Etikettarkiv: Stig Vig

Till minne: Per Odeltorp (1948-2012)

Nej, jag har faktiskt aldrig ens tänkt tanken att Dag Vag inte skulle höra till musikrörelsen. Dag Vag är ju den son som Träd Gräs & Stenar måste ha önskat sig: ingen kopia av föräldragenerationen men en pojke som lever, tänker och spelar i samma riktning som farsan.

Dag Vag måste väl ha ”fötts” redan 1970 när Per Gud, alias Stig Vig, alias Per Odeltorp började göra live-inspelningar med Träd Gräs & Stenar på Fregatten vid Stadsgårdshamnen i Stockholm?

Som han själv säger: ”Det är ingen tillfällighet att första Dag Vag-plattan inleds med ´Sanningens silverflod´. Vi sa från början att Dag Vag skulle låta som de sista fem minutrarna av en Träd Gräs & Stenar-konsert – men hela tiden!”

Min favorit på den här genomskinliga silvervinylen har tillsammans med redan nämnda ”Silverflod” och ”Ogräs” alltid varit den skumma och envetna reggae- men ändå inte reggaeversionen av Dylans ”Tombstone Blues”, som i Stig Vigs svenska översättning fick titeln ”Snorbloos” (lyssna på Spotify).

Går låten i baktakt eller? (BE)

(Min del av texten om Dag Vags debutalbum i boken ”99 proggplattor”, utgiven av Alfabeta 2006)

Annonser

När Duke Ovell, alias Dotun Adebayo, toastade i Stockholm

SM i toast
Roxy, Stockholm

Toast kan va en macka
men också att nån snackar
om det ena och det andra
och helst ska orden rimma
på varandra
samhällskritik
och politik
kärlek och romantik
och allt detta till musik
reggae-reggae-reggaemusik
reggae-reggae-reggaerytmik
basen i botten och diskanten som en piska
myyyyyyyyyyyyyyyycket ekoooooooooooooooooooo
snabbt! snabbt!
in med ett klinkande piano
rappt! rappt!
nej, toast vare jag sa
det heter det på Jamaica

Oludotun Adebayo, alias Duke Ovell, alias Duken of Zion, på besök i Vollsjö, Skåne (måste vara 80-talet nångång). Foto: Birgitta Olsson.

Åkej
så ska jag berätta för dej
vad som hände häromdan
Duke, Duke, allas vår Duke
hade delat ut flygblad på stan
och när det blev kväll sen
då börja toasttävlingen
på Roxy halv elva
den första i landet
det är inte många som kan det
men Jah Gustav han kan
Ras Päron kan med
och Sala-Rasta förstås
(som kommit ääända från Sala)
men vem toastar mest
och vem toastar bäst
vem har rytmen på tungan
och kraften i lungan
så han orkar slunga
stim
av rim
om ”en enda kärlek i Svärjas land”
vem är den enda som kan
slå också rastan från Sala
vem är den rent fenomenala
överdängaren
Kung Fu-slängaren
Duke, Duke, allas vår Duke
Duken, Duken, Duken of Zion

Så när kampen var slut
och alla pustade ut
och torkade svetten ur pannan
då tog Stickan fram kannan
och så sa Stig Vig:
Den här ger jag till dig
sen knalla Duken hem genom stan
med pokalen som han själv köpt på dan

Det var sista raden från
Jah Eriksson

(Nattligt snabbskriven recensionstoast med liknande nödrim som fortfarande förekommer i både toast och rap, publicerat i Schlager 1981)