Etikettarkiv: Tumpiano

En gammal mans sånger

Mikael Wiehe
En gammal man
(EMI)

en-gammal-man_omslag_WEB_250x250”Men kan jag fortfarande göra bra melodier?” undrade Mikael Wiehe i samband med en intervju.

Det var några år sen och jag svarade: Ja, definitivt. Idag skulle svaret nog bli: Ja, ibland.

Däremot gör Wiehe aldrig något mindre än – till både text och melodi – en helt åkej låt.

Albumet ”En gammal man” är fullt med åkej låtar och några som lyfter sig ytterligare något snäpp. Fast inte själva låten i sig utan kombinationen text-melodi-framförande.

Mycket kärlek och lite politik, akustiskt och mer elektriskt, rock och funk, vals och visa, en aning chilenskt och grekiskt, kanske också lite cajun.

Titelspåret ”Jag vill bara va en gammal man” får till råga på allt beskrivas som ”dansbandsmusik”. Hör dragspelet – albumet igenom spelat av den suveräne Lars Holm – på väg mellan zydeco och gammeltjo.

Nog skulle den låten passa bra när Lasse Stefanz spelar upp till dans på Kulla?

”Om stjärnor föll” är en såndär långsam vals á la Olle Adolphson som Wiehe verkar kunna göra hur många som helst. Fast han gör det bra, ju.

”Med mig blir du aldrig av” är svängig folkcountry med allsångsrefräng och Petra Kvist på cajunpepprig fiol. ”Min bäste vän är död” går långsamt i moll, än åt chilenskt och än grekiskt håll, och griper in i hjärtat.

Wiehes goes Peps i ”Hur tänker du då?” med afrikanskt tumpiano och politisk text om = mot den så kallat fria marknaden och nu med reggaeallssångrefräng.

Svårare har jag för samarbetet med Timbuktu i rappen ”Huset (P´Potemkin)”, som trots titeln väl handlar om det svenska folkhemmet? Att rappa är en konst och Wiehe sjunger klart bättre än talar rytmiskt.

Den alldagliga bluesen ”Om du saknar nåt” och lättfunkiga ”Kärleken tror jag på” är två låtar av den sorten som jag tror att Wiehe har minst hundra stycken i en låda. Bara att ta fram vid behov.

Någon melodi som kommer att leva lika länge som, säg, ”Vem kan man lita på” (från Hoola-tiden) och ”Titanic?” Nej, det finns det nog inte. Skulle vara ”Hur tänker du då?” i så fall.

Fast ändå, som helhet: helt åkej album.

(Hifi & Musik 2012)

Annonser

Sommarkonsert: Konono No 1 från Kongo

Konono No 1
Pildammsteatern
Malmö 14 juni

konono04Förra sommaren blev konserten inställd. Konono No 1 fick inget visum. Ett år senare kunde kvartersgänget från Kinshasa i Kongo äntligen komma till Malmö.

Så ser de ut: som några kompisar som gillar att spela musik ihop. Sju män och en kvinna, klädda i vit och gråblå t-tröja, röd- och vitrutig skjorta, någon i läderrock och en annan i långrock, kepsar, mössa och hatt, sångerskan har ett afrikanskt skynke som kjol. Orkesterledaren Mingiedi är 76 år, övriga i varierande yngre åldrar.

Orkesterledaren visar
den elektriska utrustningen.

I rytmsektionen finns ur-congas, ett minitrumset med virveltrumma och cymbal samt ett rostigt järnrör. Congaspelaren har också en högljutt genomträngande visselpipa.

Huvudinstrument är tre likembe, en spelar bas och två växlar mellan komp och solo. Instrumentet består av en trälåda med metalltungor som man spelar på med tummarna, därför brukar det kallas tumpiano på svenska.

Konono No 1 har elförstärkt sina tumpianon genom en kombination av megafoner och små förstärkare i stil med dem som popbanden hade på 60-talet. Elektriciteten skorrar som genom en fuzzbox.

Varje instrument spelar sin rytm och väver sin tråd i en afrikansk rytmmatta. Också sången blir rytmer. Hälften av gänget sjunger, en försångare med svarskör, eller också ropar de och sjunger ett ord här, ett där.

Långsamt skapas en bubblande och gungande, allt mer transaktig rytm som lockar den ena efter den andra i publiken fram till scenen för spontan fristilsdans. Första låten är 20 minuter, den andra 17 och den följande 20 igen.

konono_05 bas, solo, kompEtt tumpiano spelar ett elektriskt solo på några upprepade toner, likt en jazz- och rockgitarrist. Tänker jag, men det är fel. Det överstyrda, distade ljudet har fått rockkritiker att jämföra med Jimi Hendrix, Einstürzende Neubaten och garagerockband.


Tre elförstärkta likembe:
bas, solo och komp.

Glöm det! Musiken bygger på traditionella Bazomborytmer som Konono No 1 uppdaterat till musik från dagens afrikanska storstad.

(Kvällsposten 2009)