Här kommer min andra text om sotningsupphandling och demokrati på Österlen med omnejd. Den första artikeln nedanför eller via den här länken.
__________________________________________________
Min krönika ”Odemokratisk sotning” (den 20/3) fick läsare att reagera per mejl eller genom att stoppa mig på gatan i Vollsjö och Sjöbo och även Ystad för att diskutera upphandlingen av sotning i Simrishamn, Tomelilla, Sjöbo och Ystad. De flesta är positiva – ”Skriv mer!” – men någon har också varit negativ och menat att YA bedriver ”häxjakt” på den nya sotaren.
Mycket som kommit upp i diskussionerna saknades i krönikan. Dels av utrymmesbrist men främst för att det finns många frågor om den upphandling som Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund (SÖRF) gjort för nämnda kommuner – men alldeles för få svar.
När SÖRF:s beslutningsordning – på initiativ av lokala politiker – nu ska diskuteras i Ystads och Sjöbos kommunfullmäktige kan det vara lämpligt att ställa några – hittills obesvarade – frågor till SÖRF:s direktion med ordföranden Torgny Larsson (S) och även till SÖRF:s räddningschef Tom Setterwall.
SÖRF poängsatte sotningsföretagen. Skorstensfejare Lundquist AB, som vann upphandlingen, tilldelades högst poäng för att företaget, såvitt jag kan förstå, erbjuder ett nytt sätt att sota. Frågade SÖRF även övriga företag om de kan sota på det nya sättet?
Tekniken att sota nerifrån istället för uppifrån taket är, såvitt jag också kunnat förstå, relativt ny och används i få svenska kommuner. På vilken undersökning bygger SÖRF sin åsikt att denna teknik är överlägsen?
Undersökte SÖRF också – och gav poäng för – hur sotningsföretagen fungerar som företag (omsättning, resultat, bemanning, lokalkännedom)?
När sotningsföretagen presenterades för direktionen (SÖRF:s beslutande politiska organ) hade de ”avidentifierats”. Varför?
Märkligt nog råder också delade meningar om ifall företagen fortfarande var avidentifierade när direktionen tog beslut om vilket företag som skulle få upphandlingen. Vad stämmer?
Kommuninvånare som ansöker om ”egensotning”, till exempel för att använda den tidigare sotaren, får besked från SÖRF att då kommer en extra/kompletterande brandskyddskontroll att ske (mot extra kostnad). Har detta beslut fattats av SÖRF:s direktion eller på tjänstenivå?
Enligt Håkan Sten, sakkunnig inom sotning på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, saknas lagligt stöd för ovan nämnda beslut. SÖRF:s räddningsschef Tom Setterwall har däremot uppgett att beslutet har juridiskt stöd. Enligt vilken lagparagraf eller förordning?
Pappret med ”beslut om egensotning” avslutas så här: ”Lagstiftarens syfte med LSO (Lagen om Skydd mot Olyckor) är att förebygga bränder. I samband med upphandling av nuvarande entreprenör används en stavteknik som bedöms ge en bättre rengöring än de gängse metoder för sotning.”
Har detta stycke med den hotfulla undertonen (använd den upphandlade sotaren – annars kan det bli besvär) formulerats av SÖRF:s direktion eller på tjänstenivå? Vad syftar ordet ”bedöms” på?
I beslutet står att ”anmälan om brandskyddskontroll ska göras till av SÖRF utsedd entreprenör senast inom tre veckor” efter första egensotning. Detta är inte bindande. Det kan det inte vara när det på ansökningsblanketten om egensotning anges tre månader. Varför har uppgifterna ändrats eller bara slarv = felskrivning?
Jag kan inte bedöma vilken sotare som är mest kvalificerad. Därför kräver jag som kommuninvånare att SÖRF gör en professionell bedömning som en rimligt klok skorstensägare har så stor insyn i att det går att avgöra om bedömningen verkar vara just professionell.
Det handlar om brandfara men ytterst – som jag skrev i krönikan – om demokrati: rätten att välja politiker som också kan stå till svars för sina beslut. Därför ställer jag, till sist, denna smått provocerande fråga: Skulle det vara lagenligt att en kommun – till exempel Sjöbo, som verkar ha flest synpunkter på/mot upphandlingen – behandlar frågan i fullmäktige och begär egensotning för hela Sjöbo kommun (= samtliga kommuninvånare)?
(Ystads Allehanda 2013)
Erikssons kultursidor 