Etikettarkiv: Ýrr Jónasdóttir

Ystads konstmuseum (7): Millroth tar tjänstledigt

När det blev känt att Thomas Millroth hade ansökt om tjänstledighet så var den första – och retoriska – frågan: Du kommer väl aldrig tillbaka?

– Nej! utbrister Millroth.

– Hur länge ska jag hålla på och hoppas? Gå omkring här som en jävla Hamlet. Ständigt behöva slåss för verksamheten. Jag har tröttnat på att vara ett problem som ska hantera andra problem.

– Det finns inga pengar till att göra utställningar. Jag har inlett varje budgetår med 0 kronor. Och sen kom privatiseringsförslaget – det var droppen.

Jonasdottir Millroth  1

Thomas Millroth, tjänstledig konstmuseichef, och Ýrr Jónasdóttir, med tiden tillförordnad konstmuseichef. Foto: Birgitta Olsson 

Ingen har väl kunnat missa att Thomas Millroth är chef för Ystads konstmuseum. Under hans chefskap har ett relativt okänt museum i en småstad blivit ett av de mest omtalade i Skåne och hela Sverige. Hur många lika små svenska städer har konstmuseer/hallar som nämns på tidningarnas kultursidor och i kulturprogram på radio/tv?

Museets förra utställning innehöll oljemålningar; den pågående är en större installation av konstnären Per Svensson. Typiskt för Millroths syn på konst: han följer inga konstnärliga trender utan gör utställningar med intressant konst, oavsett om den är ny eller traditionell.

Så beslutade Ystads kommunfullmäktige att kulturen skulle spara pengar. Ett sparbeting utfärdades på all kommunal kultur: 250.000:- måste sparas år 2008 och två gånger 500.000:- de följande åren. Gert Andersson (c), 1:e vice ordförande i kultur- och turismnämnden, tog initiativ till en utredning om att privatisera delar av konstmuseet.

Det blev ett jäkla liv i kultur-Sverige.

– Utredningen, säger Cecilia Fahlborg (m), ordförande i nämnden, visade att privatisering inte var det optimala alternativet. Däremot kvarstår sparbetinget.

– Det är sant, säger hon, att de pengar som konstmuseet får den 1 januari inte räcker till verksamheten. Vilket företag har pengar när året börjar? Intäkter tillkommer ju: inträde, visningar, konserter. Thomas är också skicklig på att ordna pengar från andra håll. Det ska han göra, det ingår i uppdraget.

Vad tycker du om Ystads konstmuseum med Thomas Millroth som chef?

– Museet har en stor samling konst och andra föremål. Samlingen ska visas för Ystadborna – också för andra men invånarna i Ystad är den viktigaste publiken.

– Thomas är jätteduktig. Han har gjort utställningar med konst från hela Sverige, de närmaste utländska grannländerna och de nordiska. Vad jag kan sakna – ibland blir det lite för smalt för mig – är fler lokala konstnärer.

Millroth utbrister:

Thomas Millroth KvP– Jag vill inte ha en klapp på axeln! Visa uppskattning genom att anställa mig på heltid i stället!

Foto: Birgitta Olsson

Det hör till saken. När Thomas Millroth blev ny konstchef i Ystad var tjänsten på halvtid (underförstått: eldsjälar jobbar mer än för pengarna). Chefstjänsten omfattar nu 75 procent men Millroth vill ha heltid(slön). Det har inte politikerna velat.

– För några år sen, berättar han, lät jag göra en revision av konstmuseets ekonomi. Revisorerna – kommunens egna – kom fram till att museet är underfinansierat.

Han sträcker ut händerna mot turistbyrån, numera granne med museet, samma entré och ingen vägg emellan.

– Ombyggnaden av turistbyrån blev dyrare – cirka 200.000:- dyrare! – än beräknat. Men sånt kallas ”felräkningspengar”, säger – fnyser – Millroth.

Detta måste förstås en journalist kontrollera. Såväl kultur- och turismnämnden som dess förvaltning bekräftar. Uppgifterna stämmer.

Revisionen, som lämnades in för ett och halvt år sen, har inte behandlats. Att den inte kom upp i samband med utredningen om privatisering får anses anmärkningsvärt. Exakt hur mycket dyrare som turistbyrån har blivit är inte helt lätt att greppa. Eftersom varken politiker eller tjänstemän dementerar Millroths siffra bör en kvalificerad gissning vara att fördyrningen motsvarar – minst – ett års sparbeting för kulturen i Ystad.

Du överger skeppet och överlåter problemen till Ýrr Jónasdóttir, konstmuseets intendent och pedagog?

– Säg inte så, nu får jag dåligt samvete. Jag är helt övertygad om Ýrrs kapacitet. Hon är tung. Hon ska inte underskattas.

Yrr Jonasdottir KvP 2Frågan är hur Ýrr Jónasdóttir – nu när hon är ensam – ska handskas med politikerna?

– Jag ska ta dem i örat, svarar hon.

Foto: Birgitta Olsson

– Nej, men jag tror på en slags pedagogik, det måste gå att få dem att förstå vad vi håller på med och vad som krävs för att åstadkomma det.

Vad ska du göra under det år som Thomas är tjänstledig? Vad blir det för skillnader?

– Inga större. Mycket är redan bestämt. Och vi har arbetat tillsammans. Vår konstsyn är inte exakt likadan utan vi kompletterar varann. Thomas kan konsthistorien och även om inte heller jag är okunnig om den så har jag bidragit med kunskap om den nya, unga konstscenen. Det är min styrka.

Något speciellt du vill göra?

– Jag skulle vilja göra ännu en utställning med konst och musik och dessutom film från Mellanöstern. Gärna i samarbete med andra.

(Kvällsposten 2008)

PS.

Min artikel om Ystads konstmuseum slutade med följande stycke, som ströks av utrymmesbrist:

”I drygt en månad har den här artikeln legat och väntat på att bli färdigskriven. Ska Thomas Millroth beviljas tjänstledighet och Ýrr Jónasdóttir tillförordnas som konstmuseichef? Kulturförvaltningen i Ystad har dröjt över en månad med att fatta beslut. Vad är problemet? Hur svårt kan det vara?”

Efter ytterligare tre veckor har Millroth beviljats tjänstledighet. Däremot finns ännu inget beslut om ställföreträdande chef. ”Problemet” är att Ystads kulturnämnd gett förvaltningen i uppdrag att se över organisationen av museiverksamheten med syfte att Ystads museer i framtiden ska ha en enda chef. Det innebär att Ystads konstmuseum inte får någon egen museichef utan endast en konstintendent.

När Thomas Millroth kommer tillbaka finns inte jobbet kvar?

– Ja, det skulle kunna bli så, svarar Charlotta Blom Rudolv, områdeschef för kultur och turism.

Ystads (kultur)politiker vill göra sig av med en duktig och engagerad och därför bråkig konstmuseichef. De struntar i att då kan också Jónasdóttir försvinna. De struntar dessutom i om konstmuseet har någon verksamhet och därmed publik – där finns ju en fin konstsamling.

Detta beslut – om en stor omorganisation av Ystads hela museiverkamhet – vill politikerna snabbt pressa igenom i skymundan, utan offentlig debatt eller ens diskussion bland partimedlemmarna. Demokrati?

Just nu talar allt för att storhetstiden för Ystads konstmuseum snart är över. Kanske redan på onsdag, då förslaget ska behandlas.

(Kvällsposten 2008)

PPS.

Gudskelov! vill man åtminstone viska. Jag var – vilken tur! – ute i ogjort väder, tror jag. Politikerna i Ystads turism- och kulturnämnd tog sitt förnuft till fånga (i alla fall tills vidare, lägg noga märke till datumen här nedanför). Efter att gårdagens kulturkrönika gått till redigering och tryck fick jag följande mejl från Charlotta Blom Rudolv, områdeschef för kultur och turism:

”Nu har jag till slut fått klartecken för hur vi ska ersätta Thomas Millroth under hans tjänstledighet. Det kommer att bli så att Yrr Jonasdottir kommer att få ansvar för personal, budget, utställningsverksamhet m m på
Konstmuseet fr o m den 1/10 2008 t o m i första hand fram till den 30/4 2009 med möjlighet till förlängning. Yrrs titel kommer fortsatt att vara intendent (så som Thomas också var fram tills för ett par år sedan) men med en tydlig befattningsbeskrivning.”

Observera att Ýrr Jónasdóttir – enligt detta första beslut – inte kommer att ersätta Thomas Millroth under hela hans ettåriga tjänsledighet. Att det, som Blom Rudolv skriver, finns ”möjlighet till förlängning” innebär också att det finns möjlighet att inte förlänga beslutet.

(Ystads/Trelleborgs Allehanda 2008)

Annonser

Berättelsen om Ystads konstmuseum (1): När Millroth kom till Ystad

Under cirka 15 år har Ystads konstmuseum varit den/det mest intressanta konsthallen/konstmuseet i Skåne. Nej, ingen överdrift. Där har visats fler spännande utställningar, ibland kompletterade med konserter, än på Malmö och Lunds konsthallar, Dunkers kulturhus i Helsingborg, Kristianstads konsthall osv.

Det började när Thomas Millroth, mångårig konst- och musikkritiker m m, blev chef för Ystads konstmuseum. Ett kännetecken för Millroths utställningsfilosofi och konstsyn är att han inte har ställt nutiden mot traditionen (och tvärtom),  säg installationer mot måleri. Och att han intresserat sig – minst – lika mycket för ljudkonst, alltså musik. Han har en specialitet också: artist´s books.

Nyligen sa Thomas Millroth upp sig som konstmuseichef i Ystad och Ýrr Jónasdóttir, som varit intendent under Millroths tid,  fortsätter nu verksamheten som – tills vidare – vikarierande konstmuseichef.

Under de här åren har jag då och då skrivit om Ystads konstmuseum, både positivt och ibland också negativt, i främst olika lokala tidningar: gjort intervjuer med både Millroth och Jónasdóttir, recenserat utställningar och konserter, någon gång råkat i polemik med Millroth.

Under cirka en vecka framöver tänkte jag lägga ut några av dessa artiklar, för att ge min bild av Ystads konstmuseum. Förmedla några glimtar av vad hänt där under Thomas Millroths tid och låta ana vad som kan komma att hända om, vilket jag ju hoppas, kommunens kulturpolitiker väljer att låta Ýrr Jónasdóttir fortsätta som chef för Ystads konstmuseum.  (Och om hon själv vill.)

*

På måndagar är Ystads konstmuseum stängt. Museichefen Thomas Millroth och jag sitter i den folktomma cafeterian. ”Extrem musik” med Staalplaat spelar från en CD.

Sista frågan först: Vad svarar du när Ilmar Reepalu ringer och erbjuder dig jobbet som ny chef för Malmö konsthall?

– Att bli konsthallschef i Malmö är det enda som kan locka mig. Jag är för gammal för att tänka på karriären.  Men konsthallen i Malmö är den vackraste som finns och jag vet definitivt vad jag skulle göra där.

Thomas Millroth flyttade till Skåne för att komma ifrån Stockholm, kunna bo större och billigare. Han tänkte fortsätta som frilans, skriva och göra radioprogram om konst och musik. Men vid årsskiftet 1995-96 blev arbetet på Ystads konstmuseum ledigt…

– Jag hade aldrig varit anställd. Men det var lockande att få en scen, ett hus att vara i. Man kunde göra utställningar och jag är ju minst lika intresserad av musik som av konst, så jag tänkte att man kunde gå över genregränserna, blanda in musik och poesi.

– Dessutom ligger Ystad bra till, nära till Tyskland och Danmark. Och för att vara ett landsbygdsmuseum är lokalerna jättestora! Vi har också en intressant egen konstsamling.  

Nyfiken, personlig och modig, god smak men ingen stil – i betydelsen att hans smak är bred: ingen konstform eller konststil favoriseras. Så kan man karaktärisera Thomas Millroth som konstmuseichef. Vilket bekräftas när man bläddrar i museets kataloger.

Äldre och yngre konstnärer, lokala, svenska och utländska. Måleri, grafik, skulptur, foto, musik, poesi, artist books och records. Gustaf Rudberg, Inger Kihlman, Ulf Trotzig, Bengt Orup, Rosemarie Trockel, Helmtrud Nyström, Nils Gehlin, Eva Klasson, Birgitta Trotzig, Pia Tafdrup, Mats Gustafsson, Sven-Åke Johansson, Sonic Youth…

Millroth 1

Foto: Birgitta Olsson

– Ett konstmuseum i en så här liten stad måste ha en motivering för att finnas. Ystad får inte bli en filial till Stockholm. Jag plockar aldrig utställningar från andra ställen. Ystads utställningar ska vara unika.

Men i en landsortsstad måste också chefen för konstmuseet vara en balanskonstnär, som kan tillfredsställa olika målgrupper: konstnärer, kritiker, den ditresta konstpubliken, stadens egen, äldre och konservativa kulturpublik, lokala politiker och de ”vanliga” invånarna. Det får inte bli för många anonyma insändare i lokalpressen!

Thomas Millroth talar märkbart hellre om konst, musik och poesi, men också den konstfulla balansgången hör hit.

Senaste året har han varit nära att trilla ett par gånger.

Först gällde det konstverket som skulle hylla Ernst-Hugo Järegård. Inget av de tävlande konstverken fann nåd inför YA:s kulturredaktör, Järegårds änka och ett antal insändarskribenter. Millroth satt i juryn.

Nu har någon räknat fel eller inte alls när det gällde musikarrangemangen i samband med Kulturbro 2000. Avantgarderockgruppen Sonic Youth från USA besökte Ystad under en vecka. Musikaliskt var det lika märkligt som fantastiskt och publikt blev det fullsatta succéer.

– All konstnärlig verksamhet måste rymma chansningar, säger Millroth. Budgeten överskreds med 30 procent. Men jag har utarbetat en plan. Det ska ordna sig.

– Till skillnad mot andra ställen har Ystad en förstående kulturnämnd som tycker att konstmuseets verksamhet är bra. Även som läget ser ut nu får jag stöd.

I stora salen på Ystads konstmuseum hänger en utställning som är typisk för Thomas Millroth. Konstnären är – eller var – fotograf. Hon heter Eva Klasson och har inte ställt ut sen 1979.

– Body art, fotografi, en artist’s book som inte är av denna världen och en kvinna på 70-talet i Stockholm. Länge hade jag tänkt att henne skulle jag vilja visa.

– Men hon har slutat fotografera, hade inga bilder kvar, visste inte var negativen fanns. Jag ringde Borås konstmuseum, där utställningen visades –79. Hade dom köpt några bilder som jag kunde få låna? Jorå, det gick bra. En timme senare ringde dom tillbaka och sa: ”Du, vi har hela utställningen kvar”.

På skärmarna bakom fotona har pappen börjat släppa under de dryga 20 åren. Det gör utställningen ännu starkare. Vilket ord förmår beskriva den stämning som smyger sig på när man stiger in rummet?

Sist en fotnot, som lika väl kunde ha varit förordet till mitt samtal med Thomas Millroth: 1995 hade Ystads konstmuseum 14 000 besökare. 1999 hade besökarantalet ökat till 17 000. Idag är det 23 000.

(Publicerat i Kvällsposten 2001)