När 10 000 kom till flyktinggalan i Sjöbo

Och här, brukar jag ibland tänka när jag parkerar bilen vid Ica i Sjöbo, var större delen av marknadsplatsen omgärdad av ett högt stängsel. Det fanns en stor scen och det var fullt med folk. Cirka 10 000 personer kom hit för att uppleva några av Sveriges främsta artister – som sångerskan Lill Lindfors och rap-trion Just D, för att tills vidare bara nämna två namn.

Så tänkte jag också härom dagen när jag råkade hitta en gul gammal plastmapp som var till brädden fylld med tidningsklipp, ett flygblad och några sparade protokoll från 1991. Det var då det hände, det var året för denna jättekonsert på marknadsplatsen i Sjöbo. Alla var där, som det brukar heta. Alla utom Sven-Olle Olsson.

Du också? Var du på flyktinggalan? Stod eller satt bland publiken? Minns du hur det var? Och vet du, om du inte var där, om du då inte hade bosatt dig i den här delen av Skåne, vad som hände i Sjöbo den 1 september 1991? Du kanske inte ens var född då?

Det är ett stycke Sjöbohistoria som borde bevaras. Kanske i form av en utställning som dagens Sjöbopolitiker tar initiativ till och kommunen bekostar.

Eller med en bok som börjar vid tiden kring folkomröstningen om flyktingmottagning i Sjöbo kommun 1988, fortsätter över uteslutningen av Sven-Olle Olsson med ytterligare ett par Sjöbopolitiker ur centerpartiet senare samma år och avslutas med Sjöbogalan – eller Folkfesten mot rasism, som den också kallades, i Folkets park och på marknadsplatsen i Sjöbo – 1991.

Sjöbos politiker har en tendens att vilja dölja de delar av kommunens historia som man inte riktigt vill veta av. Det gäller både folkomröstningen och rivningen av Fritiof Nilsson Piratens barndomshem, järnvägsstationen i Vollsjö, 1983. Är det rätt metod? Att studera historien borde vara viktigare och riktigare. Gå framåt men aldrig glömma.

Dagens Sjöbo är en annan kommun. Nya politiker med andra åsikter sitter i kommunstyrelsen, fullmäktige och nämnder. Sjöbo har numera flyktingmottagning. Samtidigt som den tiden inte har passerat och gått förbi, vare sig i Sjöbo, Sverige eller Europa. De åsikter som ledde fram till folkomröstningen finns kvar bland vissa Sjöbopolitiker. Men det får bli en annan krönika, när kommunvalet närmar sig, nu ska jag bläddra vidare i min gula plastmapp…

Så här står det högst upp på flygbladet, som delades ut inför galan: ”Sjung ut om flyktingarna! Sjöbogalan – Årets folkfest mot rasism”. Arrangörer: Folkfest mot rasism och Sjöbo aktionsgrupp för flyktingar.

Som konferencier hade man fått Göran Skytte. Inga dåliga artister som skulle medverka heller: förutom nämnda Lill Lindfors och Just D också Eva Rydberg, Östen Warnerbring, Ulla Skoog och Ronny Carlsson, trollkarlen Einar Häckner, Kurt Olsson & Damorkestern, Peps Persson, gitarristen Fjellis Fjellström, Titiyo, Orup med flera.

Dessutom barnaktiviteter och utställningar, ”invandrad” mat, varm korv och kaffe. Entre: 30:-. På ett informationsblad till artisterna ser jag att United Stage svarade för ljudet, SAS och dåvarande Linjeflyg gav – kraftig – rabatt på resorna, lokala företag sponsrade (många i hemlighet) och efter galan skulle Sjöbo gästis bjuda samtliga medverkande samt arrangörer på middag.

Följande står inte på något papper, men jag minns fortfarande att jag hörde från den artistansvariga hur det kunde gå till när artister tillfrågades om medverkan. Detta exempel gällde Just D. Först ringdes det till gruppens bokningsbolag som inte var så tillmötesgående. Då pratades det istället med artisterna själva, med Just D, som tackade ja direkt. (Managern blev måttligt förtjust när han fick höra talas om det.)

10 000 personer kom alltså till Sjöbogalan 1991. ”Så här mycket folk har inte parken haft sedan Ulla Billquists dagar på 40-talet”, läser jag i ett tidningsklipp. Men den tidigare – då uteslutna – centerpolitikern Sven-Olle Olsson, drivande kraft bakom folkomröstningen, fanns inte i publiken. ”Jag ville inte provocera”, sa han. Fast före galan hade han skrivit brev till medverkande artister och ifrågasätt att de skulle framträda just i Sjöbo.

Så kom bomhotet. Någon ringde arrangörerna och hotade med att klockan 20.30 skulle en bomb smälla på scenen. Folkets park och scenen utrymdes medan klockslaget passerades. Ingenting hände. Sjöbogalan kunde fortsätta.

1. Krönikan tillägnas Sture Nilsson i minne. Under många år en ihärdig Sjöbopolitiker och vid tiden för flyktinggalan var han också Folkets parkordförande i Sjöbo.

2. En av de mest positiva rapporterna om och från Flyktinggalan i Sjöbo 1991 publicerades i Kvällsposten och var skriven av journalisten… Ingrid Carlqvist. Just densamma.

3. Behövs det en ny flyktinggala – en konsert mot rasism – i Sjöbo? Typ 2015.

(Ungefär så här i Ystads Allehanda 2014)