Etikettarkiv: Steve Swallow

”Den kvinnan kan inte spela!”

Carla Bley, Andy Sheppard, Steve Swallow
Trios
(ECM)

Carla BleyFör alltid kommer jag att minnas vad sångaren och basisten Jack Bruce sa i en intervju: ”Den kvinnan kan inte spela!”

Men jag vet nog vad det berodde på. En musikaliskt könskrock. De hade försökt samarbeta men han klarade inte av hennes intrikata musik. (Och kanske inte heller att ta musikaliska order av en kvinna?)

Carla Bley är en egenartad jazzartist: kompositör, arrangör och pianist. Och så full av humor!

På nya albumet ”Trios” återvänder Bley med sin trumlösa trio till låtar som hon tidigare spelat in med andra sättningar, ända upp till storband. Om man till exempel hört de bägge tidigare inspelningarna av ”The Girl Who Cried Champagne” (sextett respektive storband) så blir det extra
fascinerande att återhöra samma tredelade svit i detta nerskalade format.

Det handlar inte bara om nya arrangemang utan mycket mer: en självkritisk renovering av kompositionerna.

Andy Sheppard, saxofon, och Steve Swallow, elbas, söker lyriska vägar genom bossa, ballad, swing, bop, konstmusikaliskt och fransyskt. Medan Carla Bley spelar ackordstrött och tonspritt på pianot.

Typ någon som, lätt irriterande, lägger sig i samtalet. Lek och spring i tonerna.

Och så vackert, redan från Swallows inledande bastoner i förstaspåret ”Utviklingssang”.

(Hifi & Musik 2013)

Annonser

Jul i CD-spelaren: Carla Bley

Carla Bley
Carla´s Christmas Carols
(Watt/Naxos)

Också den egensinniga jazzpianisten och arrangören Carla Bley har gjort en julskiva med ”Carla´s Christmas Carols”  (anglosaxisk julmusik med kristen anknytning).

Men var det inte lite tamt, inte så alls så lekfullt som det brukar vara på Bleys skivor?

Så tyckte jag först. Men nej, det var en hörvilla. Albumet växer ju, för varje gång jag lyssnar…

Makarna Carla Bley, piano, och Steve Swallow, bas, spelar tillsammans med Partyka Brass Quintet (bl a trumpet, flygelhorn, andra horn, trombon och bastuba).

Det börjar spännande i ”O Tannenbaum”, där blåset hamnar mitt emellan Guds härolder och sydafrikansk jazz. ”Christmas Song” har blivit lugn och stilla – ja, om man kan tänka sig det, nästan rytmlös New Orleans-jazz.

”Good Rest You Merry Gentlemen” finns i två versioner, dels med vackert samspel mellan flygelhorn och trumpet, tror jag, dels lika vackert med piano och melodisk elbas. ”Hell´s Bells” och ”Jesus Maria” är två nya låtar av Bley, smått lekfulla varianter på julmelodier.

”O Holy Night” bjuder på ännu vackrare och mer melodisk samspel – en duett i toner – mellan piano och bas.

Som några exempel. Lite lugnare, mer stillsamt och allvarligt. Fast egensinnet, det fyndiga och lekfulla sättet att arrangera och passa ihop – med och mot – olika toner, det hörs också i Carla Bleys julmusik.

Liksom alltid.

(En kortare version i Ystads Allehanda 2009)