Dikt på CD: Nørlund sjunger Strunge

Nikolaj Nørlund: ”Navnløs” (Ex Libris)
Michael Strunge: ”Samlede Strunge Digte 1978-85” (Borgen)

För drygt tio år sen tonsatte den danske kompositören och popsångaren Lars H.U.G. dikter från den likaså danske poeten Søren Ulrich Thomsens samling ”City Slang”.

Han bröt sönder dikterna i små, små delar och satte ihop dem igen tillsammans med den mest moderna musik han kunde åstadkomma. Rytmerna bultade och slog bakom Lars H.U.G.:s sång. Det var musik och sång från den nutida danska staden.

Nu har en annan dansk tonsättare och sångare, Nikolaj Nørlund, tidigare bl a medlem i rockgruppen Trains and Boats and Planes, tonsatt dikter av en likaså annan dansk poet, Michael Strunge (1958-86). Resultatet är – i alla fall i mina öron – mycket oväntat.

Strunge brukar ju tituleras punkpoet. Borde inte musiken som ackompanjerar hans dikter slamra och väsnas lika mycket som den musik som kompar Thomsen-texterna? Är inte rock – punk eller grunge eller metall – den självklara musiken när man tonsätter Strunge?

Det tyckte inte Nikolaj Nørlund. Han valde att göra något helt annat. Utan att knappt ändra en diktrad har Nørlund klätt dikterna i en dansk musikdräkt: schlager, revykupletter, visor, danskpop.

Samtliga texter på CD-n ”Navnløs” kommer från diktsamlingen ”Verdenssøn” (utgiven 1985 under pesudonymen Simon Lack) med några av Strunges mest depressiva dikter. Här finns en dödssvart svärta – men också, faktiskt, en flämtande livslåga: drömmen om det ljusa och vackra.

Tonsättningarna betonar skönheten. Tillsammans med Nørlunds melodier blir Strunges texter en livsavgörande uppmaning att inte välja döden utan – ändå och trots allt – hålla fast vid och bejaka livet.

Musiken placerar också Strunge med bägge fötterna på den danska jorden (eller asfalten). Michael var ett upproriskt barn som levde brevid och mot – snarare än i det danska samhället. Men han var född av Moder Danmark. Liksom Dan Turèll och Poul Borum var han en av familjen Danmarks ”folkkära uppviglare”.

När Nikolaj Nørlund sjunger hörs det tydligt att Michael Strunges poesi är en del av det danska kultur- och litteraturarvet.

Tänk om Nørlunds tonsättningar, åtminstone för sydsvenskar, kan fungera som första steget på en poetisk raket. ”Navnløs” innehåller dansk musik och sång när den är som bäst: mörk men ljus, skör men med evig kraft. Missa inte att kolla in CD:n nästa gång du reser över Sundet!

Lyssna – och strax kommer du också att känna behov av samlingsvolymen med Strunges samtliga dikter. Michael Strunge var – och är – en av Nordens viktigaste, mest läsvärda, ja, livsnödvändiga poeter.

(Kvällsposten 1996)

Lou Reed genom Poul Borum (och tvärtom)

Om du kan föreställa dej att Lars Gustafsson – Poeten och Författaren, Doktor Gustafsson – har översatt några rocktexter av t ex Bob Dylan, Bruce Springsteen eller Lou Reed och att han nu står på rockklubben Oves i Malmö och deklamerar sångtexterna till komp av låt säga Babylon Blues, då kan du kanske också föreställa dej Poul Borum.

Möjligen men inte helt säkert. Poul Borum är osannolik. Eller typiskt dansk. Sådana ”kulturarbetare” har vi inte i Sverige.

En dag i förra veckan. Klockan är trax efter 16. Jag befinner mej i Köpenhamn – på rockklubben/diskoteket U-Matic. Det nystartade förlaget Amadeus presenterar sej, i allmänhet, och, i synnerhet, sin hyllningsbok till och om den amerikanske rocksångaren/musikern/kompositören/poeten Lou Reed.

Det är trångt med folk – mellan 150 och 200 personer med ölglas i händerna. Och nu går Poul Borum upp på scenen och ställer sej vid mikrofonen.

Poul Borum är 52 år. (Eller som han själv säger: ”Jag är inte längre tre gånger 17 år. Det är trist, för när man är 17 är man ung och nyfiken. Nu är jag istället två gånger 26, då är man på väg att bli etablerad.”)

Han är poet, översättare och redaktör för en poesitidskrift. Han är de unga danska poeternas ”guru”. Både rock- och lyrikkritiker.

Poul Borum börjar deklamera texterna han översatt till Lou Reed-boken, bl a ”Heroin”. Han halvt pratar, halvt sjunger. Han är en dansk ”rappare”. Betonar vissa strofer, upprepar dem som refränger.

”Walk On The Wild Side ” / ”På vildspor” deklamerar Poul Borum till komp av danska rockbandet Tristan T.

”På vildspor” finns också på CD. Klicka för provlyssning.

Jag frågar Poul Borum, när han stiger ner från scenen: Är Lou Reeds rocksånger poesi? Är Reed en rockpoet?

– Visst är Lou Reeds texter poesi. Men inte litteraturpoesi utan sångpoesi, brukspoesi. Och bland sångpoeterna hör han till de bästa, tillsammans med Bruce Springsteen och David Byrne i Talking Heads.

– Det är fantastiskt att man kan säga så mycket – som Lou Reed gör – i en rocktext.

Varför valde du att översätta just de här Lou Reed-texterna?

– Det var inte jag utan förlaget som valde texterna. Jag hade haft svårt att välja. Det var förlaget som bad mej översätta de här tio Lou Reed-texterna.

– Det var en beställning. Jag tycker om att arbeta på beställning.

(Kvällsposten 1986)