Etikettarkiv: Sara Lövestam

Erikssons deckartopp (mars 2015)

1 Sara Lövestam1) Sara Lövestam: ”Sanning med modifikation” (Pirat)
Lövestam verkar ge ut en ny bok typ var tredje månad (skön- och facklitteratur, vuxna och lättläst). Nu också deckarförfattare i egenartad stil.

2 Megan Abbott2) Megan Abbott: ”Om du vågar” (Bokfabriken)
Yngre kvinnlig noir eller chick crime, nästan i klass med Joyce Carol Oates.

3 Lars Andersson

3) Lars Andersson: ”De våra” (Bonniers)
Debut (väl?) i deckargenren med ”en kriminalistisk roman” om andra världskrigets Karlstad och Sverige.

4 Nevada Barr4) Nevada Barr: ”Vargavinter” (Hoodoo)
Amerikanska rangern Anna Pigeon på nya äventyr, nu vintertid, i snö och bitande köld, bland vargarna i nationalparken Isle Royale.

5 Lena Matt5) Lena Matthijs: ”Killing Your Darlings”, ”Under fjärilens vingar” och ”Lejonet från Zagros” (Hjalmarsson/Högberg)
Ny upptäckt för mig: kvinnlig polis som skriver ”autentiska” polisromaner. Miljö: Borås med omnejd.

(KB/YA/TA 2015)

Annonser

Steffi, Povel och Pysen

Sara Lövestam
Hjärta av jazz
(Piratförlaget)

Steffe En glad blues”Steffi är en glad blues.”

Så börjar Sara Lövestams nya roman. Meningen syftar på titeln till en av de Povel Ramel-låtar, som Steffi bär med sig i hjärtat – ja, hela kroppen – och spelar walking bass till.

Egentligen är det inte en ”jätteglad” blues, varken Steffi Herreras eller Povel Ramels. Ingen ”devalveruttanblues” utan mer en hjälp i livet – ett skydd, en krycka – för att Steffi inte ska ta åt sig av ”hora”, ”läbba” och ”äckel” som tjejerna i 9B kallar henne.

Varför har Steffi fastnat för Povel Ramel? Och börjat spela bas i musikundervisningen? Strunt i det, låt det hänga i luften, både i romanen och den här recensionen.

Steffi Herrera, 15 år, går i Björkeskolan, spelar bas för musikläraren och på hemvägen finns Povel i mp3-spelaren. Till exempel ”Tjo va de va livat i holken” (det närmaste reggae han kom) eller ”Titta det snöar” (tog evigheter att klura ut hela texten till den).

Så tar batteriet i spelaren slut. Ändå fortsätter Steffi att höra Povel Ramel – först ”Var är tvålen” och sen ”Jazzen anfaller”.

Hon har hunnit till ålderdomshemmet, det är därifrån, genom ett fönster som ”Povel Ramels tunna röst letar sig ut i februariluften”. Fönstret öppnas. En gammal man lutar sig ut genom ålderdomshemmets fönster och frågar när inspelningen gjordes (1946) och vem som spelar klarinett (Casper Hjukström).

Det leder till vänskap genom generationerna, jazzmusiken och Povel Ramel, mellan den gamle Alvar Svensson, som bara var en pojk, 17 år, när han 1942 tog tåget till swingjazzens Stockholm, och den unga Steffi (egentligen Stephanie) Herrera, som längtar efter att lämna Björke för att gå på musikgymnasium i Stockholm.

Sara Lövestam Foto Peter Knutson.

Författaren Sara Lövestam. Foto: Peter Knutson

”Hjärta av jazz” är en dubbelroman, en trippel- och mångroman. En jazzroman som blir en livsroman gånger två, också en flick- och pojkroman, en ungdoms- och vuxenroman på samma gång.

Alvars resa till 40-talets Stockholm, där han började spela kontrabas och blev förlorat kär i jazzsångerskan Anita, varvas med Steffis unga liv idag, känslan av att vara udda och utanför i verkligheten, hennes drömmar och längtan.

Och inte bara en jazzroman heller utan en hyllning till jazzmusiken (fast det kunde, i en annan roman, också vara rockmusik, litteratur eller konst) som livsuppehållande medicin. Annars dog man. Annars dör man.

Och en hyllning till de viktigaste viktiga inom (jazz)musiken, de som håller musiken vid liv: dessa okända musiker som bara spelade vidare utan att gå till historien. Som endast några få minns, sådana musiker som Alvar ”Pysen” Svensson, kontrabas, och Casper Hjukström, klarinett.

”Hjärta av jazz” är en fantastiskt fin och ömsint roman. Jag blev så varm, fick en glad blues i hjärtat, gång på gång på gång på gång när jag läste.

Jo, jag är lite sentimental av mig. Det bör man nog vara för att uppskatta Sara Lövestams jazzroman lika svindlade mycket som jag. Men ni som har nära till både ett leende och en tår, ni kommer att göra det.

(KB 2013)