Ole Paus
Avslutningen
(Warner)
Ole Paus har jag följt sen 1973 och hans klassiska tredje LP, ”Blues for Pyttsan Jespersens pårørende”. I den vevan åkte jag också till Oslo och intervjuade honom för Hifi & Musik (då Stereo-Hifi Teknik och Musik).
Paus var/är den mest personlige representanten för de norska vissångare som blev sångpoeter långt innan begreppet singer/songwriter introducerades i Sverige. Ett anglosaxiskt sätt att fingerplocka på gitarren, melodier mitt emellan pop, blues, country, folksång och visor.
Inte heller finns det många sångare med en så sammetsvacker icke-röst som Ole Paus.
Nu tar han – med trippelalbumet ”Avslutningen” – farväl av skivbranschen.
Bortsett från den första, mer interna CD:n ”Oppgjøret”– där Paus sparkar mot norska makthavare – så slutar han på samma topp som han började för drygt 40 år sen.
På andra CD:n, ”Omfavnelsen”, medverkar en rad norska gästartister – som Anne Grete Preus, Jonas Fjeld och Lene Marlin – medan han har sista CD:n, ”Avslutningen”, för sig själv.
Den ena efter den andra efter den tredje vackra melodin med poetiska ord som blivit så typiska för Paus. Och som en norsk recensent påpekade lyfts det där ljuva som finns längst inuti Paus-melodierna upp till ytan när en kvinna sjunger orden och tonerna.
Ändå föredrar jag förstås hans egna skrovelvackra tolkningar.
Inte hört Ole Paus? Ja, då vet du ju inte att han kan vara Nordens bäste sångpoet. Gå strax in på Spotify och provlyssna – börja med titel-CD:n ”Avslutningen”…
(Hifi & Musik 2013)
Erikssons kultursidor 