I CD-spelaren: Ana Tijoux

Ana Tijoux
La Bala
(Nacional)

Här finns två rottrådar.

Den ena leder bakåt till rap och hiphop, skapade i New York mot slutet av 70-talet. Nog är det märkligt att rappen skulle komma att omplanteras jorden runt och ympas med lokala musikformer.

Den andra tråden går till 1960- och 70-talens politiska sång i Chile: artister/grupper som Violeta Parra, Quilapayun och Inti-Illimani.

Det är inte riktigt rätt men ändå frestande att beskriva Ana Tijoux som en rappande Violeta Parra på 2000-talet.

Hon föddes i Frankrike, dit hennes chilenska föräldrar hade flytt, ”återvände” som tonåring och började rappa om sitt möte med dagens Chile. Hon har sagt att titeln på nya albumet, ”La Bala”, är en händelse som kunde vara en tanke.

”Kulan” (på svenska) syftar på henne själv (hård, spetsig och farlig) men påminner också om den chilenske student som i fjol sköts till döds i Santiago, Chile. Singelsläppet ”Shock” är en hyllning till studenterna i Chile och alla unga, protesterande människor: i Spanien och Portugal, på Wall Street och överallt.

I ”Sie Te Preguntan” har Ana Tjioux bjudit in rapgruppen Los Aldeanos från Kuba och hon avslutar med att balladrappa till sammetsrytmisk latin-hiphop och stråkar i ”Volver”.

(Liknande recension i Hifi & Musik 2012)

Åter i CD-spelaren: Stockholm Lisboa Project

Ur ett mejl:

”Stockholm Lisboa Project was nominated for the 2010 Songlines Music Awards and will be part of the compilation album will all nominated artists. Songlines (U.K.) is one of the reference magazines for World Music. We are very happy and honoured for this nomination!

In 2009 we received also the «German Record Critics’ Award 2009», performed in 10 different countries and received fantastic reviews for the second album ”diagonal”. In 2010 we will be touring around mostly in Europe and performing again in some of the 2009 theatres and festivals.”

Sérgio Crisóstomo
Stockholm Lisboa Project

www.stockholmlisboa.com
www.myspace.com/stockholmlisboaproject

Stockholm Lisboa Project
Diagonal
(Nomis)

En tur- och returresa – ja, som ett pendeltåg fram och tillbaks – mellan Sverige och Portugal, Stockholm och Lissabon.

Med violin, mandola, munspel, manlig och inte minst kvinnlig sång av portugisiskan Liana presenteras fado för nordisk folkmusik (och tvärtom). Musikformerna möts, hälsar och förälskar sig…

Liana är en av de främsta unga fadosångerskorna från Portugal. Oj, som hon sjunger redan i förstaspåret ”Rosa de Noite”! Svarta toner, djupt in- och nerifrån, hon sjunger med all den saudade, detta vemod, som finns i Lissabon-fadon.

(Jag förmodar (men jag kan ju ha fel) att kärleken fört henne till Sverige och fått Liana att nu sjunga både på svenska och portugisiska.)

Här finns sånger både från Lissabon och Coimbra (fadons två olika traditioner) men också en corridinho, en snabb dansmelodi, från Algarvekusten.

Allra bäst och finast blir sången och musiken när portugisiskt och svenskt blandas så man inte hör var det ena slutar och andra börjar. T ex i den portugisiska låten ”Apaga a vela” (med nyskriven text av Liana) som blivit lika svensk som portugisisk.

Eller när de likaså traditionella sångerna ”Vem kan segla förutan vind” och ”Salgueirais do Mondego” förenas och – ja! – älskar så att portugisisk och svensk saudade blir en och samma.

(Ystads Allehanda 2009)