Etikettarkiv: Robert Louis Stevenson

Det mörka Skottland

”Tartan noir” brukar modern skotsk deckarlitteratur kallas, ungefär ”skotskrutigt mörker” på svenska. ”Tartan” heter ju de mönstrade tyger som används till kiltar.

Ian Rankin kom på benämningen. Amerikanen James Ellroy skulle signera en av sina deckare och skotten Rankin presenterade sig som författare av ”tartan noir”. Ellroy skrev till ”The King of Tartan Noir” i boken.

Att Skottland är tema för månadens krönika beror på Ian Rankins tidiga deckare om Edinburgh-polisen John Rebus börjat ges ut i Sverige. Jo, faktiskt första gången. 1998, då Rankin introducerades i Sverige, började utgivningen åtta titlar in i serien.

1 RankinEgentligen förbjudet – utom kanske just den där gången. I Rankins debutdeckare ”Knutar och kors”, först nu på svenska, och uppföljaren ”Katt och råtta”, som kommer i mars, har polisen Rebus inte hunnit bli sig själv. Han är yngre och delvis en annan: ingen kännare av rockmusik utan en… jazzdiggare.

Samtidigt har ”Garnetthill”-trilogin, som Denise Mina debuterade med, börjat återutges på svenska. Första delen, ”Garnetthill”, finns ute. ”Exil” kommer i mars och ”Den sista utvägen” framåt hösten. (Modernista, ett allt mer intressant deckarförlag, ger ut de nämnda titlarna av Rankin och Mina.)

2 MinaTrilogin om Garnetthill – en stadsdel i Glasgow – är kriminal- och arbetarromaner. Denise Mina skildrar Maureen O´Donnell, en ung kvinna som varit inlagd på mentalsjukhus, och hennes arbetarfamilj med en alkoholiserad mamma och en knarklangare till bror.

”Glasgow är en arbetarstad”, sa Mina när jag intervjuade henne i början av 200-talet, då trilogin kom hit första gången. ”Arbetslöshet, droger, gängbråk. En hård stad – men ändå vänlig. Människorna bryr sig om varann, trots eller på grund av det hårda livet.”

Också Ian Rankin pratade jag med när hans polisserie började komma på svenska. ”Ett typiskt brott i Glasgow”, sa Rankin, ”kan vara en fotbollssupporter som blir ihjälslagen för att han har fel färg på halsduken. Här i Edinburgh, som är en mindre stad, känner alla varann, mer av bymentalitet. Kriminaliten sker i det fördolda, under ytan.”

Rankin berättade om den mörka kontra ljusa dubbelnatur som finns hos invånarna i Edinburgh – ja, i hela Skottland. Inom litteraturen speglas det i Robert Louis Stevensons skildring av Dr Jekyll och Mr Hyde – och i Ian Rankins skildring av John Rebus.

3 McVi pratade om William McIllvanney – en gemensam favorit som skrev några få deckare för att han, enligt Rankin, ”var pank och behövde snabba pengar”. McIllvanney grundade ”tartan noir”-genren med böcker som ”Jennifers sista dans” och ”Sanningen om Tony Veitch” (på svenska 1979 och -84).

Fler ”tartan noir”- författare: Stuart MacBride, som fått fyra titlar i polisserien om ”granitstaden” Aberdeen utgivna på svenska (av Minotaur) samt Peter Turnbulls och Quentin Jardines polisromaner om Glasgow respektive Edinburgh (leta upp dem i engelsk pocket).

(KB/YA/TA 2015)

Annonser

På scenen: Christer Nerfonts dubbelshow

Jekyll & Hyde
Musik: Frank Wildhorn
Text: Leslie Bricusse (övers: Calle Norlén/Myrra Malmberg)
Dr Jekyll/Mr Hyde: Christer Nerfont
Lucy Harris: Laila Adèle
Emma Carew: Malena Tuvung
John Utterson: Jörgen Düberg
Med flera
Regi: Ronny Danielsson
Malmö opera (i samarbete med Helsingborgs stadsteater)

Nej, jag kan inte tycka att ”Jekyll & Hyde” är en bra musikal. Men det spelar ingen roll! Vilket beror på Christer Nerfont i den dubbla huvudrollen som Dr Jekyll och Mr Hyde. Han är inget mindre än sensationell. Därav de bägge betygen: tre ganska tystlåtna lurblåsare går till musikalen i sin helhet, medan Christer Nerfont inte kan få annat än fem högljudda lurblåsare! (Anm: Det betygssystem som används för recensioner i Ystads Allehanda.)

Först musikalen, som efter alla pjäser och filmer bygger löst på Robert Louis Stevensons roman. Handlingen får plats på baksidan av ett frimärke. Musiken är av den nutida sort som knappt finns utanför en musikalscen. Inga melodier hänger kvar i öronen och Calle Norléns svenska sångtexter är direkt pinsamma ibland. Regissören Ronny Danielsson har dessutom betonat karaktären av talpjäs på bekostnad av de melodiska antydningar som ändå finns.

Christer Nerfont som Mr Hyde. Foto: Markus Gårder / Malmö opera.

Enkel scenografi: en stor så kallad Chesterfieldsoffa som kan delas upp på olika sätt, Dr Jekylls forskarbord och några klädhängare. Musikalens stämning betonas med regn, blixt och dunder så man hoppar till i stolen.

Malena Tuvung sjunger bra men blekt som Henry Jekylls blivande hustru. Var finns inlevelsen och passionen? Jörgen Düberg agerar både skojigt och trovärdigt som Dr Jekylls advokat. Rollsättningen av Laila Adèle som den prostituerade Lucy är så exakt att det blir genialt. Hon struntar i de omelodiska arrangemangen och lyfter fram alla toner hon kan, fyller sångerna med soul, gospel och pop.

Fast mest handlar det om Christer Nerfont show. Dubbelrollen som Dr Henry Jekyll och Mr Edward Hyde är stor, vilket innebär att risken för ett misslyckande är lika stor. Nerfont står på scenen större delen av två timmar och trettio minuter. Han har de flesta bärande sångerna. Och han lyckas, han lyckas med allt.

Christer Nerfont är en musikalskådespelare som faktiskt är skådespelare. Han gestaltar de motsättningar som finns i musikalen och människorna: en ond man och en galning, gott och ont, ljust och mörkt. Han balanserar perfekt mellan tal och sång. Med lika stor pondus som röst står han längst fram på scenen och får varje sång att bli som den bästa aria: både orden och tonerna gestaltas.

Laila Adèle som Lucy. Foto: Markus Gårder / Malmö opera.

Den första makalösa prestationen utför Nerfont när Dr Jekyll, som inte fått ”låna” en patient från mentalsjukhuset och istället utför experimentet på sig själv, sitter vid sitt skrivbord, sväljer drycken och förvandlas till Mr Hyde. Han byter inte kläder och utseende utan Nerfont gör det med rösten. Som den gode forskaren Dr Jekyll sjunger han så vackert, som galningen Mr Hyde sänker han röstläget, börjar sjunga skrovligt.

Den andra, än mer makalösa prestationen kommer när Dr Jekyll, som försökt isolera och utrota människans ondska, inte längre kan kontrollera Mr Hyde. Förvandlingen från det ena jaget till det andra, från ond till god, har börjat ske plötsligt och utan kontroll. Detta gestaltar Nerfont genom att sjunga med bägge rösterna. Han växlar snabbt, snabbt: ena strofen ljus och nästa mörk, ena strofen vacker och nästa skrovlig.

Som det måste ta på stämbanden och hela kroppen! Det märktes också när Christer Nerfont förstås klappades in flera gånger efter föreställningen. Han var trött. Han var slut. Han hade satsat allt.

”Jekyll & Hyde” är en turnémusikal, som nu ska resa runt både i och utanför Skåne. Den 11/11 kommer musikalen till Ystads teater. Hur ska den 9, 4 meter jättestora Chesterfieldsoffan få plats på Ystadteaterns mindre scen?

(Ystads Alllehanda 2010)

Turnéplan:
11/11 kl. 19.00 Ystads Teater
14/11 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
15/11 kl. 13.00 Stora scenen, Malmö – Skolföreställning
18/11 kl. 19.30 Borgen, Osby
27/11 kl. 19.00 Landskrona Teater
28/11 kl. 16.00 Landskrona Teater
2/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
3/12 kl. 13.00 Helsingborgs Stadsteater – Skolföreställning
4/12 kl. 18.00 Helsingborgs Stadsteater
5/12 kl. 16.00 Helsingborgs Stadsteater
7/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
8/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
10/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
11/12 kl. 18.00 Helsingborgs Stadsteater
12/12 kl. 16.00 Helsingborgs Stadsteater
17/12 kl. 19.00 Stora scenen, Malmö
18/12 kl. 18.00 Stora scenen, Malmö
19/12 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
28/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
29/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
30/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
6/1 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
7/1 kl. 19.00 Stora scenen, Malmö
8/1, kl. 18.00 Stora scenen, Malmö
13/1 kl. 19.00 Röda salongen, Hässleholm
18/1 kl. 19.00 Kristianstads Teater
19/1 kl. 19.00 Kristianstads Teater
27/1 kl. 19.00 Lunds Stadsteater
28/1 kl. 19.00 Lunds Stadsteater
2/2 kl. 19.00 Konserthusteatern, Karlskrona