Nu kan varken tillfälliga besökare eller ystadborna själva missa att det stora tegelhuset vid Sankt Knuts torg innehåller både Ystads turistbyrå och konstmuseum. På huset finns en stor banderoll – eller vepa, som Ýrr säger – med information om den pågående utställningen.
– Det kostar förstås en del att tillverka en ny vepa varje gång vi byter utställning. Men vi har inga fönsterglas så vi måste göra på något annat sätt för att påminna om att huset faktiskt är ett konstmuseum.
Ýrr Jónasdóttir på utställningen med Tora Vega Holmström.
Foto: Birgitta Olsson
Från hösten 2008, då Thomas Millroth tog tjänstledigt, har Ýrr Jónasdóttir vikarierat som chef för Ystads konstmuseum, även om hon på hemsidan fortfarande tituleras intendent och curator. Fast hon tycker nog allra bäst om en annan titel eller snarare hedersbetygelse…
– Du får gärna kalla mig ”konstfrämjare”! Jag brinner ju för den pedagogiska biten.
Det tycker också den organisation som bär namnet Konstfrämjandet och visat sin uppskattning genom att ge ett stipendium till Ýrr Jónasdóttir med motiveringen att hon är ”en engagerad konstspridare”.
Vilka förändringar blir det med dig som konstmuseichef? Hon förvånar mig, genom att svara:
– Det blir något färre utställningar. Ja, delvis är det en resursfråga, tillägger hon. Men jag tror inte det måste vara något negativt.
– Folk reser hit från Danmark och andra delar av Skåne. Utställningstiden kan bli för kort, utställningen är slut innan alla hunnit se den. Att förlänga utställningarna är ett sätt att öka tillgängligheten.
Soppluncherna är ett annat sätt. Konstmuseet serverar soppa till lunch och visar den aktuella utställningen. Medan Ýrr och jag sitter och pratar rusar en skolklass förbi. Också de är viktiga: barn och ungdomar.
Som när mitt barnbarn Tilde var och såg utställningen med Tora Vega Holmströms målningar. Tilde, liksom alla barn, fick en liten resväska med blyerts- och ritpennor, papper att teckna på och några kort med frågor och uppgifter: Kan du hitta en svart sol på någon av tavlorna? Kan en sol vara svart? Måla en sol!
Också på Tora Vega Holmström-utställningen.
Foto: Birgitta Olsson
Inte minst lokalt ska vi satsa på att tillgängliggöra museet. En konstinstitution har en tröskel som kan vara svår att ta sig över. Vi ska locka folk in i huset, så de upptäcker vad vi gör här inne.
– Jag tror ju, poängterar Ýrr, att alla kan förstå all konst om de får lite hjälp på vägen.
– Det är ovanligt med ett så stort konstmuseum på en så liten ort. Ingen annanstans i Skåne finns ett museum, som både visar nya utställningar och har en så stor permanent konstsamling. Jag vill att alla ystadbor, såväl politiker som vanliga skattebetalare, ska vara stolta över sitt konstmuseum.
Ýrr Jónasdóttir menar att man måste tänka pedagogiskt utifrån det läge som museet har. Ystad ligger mitt emellan Malmö med konsthögskolan och Österlen med konstrundan. Det ska märkas i utställningsverksamheten. Ýrr tar de senaste utställningarna som exempel.
Förra gången visades både målningar av Magdalena Svensson, ung konstnär från Malmö, och en postum utställning med landskapsmålaren Nolle Svensson, känd från konstrundan. Estniskan Taja Tross kompletterade med installationer och videoperformance.
Nu visas en retrospektiv utställning med den skånska målarinnan Tora Vega Holmström, installationer/skulpturer av Lars Brunström, till exempel en rörlig krabba, och ett större urval artist’s books ur konstmuseets egen samling.
Tora Vega Holmström:
Porträtt av Maria Blanchard.
Nyligen blev det klart att Thomas Millroth inte kommer tillbaka. Han har sagt upp sig. Så nu blir du chef, på riktigt?
– Nej, det vet jag inte. Mitt vikariat skulle ha tagit slut första november men blir nu förlängt till sista januari.
– Ledningsgruppen inom kulturförvaltningen – med representanter från Klostret, konstmuseet och biblioteket – har fått i uppdrag att ta fram en kulturstrategi. Den ska vara klar till nyår. Om sen politikerna godtar vårt förslag, det vet man ju inte.
Lars Brunström:
Installation med stol, väska och runtvandrande krabba.
Säg att de återkommer, ännu en gång, med åsikten att kommunen kan spara pengar om Ystads konstmuseum inte har någon egen chef…
– Nej, det går ju inte, upprepar Ýrr Jónasdóttir. Men jag kan inte tänka så heller. Jag kan inte få något arbete gjort om jag bara tänker några månader framåt. Det här är mitt mål, hur ska jag nå dit? Så måste jag tänka.
(Publicerat i Kvällsposten 2009)
Erikssons kultursidor 