Återhört i CD-spelaren: Solar Plexus

Solar Plexus
(Odeon 1972)
Omslag: Lena och Olof Landström

På 70-talet tyckte jag att Solar Plexus var en rätt trist grupp: spelskickliga – ja, virtuosa – musiker men usch vilken tråkig musik. När jag snart 35 år senare ännu en gång – och sen många gånger – lyssnar på den dubbla debut-LP:n så hör jag ju att det inte var gruppens fel utan mitt (eller tidens, om jag ska skylla ifrån mig).

Säg att Solar Plexus debuterat 1967 och varit samtida med Hansson & Karlsson och Mecki Mark Men. Då kunde debut-LP:n ha blivit mottagen som en sensation. Efter Gärdesfesterna var det däremot inte läge att spela symfonirock med Norrköping symfoniorkester, som Solar Plexus gör på det dubbla debutalbumets tredjesida.

Solar Plexus spelade allmusik – men inte i den betydelse som musikrörelsen la i begreppet utan allmusik = all musik. Riv murarna! Avskaffa gränskontrollerna! Låt all musik – jazz, pop, rock, svensk folkmusik, visor, konstmusik – mötas, umgås och få barn.

Carl-Axel Dominique startade gruppen under namnet Bäska Droppar. Här spelar han bl a elpiano och flöjt men var annars konsertpianist och hade även komponerat en revymusikal. Hustrun Monica, hammond och sång, sjöng i Gals and Pals och gjorde storbandsarr åt Radioorkestern. Makarna Dominique träffades när de studerade på Musikaliska Akademien.

Övriga medlemmar – Georg ”Jojje” Wadenius, elbas, elgitarr, sång m m, och Tommy ”Slim” Borgudd, trummor – kom från Made in Sweden och Lea Riders Group. Deras bakgrund var 60-talets popmusik men till skillnad mot The Mascots/NJA-gruppen hade de inte tagit steget in i politiken utan ägnat sig åt musiken.

Nej, inte mycket var rätt med Solar Plexus.

När gruppen ville spela på Sprängkullen i Göteborg så blev det nobben. Det hjälpte inte att repertoaren också innehöll politiska sånger. På debuten finns t ex en tonsättning av Lars Forssells dikt om Wallenberg och en annan sång om stadsmiljön (text: Per Lysander).

Den sistnämnda måste vara en av 70-talets bästa politiska sånger. ”Dom bygger en stad… för andra och inte för oss”, sjunger Monica med inflyttad huldreröst. Folkton i melodin medan musiken skramlar och slamrar likt en stad som rivs ner och byggs upp på nytt.

Om albumet kan för övrigt sägas att Carl-Axel spelar ilskna elpianotoner mellan jazz, pop och klassiskt. Jojje visar (på nytt, se Pughs debut-LP) vilken enorm elbasist han – också – är. Slim driver på musiken så den får sjuss. Och så Monica – denna Monica!

Hon kan sjunga visor, jazz, operett – vad som helst – helt i klass med alla andra sångerskor. Och när hon sätter sig vid hammondorgeln så ramlar världens jazzorganister av pallen. Hör bara sista spåret med Jack McDuff-låten ”A Reel Goodun´”…

Jag får väl avsluta med att be om ursäkt, även om det är så dags.

__________________________________________
Varken debuten eller de följande tre LP-skivorna finns på CD. Däremot har det kommit en CD-samling med Solar Plexus, ”1971-75” (EMI 1998).

Tommy Körberg, som medverkar i en av låtarna på debut-LPn, blev ordinarie sångare när Jojje Wadenius försvann till USA för att spela med Blood Sweat & Tears. På bas ersattes han av Bosse Häggström (också Made in Sweden). Debut-LP:n kom även i engelsk version med Körberg som sångare.

Carl-Axel och Monica Dominique gjorde musiken till ”Sommar´n som aldrig säger nej” (text: Lars Forssell) med vilken Malta vann 1973 års uttagning till Melodifestivalen.

Det förbättrade inte anseendet i musikrörelsens öron. Makarna Dominique fortsätter att komponera, spela och göra skivor över musikgränserna: klassiskt solopiano, dubbelpiano, barnsånger, jazz, visor och kabaret. Slim Borgudd hörs på inspelningar med ABBA och blev också framgångsrik Formel 3-förare.

Jojje Wadenius gjorde barn-LPn ”Goda´ Goda´” (Metronome 1969/2005) med hans egna melodier till Barbro Lindgrens texter. CD-utgåvan innehåller ett bonusspår med titelmelodin till skivomslagsmakarna Lena och Olof Landström tecknade barn-TV-klassiker ”Kalles klätterträd”. Textskrivaren Per Lysander är rektor på Dramatiska Institutet.

(Ur boken ”99 proggplattor”, Alfabeta 2006)

PS. Alldeles i dagarna, 2012, har samtliga Solar Plexus-album återutgivits digitalt = på Spotify, iTunes och Wimp. Så jättebra. Tack!

Tillbaka till Vintergatan – ännu en gång!

På förekommen anledning: Idag är det premiär på den nya TV-serien ”Vid Vintergatans slut” med Peo, Mira m fl (klockan 19 i TV1) och där – dessutom – Kapten Zoom återkommer, också den här gången! Och förstås med Anders Linder i dubbelroller som både Peo och Zoom.

Anders Linder m fl
Kapten Zoom
(Oktober 1976)
Omslag: Kicki Aspelin (form) och Jean Montgrenier (foto)

Som han sjunger i signaturen: ”Kapten Zoooooooom…” Och hans utrop: ”Galaxer i mina braxer!”

Fem program? Otroligt.

När TV-serien om Kapten Zoom sändes 1976 så behövdes det bara fem program för att Anders Linders TV-figur skulle klistra fast i tittarnas huvuden, både barnens och föräldrarnas. T ex i mitt huvud, för då var vårt förstfödda barn i den åldern att far och son satt tillsammans och tittade.

När Anders Linder långt senare medverkade som taxichauffören Peo och dessutom lät Kapten Zoom återkomma i TV-serien ”Vintergatan”, som börjades sändas år 2000, så innehöll den serien hela 96 program!

Kapten Zooms återkomst var förstås en blinkning åt dem som var barn 1976 och 25 år senare själva blivit föräldrar som i sin tur satt och tittade på TV med sina barn. Som Anders Linder säger: ”Står man vid en bardisk så kan nån som ser ut som en stor, stöddig lastbilschaffis komma fram, titta på en och säga: Du ska ha en öl som tack för Kapten Zoom.”

Programmen beställdes av Katarina Dunér som ville att det skulle göras TV-program för barn om arkitektur. Anna Roll, arkitekt och hustru till Anders Linder, skrev det mesta av manuset. Anders gick själv och utbildade sig till arkitekt innan artisteriet och musicerandet tog över.

Kort resumé (för den som åldersmässigt hamnat mitt emellan eller av någon annan anledning missade ”Kapten Zoom”-programmen):

Kapten Zoom är en rymdvarelse i gröna trikåer och röd slängkappa (grönt för miljön och rött för politiken) som kommer ner till jorden och träffar Liselott Blom, spelad av Anna Roll, från förorten Bollunda. Arkitektur handlar det väl inte så mycket om utan istället utforskar Zoom och Liselott, förutom att de blir kära, hur det svenska samhället är uppbyggt och fungerar: elektricitet och uppvärming, avlopp och reningsverk, bostadsbyggen och hyreshöjningar, invandring, mansrollen m m.

På LPn – liksom i TV-programmen – blandas sång, musik och tal till en barnmusikal.

”Kapten Zoom Theme” sjunger Anders Linder till funkigt rockkomp av bl a Gunnar Idering, elgitarr/elbas, och Rolf Adolfsson, trummor, från The Mascots/Fria Pro. Här finns jazzlåtar, blues, schlageraktigt, bellmanska toner och en ”Hyresopera” med operasångaren Sven Erik Wikström i rollen som bankkamrer. När Anders Linder/Kapten Zoom sjunger om sig själv och andra invandrare i ”Jag har kommit hit från rymden” så lånas melodin från Elvis-låten ”Heartbreak Hotel”.

Anders Linder spelar, vid sidan om skådespelandet och sången, en mängd olika instrument: flöjt, tenor- och altsax, klarinett, harpa, orgel m m.

______________________________________________

LPn ”Kapten Zoom” finns inte på CD. Kapten Zoom kom också som serietidning, tecknad av Ola Nyberg (Oktober 1976).

Sen 2009 finns däremot TV-serien på DVD.

TV-serien om Kapten Zoom var nog så samhällskritisk = vänstervriden. Ändå klarade sig programmen undan den kritik som riktades mot ”Ville, Valle och Viktor” – en annan TV-serie för barn som Anders Linder gjorde med Jörgen Lantz och Hans Wigren. ”Vi anmäldes till radionämnden för att vi hävdade att det kom skit ur industrialismens skorstenar och friades när radionämnden insåg att det kom skit ur industrialismens skorstenar”, som Linder säger.

Den TV-serien resulterade i två LP-skivor: ”Här kommer Ville och Valle och Viktor” och ”Här kommer Ville och Valle och Viktor… igen” (båda SR Records 1971 och -78). Ovannämnde Valle/Jörgen Lantz skulle bli Björne i TV-programmet ”Björnes magasin” (också Linder medverkade).

Efter skivdebuten som 13-åring med Pygmé Jazzband var Anders Linder med i ungdomsmusikalen ”Nobborna” där Lill Lindfors slog igenom. Lill & Anders blev ett showpar på bl a Hamburger Börs. Han har även gestaltat Snobben och Ture Sventon på scen. Anders Linder spelar fortfarande dixielandjazz med Jumping Jacks och Louis Prima-låtar med gruppen Prima.

(Ur boken ”99 Proggplattor”, utgiven av Alfabeta 2006)