Ystads jazzfestival 2013 / Konsert
Hugh Masekela
Ystads teater den 1 augusti
Henning Mankell beskriver jazz som ”liberation music” när han före konserten utnämns till ambassadör för jazzfestivalen. Så kommer sydafrikanen Hugh Masekela upp på scen med sin orkester och bevisar att beskrivningen stämmer till varje ton och rytm.
Hela Sydafrika ryms i Masekelas flygelhorn: musik, historia och liv. Därifrån utgår hans vackra trumpetton och dit återvänder den alltid. Under åren har Masekela, som föddes 1939 och lämnade hemlandet vid 21 år för att studera jazz i USA, fyllt på med all musik det går att sätta prefixet afro- framför.
Hugh Masekela på Ystads teater. Foto från Facebook-sidan för Ystad Sweden Jazz Festival.
Ja, halva Afrika och även afrikansk musikhistoria från andra sidan Atlanten blandas i flygelhornet. Han sjunger som en afrikansk Louis Armstrong, slår rytmer på en koklocka och dansar som om han vore 21, fortfarande.
Konserten är en sammanhållen helhet, likt en (syd)afrikansk jazzsymfoni. Musiken pendlar mellan genrer: jazz, blues, funk, något latinamerikanskt. Sydafrikanska mbaqanga-rytmer byts mot nigeriansk afro-beat á la Fela Kuti.
Fast några låtar sticker ut. ”Coal Train” skildrar de afrikaner som tog koltåget till Johannesburg och slet ihjäl sig i guldgruvorna. Masekela berättar, afro-rappar och imiterar tågets alla ljud. I ”Mandela (Bring Him Back Home)” står hela Ystads teater upp och hötter med näven i hyllning till Nelson Mandela.
Lee-Roys Sauls, trummor, och Francis Manneh Fuster, perkussion, kan spela knappnålstyst men ändå få mångmångrytmerna att svänga så ingen sitter still. Cameron Ward är en häpnadsväckande afro-rock-jazz-elgitarrist. Randal Skippers, keyboard, spelar ett solo där sydafrikansk och afro-amerikansk gospel förenas. Fana Zulu, elbas, jordar musiken.
På skiva, om ni missade konserten, hörs cirka 25 procent av Hugh Masekela. På scen når han upp till 150. Minst!
(Ystads Allehanda 2013)
Erikssons kultursidor 