Etikettarkiv: Penna

I CD-spelaren: Richard Lindgren (nu med blues)

Richard Lindgren
Grace
(Rootsy)

Om gud är en kvinna så måste förstaspåret ”Reconsider Me” vara en gospel.

Richard Lindgren släpper ut det levda livet. Så naturligt, som om sång vore tal.

Nils Bondesson kompar på ett plonkigt piano som kan stå i en träkyrka i södra USA.

Maria Blom och Annika Fehling fyller i orden ”Reconsider me” så sorgset vackert som änglar med sargade vingar.

Följande låt, ”Hopeless Side of Town”, är tyngre med Jon Erikssons vräkande elgitarr och kvidande lap steel.

Så varierar albumet: varannan låt med och varannan utan trummor, mer akustiskt och mer elektriskt.

Nu läggs också blues till folksång och country.

Eftersom bluesen är countryns andra sida så förändrar det lite men inte mycket. För som alltid har Lindgren skrivit varje sång med en penna som doppats i ett hjärta lika dystert, mörkt och bränt som en sotflaga.

(KB/YA/TA 2012)

Annonser

Arne Lang, dokumentatör av Ystad i ord och bild

Arne Lang
Alla tiders Ystad
Kavalkad om en stad
(Kabusa)

Invånarna i Ystad med omnejd ska vara glada och tacksamma för Arne Lang.

För drygt fyrtio sen, 1963, kom han till Ystad från Kristianstad. Sen dess har Lang dokumenterat sin nya hemstads historia och invånare: avlyssnat anekdoter, grävt i tidningslägg och fullmäktigeprotokoll.

Forskningsresultaten, vilka i ordets bästa betydelse förtjänar att benämnas populärvetenskap, publicerades tidigare på Arbetets lokalsida och återfinns numera i Ystads Allehanda under vinjetten ”Alla tiders Ystad”.

Bor du i eller besöker Ystad och ser en äldre gråskäggig man med block och penna framför något gammal hus så är det nog Arne Lang. De – verkligen! – fina färgillustrationerna tecknar och målar han själv.

I ”Kavalkad om en stad”, som förvånansvärt nog är Langs första bok, finns ett litet urval av hans många texter om och teckningar av Ystad. (Bara i YA har han hittills cirka 70 gånger bidragit till tidningens kvalitet.)

Levande, både atmosfär- och kunskapsrikt. Så enkelt och lättillgängligt, lekande lätt och underhållande. Vilket är bland det svåraste en skribent kan företa sig: förmedla fakta så att man bara läser och njuter och inte kan sluta och plötsligt är spränglärd. Hur gick det till?

Bara en av Arne Langs fina teckningar av Ystad i då- och nutid.

Blädder och plock på måfå:

Arne Lang skildrar bland annat Pilgrändshuset från 1490-talet (det äldsta av korsvirkeshusen), den troligen Leipzig-inspirerade teaterbyggnaden från 1894, den magnifika porten till Folkets park (grundat 1845 av en – obs! – liberal arbetarförening, socialister var portade), Per Helsas gård (Nordens äldsta kringbyggda korsvirkeskvarter), Birgittakapellet (inte alls sakralt men Karl XII bodde där 1715-16), klostret från 1267, Enkans sal i Supgränd (Ystads första Folkets hus där den tidigaste arbetarföreningen bildades 1885) och inte minst Sveriges första latinskola.

Nej, nej, lundensare. Glöm det! Det pluggades latin i Sverige cirka 100 år innan Lunds universitet byggdes. Det var i Ystad, kring 1530, på Latinskolan vid Mariakyrkan.

Tro mig, det är ett gott råd: Ta Langs bok i handen, gå och titta själva! Mycket av det gamla finns faktiskt kvar och bevarat i dagens Ystad, även om somligt rivits sen Lang tecknade av det.

I förbifarten förmedlas dessutom en mängd rolig – och viktig – kuriosa. Som att Sveriges första telefon fanns i Ystad. År 1879 (blott tre år efter att telefonen uppfunnits) kopplades Jerngjuteriet ihop med chefen Kemners bostad.

(Kvällsposten 2004)

PS. Arne Lang har avlidit. Han blev 86 år.