Ny ”svensk” jazzsångare (ja, manlig alltså): John Venkiah

John Venkiah Trio
Things change
(Volenza)

PIANOJAZZSÅNG. Först kom en förhands-CD som började med ”Alice In Wonderland”, ett av sångspåren. Sen ändrades låtordningen så att skivan istället ska inledas med instrumentala ”I Mean You”.

Stor skillnad! Det ger två olika förstaintryck som präglar albumet ”Things Change” med John Venkiah trio på var sitt sätt.

Sång- och instrumentalspår varvas. Hälften av materialet kommer från jazzhistorien (Coleman Hawkins, Thelonious Monk och Duke Ellington finns bland upphovsmännen) och hälften är egen musik.

Genremässigt hörs ingen skillnad. Venkiah är så förankrad i amerikansk standardjazz att hans kompositioner saknar tidsangivelse.

När John Venkiah sjunger så händer något med hans pianojazz. Den växer – ja, pånyttföds. De påverkar varann: sången föds ur pianot och rösten inspirerar pianospelet.

Fin närhet mellan röst och ackompanjerande piano, som i solopartierna bygger vidare på melodin, harmonierna och även den stämning som sången skapar.

”Alice In Wonderland” är musikalaktig Disney-jazz, ”Good Morning Heartache” (inspelad av bl a Billie Holiday) blir blåögd blues och ”Till There Was You” (känd med Beatles) har fått en mjuktuff tolkning. Titelspåret och ”Iris” är Venkiahs egna: stilla, vackra ballader.

Men i instrumentalspåren händer inte mycket av det ovannämnda.

Venkiah är en så teknisk pianist att tekniken vill lägga sig i vägen för känslan. Han spelar överskickligt men också försiktigt, anonymt och småtråkigt. Till skillnad mot när han sjunger, då kommer känslan först.

Något mer liv- och kraftfullt blir det när Simon Petersson, bas, och Kristoffer Rostedt, trummor, får utrymme och luft att driva på musiken. Inte heller det sker tillräckligt ofta.

John Venkiah är bäst – mycket bättre, mer intressant och lovande – som pianojazzsångare på vägen mellan Nat King Cole och Michael Bublé eller Joe Stilgoe, om ni föredrar honom. Jag inväntar nu ett album med titel typ ”John Venkiah Sings” eller bara ”Songs”.

(Lira 2014)

I CD-spelaren: jazzsångaren Harry Connick

Harry Connick, Jr
Your Songs
(Columbia/Sony BMG)

Det finns kritiker som menar att Harry Connick, Jr inte ska kallas jazzsångare. Det vet inte vad de skriver. Det kan till och med ifrågasättas om de har öron. Och hur stora kunskaper om jazzhistorien, särskilt jazzsången, kan de ha?

Ursäkta, men det behövde sägas.

Mångsysslaren Harry Connick, sångare (både R&B och jazz), pianist, låtskrivare och skådespelare, är fortfarande Frank Sinatras mest värdiga arvtagare.

På nya albumet ”Your songs” har Connick, liksom Sinatra ofta gjorde, hämtat materialet från andra artister men framför låtarna så att de blir allt annat än covers. Några av artisterna är Frank Sinatra själv, Nat King Cole, Elvis Presley, Beatles och Elton John, några av heter ”All The Way”, ”Can´t Help Falling In Love With You”, ”Your Song”, ”Smile” och ”Mona Lisa”.

I både ballader och lite snabbare låtar balanserar Connicks perfekt mellan populär- och jazzsång. Melodi och rytm gungar mot varann, och hör hur han synkoperar, drar på tonerna och orden så att det börjar svänga som – just jazz.

Kolla förresten extra när du köpa albumet att du fått tag på den europeiska utgivningen där det extra bonusspåret – Harry Connick sjunger duett med Carla Bruni i ”And I Love Her” – finns med. Ingen jazzsångerska men underskattad, hon också.

(Ystads Allehanda 2009)