Praktikanten på Allehanda

Trelleborgs Allehanda var en av de första tidningar som jag jobbade på. Förresten jobbade… Det skulle vara praktiktermin på Journalisthögskolan men tidningar har sällan uppfattat praktikanter som annat än en extra journalist.

Genast sattes jag på att jobba en söndag och ta emot resultat från Jägersro. Det gick ju inte. Som om det inte räckte med att hästarna döpts på trav & galopp-engelska så uttalade rapportörerna dessutom namnen på trelleborgskånska. Snacka om obegripligt för en söder om söderkis, alltså Stockholm.

Jädra liv! Spelarna ringde och undrade vilka kusar som egentligen vunnit. Inte ett namn rätt! Därefter fick jag göra mer av det jag ville på tidningen.

Till exempel presentera Discoteque Etiquette, granne med tidningen på Östergatan, och låta ägarna, Tommy Mårtensson och Åke Widerberg (finns de kvar i stan?), utgjuta sig över Trelleborgs myndigheter som inte bidragit ekonomiskt. De drömde om en större lokal i tre våningar: popband, diskotek och viskällare.

Krönikören vid typ den tiden. Foto: Birgitta Olsson 

När Ola & The Janglers spelade i Parken så intervjuade och recenserade jag. Också Dr Jack, ett band från Svedala, som spelade blues och deltog i tävlingen Sydsvenska Popparaden presenterades inför finalen i Trelleborgsparken.

Men när jag sen dristade mej till att recensera en klassisk konsert i Församlingshemmet så uppstod en smärre insändarstorm. Jag råkade recensera såväl musik som publik och – inte minst – akustik. Det sistnämnda var tydligen ett ömt öra.

Oj, nu ser jag ju också vilka fantastiska musiker som spelade! Både Tore Uppström, piano, och Dorothy Irving, sång, var där.

I min klippbok (i början av den journalistiska banan var sånt viktigt) finns också en hyllning till utställningarna på Trelleborgs Museum och amanuensen Ulla Ahnfelt, som fanns där redan då, 1968. Visst blev hon kvar som chef för museet ända till år 2003?

”TA:s reporter” satte dessutom på sej kockmössan – fotot togs på Stadshotellets restaurang – för att visa att även karlar kan ”steka något riktigt läckert”, enligt bildtexten.

Två recept: Trelleborgslåda och Köttgryta. Ganska avancerade rätter med ingredienser som tryffel (vit) och vattenkastanjer (inhackade), soja och chili. Fast mest imponerad blir jag själv av vin- och ölvalet: ”spetsa gärna ölet med kumminbrännvin”.

Detta tilldrog sej i oktober 1968 och jag hade varit 21 år = myndig och haft rätt att köpa ut på Systemet i fem månader. Snabbt avancerat!

Det blev bara en månad på TA. Praktiken fortsatte på pop- och ungdomstidningen HEJ! i Helsingborg. Om ni inte minns eller var med så beskrevs HEJ! av Ludvig Rasmusson, då popkrönikör i Dagens Nyheter, som i ”nästan alla stycken” bättre än Bildjournalen.

Mina skivrecensioner i TA sept / okt 1968:
Svante Thuresson: ”Du ser en man”
Ola & Janglers: “Let´s Dance”
Spooky Tooth: “Spooky Tooth”
Big Brother and the Holding Company: “Cheap Thrills”
Jim Webb: ”Sings Jim Webb”

(Trelleborgs / Ystads Allehanda 2006)

Bellman – från visor till jazz, från romans till punk

Carl Michael Bellman:
”Alla Fredmans epistlar”
(Proprius)
Den förra Bellmanboxen innehåller Fredmans 82 epistlar, framförda av Fred Åkerström, Mikael Samuelsson, Povel Ramel, Allan Edwall, Monica Zetterlund med flera.

Carl-Michael Bellman:
”Alla Fredmans sånger”
(Proprius)
Bland artisterna som framför Fredmans 65 sånger finns Sven-Bertil Taube, Cornelis Vreeswijk och, något oväntat, Sonya Hedenbratt, Svante Thuresson och Ernst-Hugo Järegård.

– Ingen svensk musik har väl blivit så folkkär som Bellmans sånger. Ändå är det bara några få texter och melodier som vi bär med oss i våra hjärtan, säger Gunnar Hillbom.

– Det beror på att det, som man säger, utbildats ett ”kanon” bland Bellmansångarna. De lyssnar på varann och sjunger samma sånger, om och om igen. Hur många gånger har inte ”Fjäriln vingad” spelats in på skiva?

– De nära på imiterar varann, tillägger Hans Nilsson. När Sven-Bertil Taube gjorde sin inspelning av episteln ”Märk hur vår skugga” råkade han sjunga fel i texten. Samma fel återkommer i Cornelis Vreeswijks och Imperiets inspelningar.

CD-boxen med Bellmans/Fredmans sånger.

Gunnar Hillbom och Hans Nilsson är visforskare och aktiva i Bellmanssällskapet. För ett par år sen sammanställde de en CD-box med Fredmans samtliga 82 epistlar. Nu har de också sammanställt en CD-box med Fredmans 65 sånger (bägge utgivna av Proprius).

Den nya boxen innehåller några av Carl Michael Bellmans mest folkkära texter, bland andra just ”Fjäriln vingad syns på Haga” och ”Gubben Noak”. Men de flesta hör till de sånger som Bellmansångarna sällan sjunger. Tjugoen av Fredmans sånger har aldrig tidigare spelats in på skiva.

Äldre inspelningar med både Evert och Sven-Bertil Taube, Fred ŏkerström och Cornelis Vreeswijk varvas med helt nya inspelningar. Bland de nya Bellmantolkarna finns flera oväntade namn: operasångarna Erik Sædén och Olle Persson, jazzsångaren Svante Thuresson, vispunkaren Stefan Sundström, Tommy Körberg och Povel Ramel. Dessutom medverkar förvånansvärt många sångerskor: Sonya Hedenbratt och Jeanette Lindström, en något äldre respektive mycket yngre jazzsångerska,vissångerskan Jeja Sundström, Lill Lindfors med flera.

– Inspelningarna sträcker sig mellan genrer, generationer och kön, säger Hans Nilsson. Från romanssång till punk – ja, nästan. Målsättningen var att göra tolkningar som både är pietetsfulla och kan förvåna lyssnarna.

CD-boxen med Bellmans/Fredmans epistlar.

– När vi satte ihop den förra boxen med Fredmans epistlar fick vi kritik för att där fanns alldeles för få kvinnliga artister. Den här gången har vi bättrat oss.

– Men, påpekar Gunnar Hillbom, ingen av Bellmans texter har egentligen skrivits för att framföras av en sångerska.

I Fredmans 65:e och sista sång hörs den allra mest oväntade Bellmantolkaren. Han heter Ernst-Hugo Järegård.

Nej, han sjunger inte utan läser, deklamerar och skådespelar sångtexten, som från början var ett brev i form av en hyllningsdikt till Gustaf III. Ena sekunden lägger han läpparna mot mikrofonen och viskar, nästa sekund tar han ett steg bakåt och skriker! I Ernst-Hugo Järegårds mun förvandlas det rimmade brevet till ett litet teaterstycke och ett stort skådespel.

Sonya Hedenbratt: – Visst blev jag förvånad, när de ville att jag skulle sjunga Bellman. Jag kommer ju från Göteborg och Bellman hör hemma i Stockholm.

Lill Lindfors: – Förut hade jag bara sjungit Bellman i slutna sällskap. Men jag har faktiskt ”varit” Ulla Winblad en gång. Det var på 60-talet, på Gröna Lund.

Stefan Sundström: – När jag gick hos en sångpedagog, så sjöng jag Bellman till piano. Jag har också varit med i ett punkband som spelade Bellmanlåtar.

Svante Thuresson: – Jag sjunger likadant, oavsett om det är på engelska eller svenska, en jazzlåt eller en visa. Också Bellman sjunger jag som mig själv – som Svante Thuresson.

Jeanette Lindström: – Det är en annan Bellman som skrivit ”Träd fram du nattens Gud…” En lyrisk poet som ser det vackra i livet. Ååå! så vacker sången är.

Ernst-Hugo Järegård: – Jag tänkte mig att jag stod uppe på Mosebacke och såg ut över Bellmans Stockholm. Så fyllde jag hans ord med alla känslor och bilder som kom för mig. Orden blev bilder i en film.

(Femina 1997)

Jonas Holmberg, svensk jazzsångare

Varför finns det så många unga och nya jazzsångerskor men nästan inga yngre män som sjunger jazz i Sverige?

– Jag har funderat på det jag också, säger Jonas Holmberg, en av alltför få yngre svenska jazzsångare. Det kan tyckas märkligt. Men jag tror det finns flera skäl.

– Alla genrer har färre manliga än kvinnliga vokalister. Män verkar hellre välja att spela ett instrument. Dessutom har musikskolorna haft duktiga kvinnliga pedagoger som fått in allt fler unga sångerskor på att sjunga jazz. Inte minst är jazzmusiken en av få genrer där det finns utrymme för tjejer att vara lite av entreprenörer – kunna välja låtar att sjunga och musiker att samarbeta med.

– Jag uppskattar Svante Thuresson och Claes Janson bland de svenska jazzsångarna. Men de är ju mycket äldre än jag, tillhör en tidigare generation.

Foto: Jacob Forssell.

Jonas Holmberg är född 1973. Att hävda att han föddes till jazzsångare är väl en överdrift, men Jonas hörde jazzmusik redan i magen. Det var under teatergruppen Oktobers repetitioner av pjäsen och senare filmen ”Sven Klangs kvintett”. Hans mamma, Ninne Olsson, skrev manus. Pappa, Henric Holmberg, var skådespelare och kvintettens trummis. Även jazzsaxofonisten Christer Boustedt fanns med.

– Hemma spelades det mycket jazz och jag minns – på gott och ont – sena kvällar och nätter på jazzklubbar. Jag har sjungit i många olika stilar men man känner väl lite extra släktskap med den musik som man växte upp med.

– När jag skulle spela in en jazzskiva så ville jag att musiken skulle låta lite som förr, som jazz låter i mitt barndomsminne. Vi spelade in på Oktoberteatern i Södertälje med alla musikerna samtidigt på plats. Några låtar, ”Clifford” och ”Lush Life”, hörde jag första gången när jag var fem, sex år. Och Göran Nästling, flygelhorn och sax, har spelat med Chrille (alltså Boustedt).

Du sjunger jazz på svenska också – samtliga låtar är översatta och tolkade till svenska av din mamma Ninne.

– Det passar bra att sjunga jazz på svenska. Vemodet i den svenska folkmusiken stämmer väl överens med jazzens stämningar. Ord och toner förgyller också varandra, både i jazzsång och svenska folkvisor.

– Jag ville göra ett album med gamla och nyare evergreens. Alla översättningar är inte nya. ”Orpheu Negro” hade jag hört Eva Remaeus sjunga och ”Lush Life” sjöng dramatikern och skådespelaren Magnus Nilsson på Oktoberteatern. Även om texterna har åldrats så känner jag igen mig.

Bland de nya låtarna finns några modiga val. Jag fattar inte hur du vågar sjunga ”Hallelujah” (av Leonard Cohen) och ”Moon Over Bourbon Street” (Sting) har placerats vid Marenplan, ett torg i Södertälje.

– Jo, många artister har sjungit ”Hallelujah” före mig. Det fanns en tidigare svensk översättning också, men den var inte bra. Nu handlar texten om samhällets trasiga människor – sången har fått en ny innebörd. Sting skriver ofta flerbottnade sångtexter. På svenska har ”Månsken över Marenplan” blivit en sång om svartsjuka.

Fakta:

Jazzsångaren Jonas Holmberg skivdebuterade med albumet ”Svenska jazzballader vol 1” (Joho!). Han arbetar på Oktoberteatern i Södertälje, bl a som sångare i teaterhusbandet Dangdang, och är aktuell i uppsättningen ”Fika med Ibo 3”. Dessutom sjunger han med gruppen Nordic Horns, vars medlemmar är fyra blåsare, och sin egen grupp Stevie med 70-talslåtar av Stevie Wonder på repertoaren. Samt är grafisk formgivare. Filmen ”Sven Klangs kvintett” finns på dvd.

www.jonasholmberg.se

(Ungefär så här i Fönstret 2007)