Etikettarkiv: Östskåne

1948-49: fruktans tid i Malmö

Set Matsson
Fruktans tid
(Historiska Media)

Omslag-Fruktans-tid-514x800Från mars 1948 till januari året därpå. Det är tiden för den tredje – och tyvärr sista – delen i Set Mattssons deckarserie om 40-talets Malmö.

Andra världskriget är slut. Nazityskland har besegrats. Ändå heter boken: ”Fruktans tid”.

En tysk nazist och hans hustru smugglas över Öresund till Skåne. De inkvarteras – i väntan på transport till Stockholm och vidare till Sydamerika – på en bondgård i Östraby strax utanför Sjöbo. Bonden, övertygad nazist, visar en ritning på det skånska koncentrationsläger som skulle ha byggts i trakten.

Därmed har grunden lagts för den fortsatta efterkrigsberättelsen om Malmö. Så är den mörka stämningen 1948. Nazismens anhängare finns kvar, i skymundan. Gestapomän frikänns i Köpenhamn. Från öst hotar kommunismen. Snart ska Bernadotte mördas i Jerusalem.

Liksom tidigare har Mattsson flätat samman en mängd trådar som först inte verkar höra ihop. Som att en polis drar den sista slutsatsen av att ha varit nazist, en kvinna torteras till döds, en advokat tjänar pengar på att smuggla nazister och en privat arbetsförmedling ordnar jobb åt dem i Malmö.

I huvudhistoriens bedrövelse finns också en annan, egen historia: den ömma, medkänsliga och skuldbelagda berättelsen om en fattig, ensamstående mor.

Dessutom skapar Mattsson – ännu bättre än i de föregående delarna – en geografisk bild av dåtidens Malmö. Han nämner precis lagom många gatunamn, antyder hur det såg ut på husarernas kasernområde, i Bergsgatans mynning och Nobelvägens allé, från Fersens väg klingar treans spårvagn.

Lugnt tempo, även om det blir rätt så fart- och farofyllt i slutet. Fortfarande en kombination av polisroman och amatördeckare med samma personer: polisen Palm, polissystern Sara, journalisten Jonnervik med flera.

Redan efter tredje titeln måste alltså läsarna ta avsked från en av de bästa historiska deckarserier som skrivits i Sverige. Vi får trösta oss med det som Set Mattsson sa när jag intervjuade honom.

Även om det inte blir fler deckare om Malmö på 40-talet så ska han i några kommande romaner flytta kriminalöverkonstapel Douglas Palm – denne malmöitiske motsvarighet till kommissarie Foyle i tv-serien om andra världskrigets England – något årtionde framåt i tiden.

(KvP 2014)

Ur Erikssons sångbok

När en sångpoet knackar på

Det kom en sångpoet per cykel
och knacka´ på vår dörr
hans gitarr var full av visor
om både nu och förr

Först stämde han gitarren
sen greppa´ han ett G (D?)
så börja´ han att sjunga
det var en sann berättelse

Han sjöng om mörka barer
och den stora himmelen
om livet i Vancouver
och här ut´ på Österlen

Melodin gick i en tonart
mitt emellan dur och moll
där visor möter country
och blir till rock´n´roll

Gitarrfoto: Bengt Eriksson.

Och rytmen var en långsam
östskånsk countryvals
som dansas här i Vollsjö
av dom som dansar alls

Men så gav han mig gitarren
och utbrast: Spela du!
Och sen sväva´ dom över golvet
poeten och min fru

Vi bjöd på nåt att äta
och nåt att dricka till
han tog en klunk Corona
och smaka´ Buhres sill

Vi snacka´ djupt om livet
som ju är än si än så
men hur vindarna än blåser
så får man streta på

Och månen steg i öster
och dan blev allt mer sen
då gäspa´ trubaduren
han längta´ hem igen

Så vi sjussa´ han till bussen
fast cykelen blev kvar
Ja, den dagen ska vi minnas
i alla våra dar

(21010-11; spelas och sjungs som skrivet, typ en långsam östskånsk countryvals med litta rockenroll.)