I CD-spelaren: Ana Tijoux

Ana Tijoux
La Bala
(Nacional)

Här finns två rottrådar.

Den ena leder bakåt till rap och hiphop, skapade i New York mot slutet av 70-talet. Nog är det märkligt att rappen skulle komma att omplanteras jorden runt och ympas med lokala musikformer.

Den andra tråden går till 1960- och 70-talens politiska sång i Chile: artister/grupper som Violeta Parra, Quilapayun och Inti-Illimani.

Det är inte riktigt rätt men ändå frestande att beskriva Ana Tijoux som en rappande Violeta Parra på 2000-talet.

Hon föddes i Frankrike, dit hennes chilenska föräldrar hade flytt, ”återvände” som tonåring och började rappa om sitt möte med dagens Chile. Hon har sagt att titeln på nya albumet, ”La Bala”, är en händelse som kunde vara en tanke.

”Kulan” (på svenska) syftar på henne själv (hård, spetsig och farlig) men påminner också om den chilenske student som i fjol sköts till döds i Santiago, Chile. Singelsläppet ”Shock” är en hyllning till studenterna i Chile och alla unga, protesterande människor: i Spanien och Portugal, på Wall Street och överallt.

I ”Sie Te Preguntan” har Ana Tjioux bjudit in rapgruppen Los Aldeanos från Kuba och hon avslutar med att balladrappa till sammetsrytmisk latin-hiphop och stråkar i ”Volver”.

(Liknande recension i Hifi & Musik 2012)

Mercedes Sosa blev 74 år

Följande album från 2005 var det senaste jag hörde med Mercedes Sosa. I en genomgång av ”världssångerskor” skrev jag samma år en kort recension till Svenska Dagbladet.

Den 4 oktober 2009, alltså i söndags, avled Mercedes Sosa, 74 år.

På 70-talet blev hon i alla fall lite känd för de svenskar som då intresserade sig för politisk sång och musik. Argentina var Mercedes Sosa desto mer känd och populär – den främsta representanten för landets folksång, medlem i kommunistpartiet och en sjungande symbol för motståndskampen och vänsterrörelsen.

Alltså en argentinsk motsvarighet till Violeta Parra i Chile eller Woody Guthrie i USA.

Mercedes Sosa
Corazòn libre
(Edge/Universal)

Mercedes Sosa är fortfarande, efter drygt 50 års karriär, den främsta representanten för folksången i Argentina.

Här har hon hämtat melodier och rytmer från olika folkmusiktraditioner (milonga, chacarera, zamba, huayno, tonada) medan texterna diktats av nutida poeter.

Hon sjunger om fattigdom, befrielse och glädje med varm och mjuk – ja, len – röst men lägger också inlevelse och kraft i både ord och toner. Också detta – fortfarande!

(Ungefär så också i Svenska Dagbladet 2005)

PS. Det här albumet (och även andra) med Mercedes Sosa distribueras fortfarande i Sverige. Kolla t ex på CDon.