl Oskar Broberg, född 1940 i Solna, gick på Konstfack och skulle bli skulptör. 1957 fick några ungdomar frågan av en journalist vad de gjorde på fritiden? Robban svarade: ”Jag har en skifflegrupp.” En arrangör ringde och då måste han ju Robans Skiffle Group. Började skriva låtar, spelade revy, gjorde egna program i radio/TV och var Det ska vi fira-värd (firarbreven sjöngs upp till gitarr). Känd för bl a ”Båtlåt” (1967) och ”Uppblåsbara Barbara” (1969) började han på 70-talet att leta efter sig själv. Skämtaren Robban blev en seriös Robert. Han fyllde Globen flera gånger om på 90-talet. Har även haft konstutställningar och gett ut konstnärliga böcker.

*

”Robert Broberg letar efter dej själv” – den rubriken försökte jag sätta när jag gjorde en intervju med honom i slutet av 70-talet. Det gick inte. Redigeraren på Hifi & Musik trodde att mitt finger hade råkat hamna på fel tangent och ändrade ”d” till ”s”.

På LPn ”Jag letar efter mej själv” (1972) hade Robert Karl Oskar Broberg – mer känd som Roban, när han var Sveriges ”King of Skiffle, och Robban med eller utan efternamn – börjat leta efter sig, mig och dig själv. Oss allihop, alltså. Vilket jag ville påpeka med den, som jag tyckte, fyndiga rubriken.

För att om möjligt komma underfund med vem han var/är – egentligen – började Robban Broberg att gräva i sitt inre. Han ville gräva fram sig själv: sitt eget, personliga jag. Utgrävningen skedde på vad han trodde var privat mark men skulle visa sig vara en allmänning. Han diktade och sjöng ju om sitt grävande, redovisade resultatet offentligt. Grävandet blev ställföreträdande: han grävde också för oss. Ja, det är väl ingen större skillnad mellan Robert Broberg, mig och dig? Alla eller de flesta av oss är nog ganska lika, i betydelsen lika osäkra. Handen på hjärtat: Kan du ärligt säga att du vet vem – eller vilka – du är?

du har Pinochet i garderoben
Jesus i tamburen
Elvis sitter i soffan
Picasso i din säng
Ingmar Bergman står bakom gardinen
Charlie Chaplin – kom fram!
Ria Wägner och Edith Piaf står i köket
och kramar varann!

Du har så många sidor i dej
vem är du när jag ringer på dörrn?
(”Du har Pinochet i garderoben”, 1979)

Den citerade texten finns på LPn ”Motsättningar” (1979) tillsammans med bl a ”Doktor Jekyll och Mister Hyde” och ”Leva upp till någonting man inte é!” – ett par andra låtar med liknande frågor och teman. ”Min bästa platta!” utbrister Robert Broberg i telefon. Eller Circle O Zero on Uma N.E – som han kallade sig då. Han förklarar: ”En sammanfattning av evigheten och intigheten, allt och inget. Som ett mantra: on Oma är hemmagjord engelska för one Human och N.E står för Nobody och Everybody.”

”The Pling & Plong Song” (med text).

Därefter skulle han bli enbart Zero eller Robert Zero och på ett av albumen med ”sånger på amerikanska” används det vitsiga namnet Ree Pete & The Windshieldwipers (även skivtitel, 1987). På senare år har han återigen – i alla fall på skivomslagen – blivit Robert Broberg. Han sammanfattade sitt liv – dittills – som artist och människa i en CD-box med den lika vitsiga som fyndiga titeln Robert Bro-berg & dalbana (1997). Undertitel: ”57 år på benen – varav 40 på scenen!” (År 2007, har Robert Broberg jubileumsturnerat under rubriken ”50 år på scenen”.)

De va en båt som sa – till en annan va
du va stilig
vi borde borda varann – gjorda för varann – å köla lite grann
som bara båtar kan
(ba da bam bam bam bam / ba da bam bam bam bam)

Andra båten sa – Klart att jag vill va
me å kryssa
kyssa din stiliga för – i en stillsam slör – vi varann förför
som bara båtar gör
(ba da bam bam bam bam / ba da bam bam bam bam)
(”Båtlåt”, 1967)

Borde jag hellre ha citerat något ur sångerna om Barbara och Carola (båda omsjungna på LPn Tjejjer, 1969)? Den ”underbara, uppblåsbara Barbara”, som ”vara gjord av härlig, mysig plast” och ”den underbaraste quinna du nån´sin kyst / hon ligga sängen hela dagen snäll och tyst”. Och Carola, som Robban i sina ”einsamme Stunden in… eine deutsche Nakenmagazin gefunden” och får honom att ”vråla Carola / Kom hier zur meine trista Håla / Ich habe Wein und Gorgonzola…”

Just ”Uppblåsbara Barbara”, ”Båtlåt” och ”Carola” är väl än idag hans mest kända och ihågkomna låtar? Jag kollade om det stämde genom att göra en provomröstning på några mejllistor. Jodå, de uppräknade låtarna fick flest röster (i nämnd ordning). På fjärde och femte plats hamnade ”Vatten! – Sta´n är full av vatten” (1981) respektive rap-låten ”Öken” (1993).

Så roliga och så fyndiga. Omöjligt att inte le och skratta när man hörde dem, både melodierna och någon strof här och var fastnade i huvet. Liksom ”Tjofaderittan-Yeh-Yeh” (låttitel, 1966). Han är – eller var – ju så skojig. Som när han sjöng om ”Snoriga Sture” (1967): ”Hela dagen e´re attjo / det e inte någe´ lattjo.” Eller om ännu ett par tjejjer: ”Ulla, min Ulla hon har så dålig speed / Allting hon gör det går i ullatrapid” (”Ulla-Trapid”) och ”Ingela / vicken Pingela” (”Ingela”, båda 1969). Eller övergångsställelåten: ”Gubbe röd, hör min bön å mina stön / …du är så skön när du är grön” (”Gubbe röd och Gubbe grön”, 1970). Eller refrängen i (måste det väl ha varit?) Robbans motsvarighet till Beatles ”Sgt Pepper”-låt:

Sjunga å spela bing bang bong
å kalla det hela mysik å hållisång
för liten å för stor å för kort å lång
från lattjobolaget Pling å Plång
(”The Pling & Plong Song”, 1970)

Det var det här – rättare sagt, den här – han vill komma ifrån: Robban (till skillnad mot Robert Karl Oskar) Broberg. Alltså den publika upplagan av sig själv: Hel-Robban, som han kallades på LP-debuten (1966), och Tjofaderittan-Robban.Yeh-Yeh!

(Ur och forts. i ”Svenska sång- och rockpoeter 3”, utgiven av BTJ Förlag 2008)