Drygt två år har gått sen jag ”upptäckte” Karl Saxell på teaterbiografen Grand i Simrishamn, där han deltog i en hyllningskonsert till Bob Dylan. Oannonserad smög han in efter paus och sjöng ”I Want You” till akustisk gitarr. Mycket fint. Den melodi som Dylan lyckats dölja i sin elektriska version tog Karl Saxell fram i all dess skönhet.
Hur många finns det: sångare, låtskrivare och musiker som heter Saxell? Jo, Michael Saxell förstås, hustrun Jennifer och barnen Tessa, Mattea och Maya. Och så Bosse Saxell (bror till Michael). Säkert har jag ändå missat några namn. Var kommer Karl in? Han är son till Bosse.
Efter kvällen i Simrishamn har jag väntat – ja, som jag väntat – på fler konserter och helst en skiva med Karl Saxell. Förgäves. Ibland har han hoppat in på samma sätt som vid Dylan-konserten – och aldrig har jag fått reda på det förrän det var för sent – men någon konsert i eget namn har det inte blivit.
Vilket han – definitivt – är värd. För att inte tala om oss, alltså publiken! Som han säger: ”Jag har bara haft mindre spelningar. Jag är långsam i mina processer.” Han tillägger: ”Musiken är en hobby. Fast jag tar samtidigt musiken på lika stort allvar som om den varit mitt yrke.”
Karl Saxell. Foto: Rebecka Betschhart.
YA:s onsdagskrönikör – liksom andra fans – har ändå kunnat följa honom i det fortsatta musicerandet. Då och då kommer ett meddelande på Karl Saxells facebook-sida om att nu finns en ny inspelning upplagd på Youtube. Direkt klickar jag på länken, lyssnar och tittar (när det är rörliga bilder)…
Där finns både ”covers” och egna låtar – om ordet ”cover” passar i sammanhanget, för Karl Saxell gör sina personliga tolkningar av andras låtar. Jag ringer och frågar: Hur många inspelningar hart du lagt upp på Youtube? ”Jag tror det är 35 låtar nu”, svarar Karl. Hur väljer du låtar? Och varför har du valt att tolka dem som du gör?
”Jag älskar ju all musik så jag kan tycka om både Backstreet Boys och Milli Vanilli. Om melodin är snygg och låten dessutom har en bra text, då brukar jag tänka att om det varit min låt, hur hade jag framfört den?” Texter är viktiga för dig? ”Ja, och det finns många bra texter – som i låtar med Britney Spears och Beyoncé – men ofta framförs låtarna så konstigt. Texten döljs i produktionen. Jag försöker istället att framhäva texterna.”
Karl Saxell nämner ”Vart jag än går” (hämtad från Kartellen) och ”I Believe I Can Fly” (R Kelly) som ett par favorit-tolkningar. Bara att instämma! Fast där finns många fler bra tolkningar – som ”Utan dina andetag” (Kent), ”Evighet” (Carola) och ”Hide Away” (Laleh).
Alla har tolkats på samma sätt – eller enligt samma metod. En ensam akustisk gitarr, det kan vara en stål- eller nylonsträngad, och till den Karls röst, som gräver djupt ner i texten och lyfter fram det man inte hörde i originalet. Som inte fanns där.
Så blottat – det gäller både kompositören och artisten – att man som lyssnare känner sig lite generad. Stilla och vackert, först. Ömt och sprött. Ja, krackelerat. Så låter det redan vid andra lyssningen. Som om något gått sönder i livet och nu försöker Karl limma ihop det igen, och igen.
Du spelar gitarr på ditt eget sätt också? ”Oftast utgår jag från de ackord som finns i originalinspelningarna. Men jag kan ändra lite på ackorden, färga dem, så det passar mig. Dessutom fattas ju ett finger på ena handen så jag måste lösa gitarrspelandet på ett annat sätt. Och jag sjunger gärna ett halvt tonsteg under gitarrackorden.”
Första gången krönikören hörde Karl Saxell tolkade han alltså Bob Dylans ”I Want You”. På Youtube finns en inspelning där han lyfter fram det mest innerliga och vackra i ”Chimes of Freedom”, en annan Dylan-låt. Bättre än så här kan inte Dylan tolkas! Det är faktiskt världsklass – uppe på samma nivå som de främsta Dylan-tolkarna.
Efter detta börjar han och jag förstås att diskutera Dylan i nån halvtimma. ”Bob Dylan ligger mig varmt om hjärtat”, säger Karl. ”Fast han har gjort mycket dravel också. Märkligt att hans ackord inte är definitiva utan en låt som man trodde att man visste hur den gick kan få nya gitarrackord. Min favoritsång är nog ´Farewell Angelina´, skriven till Joan Baez.”
”You Want To Live Your Own Life” och “Put Your Hands Up, Love” är ett par egna kompositioner som Karl Saxell tycker om. ”De betyder mycket för mig.” Också stilla, vackra och ömma – och bräckliga. Hur många egna låtar har du gjort? ”Tusen”, säger Karl. Hur lång tid tar det att göra en låt? ”Det kan ta två månader – eller tio år.”
1) Blommor. Rapport från rosenrabatten: som ett PS till förra onsdagskrönikan kan meddelas att nu har också Paul´s Himalayan Musk, Abraham Darby, Leander, Polstjärnan och Rosa Helenae Hybrida slagit ut. Aksel Olsen är på väg.
2) Sångpoesi. Karls farbror Michael Saxell har hel- och delskrivit flera låtar på Lasse Sigfridssons nya album. Bland annat ”I detta stilla ögonblick” som Michael gjorde samma dag som familjen Saxells senaste julkonsert. Bara så där, för att det skulle finnas en ny låt att sjunga.
3) Matkultur. Snart dags för sommarens testrunda: Var på Österlen bakas årets bästa pizza (stenugns- och annan)? Att Österlen har Sveriges högsta pizzapriser, i konkurrens med Stockholm, får man ta.
(Ystads Allehanda 2014)
Erikssons kultursidor 