I CD-spelaren: Ulrika Bodén

Ulrika Bodén
Kärlekssånger/Folk Love Songs
(Mahogny)

Ulrika Bodén sjunger ömt, vackert och kärlekslekfullt, både med kärlek till vistraditionen och själva kärleken: all den kärlek som de gamla svenska visorna – ”Röda rosor”, ”Finns inget bätter”, ”Tusen löften”, ”Träder ringar”, ”Det var en lördagsafton” osv – handlar om.

Ulrikas sång reser genom traditionen, från tiden då visorna skapades och sjöngs fram till idag och det nutida folkmusikband (där t ex trumpet, fioler, nylonsträngar, både dova och klirrande slagverk möts och samsas) som hon sammanförde till albumet ”Kärlekssånger”.

Hon har pusslat ihop olika varianter, förenat verser från en visa med något refrängliknande från en annan.

Som hon sa i P2-programmet Nya Klingan: ”Jag tycker det är så roligt med allt det här traditionella materialet för man är verkligen fri att göra som man vill. Och man kan lita på att så har alla gjort i alla tider. Det är det som är traditionen.”

Till de tre nattfriarramsorna, samlade under titeln ”Himlen är full av fioler”, har hon själv gjort musiken.

Lyssna på texterna! Hör orden! Ja, hör och läs poesin!

Traditionellt och ändå så modernt.

(Olika varianter i Hifi & Musik m fl ställen 2013)

Bästa skivorna 2013 (kortversion)

Brittisk folksång:
Linda Thompson: “Won´t Be Long Now” (Topic)
En resa bakåt, både över Atlanten och i brittisk tradition. Inte minst de egna kompositionerna kunde vara gamla folksånger. Fast mest handlar det om budskapet som hennes röst förmedlar: lugnet i sorgen.

Svensk folksång:
Ulrika Bodén: ”Kärlekssånger/Folk Love Songs” (Mahogny)
Hon sjunger så ömt, vackert och kärlekslekfullt, med kärlek till både gammal svensk vistradition och själva kärleken. Ett pussel med olika verser och något refrängliknande, lika traditionellt som modernt.

Afro:
Vieux Farka Touré: “Mon pays” (Six Degrees)
Vieux, som också spelar gitarr och sjunger och ju borde haft smeknamnet Jeune, fortsätter att hylla pappa Ali Farka Tourés och hemlandet Malis ur-bluestraditioner. Elektriskt – men ändå lugnt och stilla.

Jazz:
ASJO: ”The Story Of Us” (Pitch Blue)
Jo, det här blev årets svenska jazzalbum! Ann-Sofi Söderqvist, som leder orkestern, har komponerat, arrangerat och skrivit texter. Från vackra stämningar med bluesig smärta till swingig ur-storbandsjazz.

Klassiskt:
Jeremy Denk: “J.S. Bach: Goldberg Variations” (Nonesuch)
Rent häpnadsväckande tolkning av Goldbergvariationerna (helt i klass med Glenn Goulds inspelningar)! Lika bra som personligt. De 33 variationerna, inklusive för- och avslutningsaria, pånyttföds ur flygeln.

(KB/YA/TA 2013)

I CD-spelaren: Maria Eggeling

Maria Eggeling
Bikini
(www.mariaeggeling.com)

Maria Eggeling, bosatt i Ystad, har själv beskrivit sin musik som folk/pop/jazz (fast i annan ordföljd).

Hon är ombytlig, verkar inte kunna bestämma sig för i vilken genre hon ska skriva, sjunga och spela. På engelska kan musiken hamna i jazz, pop och singer/songwriter, medan låtar på svenska ofta har mer av vistradition.

Kul att Maria presenterar så mycket av sig själv, samtidigt som albumet blivit alltför splittrat.

Det börjar också lite sökande och anonymt. Låten som klistrar snabbast fast i öronen, den folksångaraktiga ”Fare thee well”, kommer allra sist.

Avklätt komp med få och udda instrument, till exempel trummor, elbas, cello och piano eller endast altsax och guitalele.

Andra favoriter: ”Abos”, där Maria skapar en stilla, andäktig stämning med orgel, gitarr och conga bakom sin sång, och ”Noten”, en svensk låt med sång till jazztriokomp, det vill säga Marias eget piano samt kontrabas och trummor.

(Ystads Allehanda 2012)