Etikettarkiv: Sofi Hellborg

Jazzfestivalen i Ystad: Sofi Hellborg

Sofi Hellborg Gang
Fritidsparken, lördag kl 15.30

Det hörs direkt från hennes första saxofontoner att Sofi Hellborg har influerats lika mycket (eller mer?) av afrikanska saxofonister som av jazzblåsare. Och nu sätter dubbeltrummisarna – Jon Grinde, trumset, och Sal Dibba, congas – igång.

Jazz? Nja. Funk? Nja. Musiken har prefixet afro som i afro-jazz, afro-funk och afro-beat. Sofi småpratsjunger också á la Fela Kuti.

En yngre Sofi Hellborg under en konsert för ganska många år sen.  Foto: Birgitta Olsson.  

Fint samspel mellan hennes sax och Ola Åkermans trombon, unisont och ibland lite härligt snett. Hon tar dessutom såna där egenfriformade solon som kusinen Jonas hävdar inte är musik. Skäms!

Tyngre än på skiva men musiken har hela tiden ett mjukt, varmt hjärta. Även ett politiskt ställningstagande i ton och ord: texter om båtflyktingar och ”black & white together”.

Sofi Hellborg Gang ska helst dansas till på en tättpackad klubb klockan 2 på natten men passar finfint också en solvarm lördagseftermiddag.

YA:s nöjesredaktör har påpekat att högsta betyg endast ska delas ut om musiken håller världsklass *). Säg då ett annat band utanför Afrika som spelar bättre afro?

(Ystads Allehanda 2011)

Den här veckan lägger jag ut mina recensioner från jazzfestivalen på Erikssons kultursidor, en i taget. Fler recensioner kan läsas på YA:s hemsida.

*) Syftar på att nöjesredaktören tyckte att högsta betyg – fem lurblåsare – delades ut alltför flitigt under jazzfestivalen. Också till den konserten.

Annonser

I CD-spelaren: Rebecka Dahlqvist

Rebecka Dahlqvist
It’s All About People
(www.rebeckadahlqvist.com)

Med sin mjuka afro-jazziga blandning, liksom lite av afro och lite också av jazz, kan Rebecka Dahlqvist påminna om Sofi Hellborg.

Även deras låtar, där textraderna glider och gungar framåt på smått föränderliga melodier, är snarlika. Särskilt när Rebecka, till exempel då hon hyllar hemmakvarteren kring ”Möllan” i Malmö, sjunger på svenska.

Övriga låtar sjungs på engelska eller något afrikanskt språk (mandingo, tror jag); de flesta har Rebecka gjort.

Trots ett stort antal musiker på piano, el- och akustisk gitarr, saxofon och trombon, orgel och andra klaviaturer, bas, trummor och afro-rytminstrument är musiken på samma gång lågmäld, svängig och melodisk.

Ungefär så kan också Rebecka Dahlqvists sång beskrivas – som en blandning av ”amatöristisk” glädje och professionell attityd.

Arrangemangen kunde däremot ha varit mer tajta, nu är det mer som spontana jam. Klart merlovande debut!

(Ystads Allehanda 2010)