Musiken från Haiti

Igår skrev jag en krönika i Ystads Allehanda – hela krönikan kan läsas här – om Haiti, den oöverskådliga jordbävningen och det engagemang för Haitis befolkning som inte minst Sverige (myndigheter, organisationer, företag och enskilda) har visat.

Jag skrev också om musiken från Haiti, vad den betytt för mig, vad så kallad världsmusik betyder för mig och mina försök att förstå världen, informera och lära mig om andra världsdelar och länder.

Utdrag ur krönikan:

Header från Yéle Haiti.

Före jordbävningen – vad visste vi om Haiti? Om människorna, deras land och dess historia, om den så att säga historiska fattigdomen och hur korruption och våld uppstår ur fattigdom? Jag tyckte inte jag visste mycket men när jag läste och hörde de journalister som rest dit för att rapportera (för många verkar Haiti knappt vara ett namn på kartan) så förstod jag att lite kunde jag i alla fall.

För det kan jag tacka musiken.

Det var på 70-talet som jag på en loppis hittade en singel med Tabou Combo, en musikgrupp från Haiti. Senare har jag skaffat skivor med grupper som Boukman Eksperyans och Boukan Ginen. Den mest kände musikern är Wyclef Jean, som ju bor i USA men aldrig glömt sitt hemland. Organisationen Yéle Haiti startades 2005 av Wyclef för att samla in pengar och bidra till att utveckla Haiti. Också en svensk orkester, Simbi, spelar vodou music eller mizik rasin från Haiti.

Fler musikformer: rara, compas, meringue, haitisk rap…

Jag satte ihop en Spotify-lista med musik från Haiti. Nog svänger musiken, lite annorlunda men lika mycket som musik från de västindiska grannöarna Jamaica och Trinidad. Men hur uppstod den här musikblandningen? Jag vill veta. För mig fungerar det så. Musik hänger ihop med landets historia och samhällsutvecklingen.

Så jag kollar på nätet eller köper en bok. T ex har Celanders förlag i Lund gett ut boken ”Haiti 2004” av Peter Hallward och med utmärkt förord av Björn Kumm.

(Ur Ystads Allehanda 27/1 2010)

Klicka om du vill höra min Spotifylista med musik från Haiti.

I verklighetens CD-spelare: Haiti

Som om de inte hade det tillräckligt svårt ändå, redan tidigare. I sitt vardagliga liv, med att bara överleva. Vilket inte är så ”bara” på Haiti.

Nu måste de drabbas av detta också.

Så långt bort – och så nära.

Det är vad musik åstadkommer. Musiken för världsdelar och länder, kulturer och människor närmare Sverige, närmare mig, närmare oss. Så att Haiti inte känns så långt bort, inte alls så långt bort i Västindien, utan nästan, nästan som ett grannland.

För att jag sporadiskt, då och då, under åren, från 70-talet och framåt, råkat få höra musik från Haiti. Och gillat det jag hört, gillat Haitis musik – lika mycket som reggae och calypso.

Vad kan man = jag = du göra nu, idag, just nu? Pengar, pengar, pengar… Det är svaret: rikare länder och människor måste – måste – måste – hjälpa fattigare länder och människor. Det kallas solidaritet = mänsklighet.

Människorna på Haiti – det brukar beskrivas som världens fattigaste land – behövde mycket hjälp tidigare. De behöver ännu mer hjälp nu. Nu!

Vad kan Wyclef Jean göra? Direkt han hörde om jordbävningen lär han ha satt sig på ett flyg till Dominikanska Republiken och vidare till Haiti. Där föddes Wyclef, på Haiti, nära den nu jordbävningsdrabbade huvudstaden Port-au-Prince. Därifrån utvandrade hans föräldrar – tänk svenska utvandrare – med hoppet om ett bättre liv i USA.

Också tidigare har Wyclef engagerat sig mycket för människorna på Haiti, startat Yéle Haiti Foundation för att samla  in pengar för att de ska ha någon som helst chans att komma ur sin fattigdom, ja bara – ”bara” – överleva.

Klicka här och se.

Och här!

Och här också!

Wyclef Jean
Creole 101 (Welcome to Haiti)
(V.I.K)

Haitisk hiphop. På sitt nya album återvänder Wyclef Jean hem till Haiti, där han föddes för 32 år sen. Redan omslaget placerar skivan geografiskt och politiskt. Wyclef har samma sorts generalsuniform som Francois Toussaint de l´Ouverture, ledare för det slavuppror som 1804 ledde till att Haiti blev en självständig svart republik.

Samtliga låtar utom en framförs på franska och/eller creole (plus enstaka rader på engelska). Att President är enda spåret med helt engelsk text kan inte vara en tillfällighet. Wyclef bedriver en sjungande och rappande presidentkampanj och löftet att satsa pengar på att bekämpa fattigdom istället för att starta krig riktar sig minst lika mycket till hans andra hemland, alltså USA.

Även om Haitis musiktraditioner är mindre kända än musik från övriga Västindien har grupper som Tabou Combo och Boukman Eksperyans blivit hörda utanför hemlandet. Göteborgsgruppen Simbi är svenska ambassadörer för vodoumusiken från Haiti.

På ”Creole 101″ hörs de nämnda gruppernas musik och mycket mer. Wyclef blandar olika musikstilar som uppstått på Haiti eller kommit dit från närliggande musikkulturer: compas, vodou, ra-ra, méringue, calypso, zouk och även den gospelsång (pappan är ju baptistpastor) som förekommer bland haitier i USA, så kallade ”fugees”. Han plussar på med hiphop och rap, 60-talssoul och chanson.

Musiken svänger av karnevalsglädje, mjukt och varmt, skrattande, dansant och erotiskt. Men där finns en hörbar sorgkant. Svåra livsförhållanden besvärjs med musikalisk glädje. För Wyclef handlar det nog också om dåligt samvete för att hans liv blivit så mycket bättre än hemma på ön. Hiphopens tuffa maskinrytmer betonar Haitis plats i världen, musikaliskt, politiskt och mänskligt. Albumet ”Creole 101” får därmed två målgrupper, både landsmännen och den internationella hiphop- och världsmusikpubliken.

Wyclef Jean är mer kreativ än på något tidigare soloalbum. Det hörs att så här vill han skapa musik, använda alla toner och rytmer på paletten: haitiska och amerikanska, västindiska och afrikanska. Till och med gamla uttjatade La Bamba, som jag inte ville höra igen, lyckas han återuppväcka som en modern, både dansant och hörvärd latin-låt. Albumet gästas också av Foxy Brown, Buju Banton, Admiral T med flera.

(Göteborgs-Posten 2003)

Wyclef Jean´s blog.