Jag hittade ett gammalt nummer av Musikens Makt (6/74). Ser att jag där hade recenserat Sten Bergmans LP ”Lyckohjulet”. Inte världens bästa recension men lite kul att den visar så tydligt varför jag inte var så populär hos Musikens Makts huvudredaktion, alltså den i Göteborg. Med undantag för detta så är det väl en ganska typisk recension för sin tid också.
______________________________________________________
Sten Bergman
Lyckohjulet
(Gump)
Sten Bergman var en av dom som såg till att Fläsket Brann innan det förkolnade. Innan dess var han ett av seglen i det högtflygande projektet Atlantic Ocean. Han slet som ett djur också för första Gärdesfeste.
Hans solo-LP ”Lyckohjulet” kan man tycka på två sätt om.
Inskränkt. Klaga på oklarhet och osäkerhet och kräva klarhet. Fast det är ju bara ett sätt att tala om att man inte vågar visa upp sin egen osäkerhet. Se bara på alla snorkiga recensioner av Hot Boys – med Musikens Makt som ett glädjande undantag.
Eller också kan man ta fasta på det som Sten sjunger i ”St John”, den mest direkta låten: ”Av det hela är vi alla en del.”
Det beror ju på vad man menar med ”alla” – men Sten verkar mena att den ockulta vänstern och den politiska, studenter och arbetare osv har samma in tressen. Då är jag med.
Musikaliskt finns en hörbar länk till Dylan. Flera melodisnuttar är hämningslöst dylanska.
Men kan också säga att ”Lyckohjulet” är för privat. Det är nästan en trend nu att progressiv musik och dikt går till det privata. Det vill säga det privata som är allmängiltigt. Robert Karl Oskar Broberg, Hot Boys och Sten Bergman fungerar allihop så.
Hot Boys och Sten Bergman står närmast varann.
Det är klarheten igen, eller den så kallade bristen på. Margareta Söderberg skrev i Musikens Makt att Hot Boys var ”ärliga”. Thomas Gartz i Hot Boys – han spelar bakom Sten också – sa i Popogram ungefär: ”Det är bättre att göra det man riktigt kan, än att försöka göra det nån annan säger åt en att göra.”
Jag tycker Hot Boys skickar ut en känsla som funkar lika bra som Hoola. Sten Bergman finns där nånstans han också.
Sven Wernström, en annan vettig kille som skriver ungdomsböcker, sa en gång: ”Om det är nån som har en hyfsad grundinställning, så behöver man ju inte sitta med lupp och kolla – resultatet blir ändå schysst.”
Till sist: kompet. Sten själv, Thomas, Bengt Dahlén, Per Bruun och Christer Bjernelind är bortmixade ibland. Dom hörs knappt medan Stens sång hörs desto mer.
Marx bevars, det är ju inspelat på Gump: ”Metronomes underbolag för att försöka suga ut den progressiva popen.” Men så länge Silence och MNW varken klarar av eller vill ge ut allt bör vi ta till vara på alla möjligheter.
(Musikens Makt 1974)
Erikssons kultursidor 