Etikettarkiv: Musikhögskolan

Anders Eliasson; människan, kompositören och musiken

Tony Lundman
Svenska tonsättare: Anders Eliasson
(Atlantis)

Anders Eliasson Tony LundmanStig Jacobsson må ropa fy och usch men någon större kunskap om tonsättaren Anders Eliasson har jag tyvärr inte. Eller hade, för efter att ha läst Tony Lundmans biografi över Eliasson så är jag på god väg att få det.

Bara några sidor in började jag lyssna in mig. För det är sådan bok som Lundman har skrivit: en lyssningslockande bok.

Biografi, nja…

Den här åttonde boken i serien ”Svenska tonsättare” är mycket mer och annat: ett porträtt av människan, kompositören och musiken.

Här blandas biografiska uppgifter, citat både från Eliasson och andra samt beskrivningar – fast det är ett alldeles för litet ord – av hans musik.

Lundmans ”beskrivningar”, redogörelser, analyser av specifika verk är märkliga – ja, enastående, säg makalösa. På den mest lättlästa prosa gräver han sig djupt ner i kompositionerna och lyfter upp tonerna så att musiken börjar spela i läsarens öron.

Boken är uppdelad i artikelliknande kapitel, varje avslutas med lyssningstips. Perfekt! Det vill man ju genast: lyssna!

Spännande också att följa med Lundman när han i sin tur följer med Eliasson in i komponerandet, från utbildningen på musikhögskolan i Stockholm och det sena 60-/tidiga 70-talets musikklimat (proggen, politiken, elektronmusiken)…

Anders Eliassons egenartade system av trianglar, sättet att komponera i particell (istället för partitur) och hans förhållande till inspiration. Musikens förhållande till livet, tonsättarens till människan.

(Hifi & Musik 2012)

Annonser

På bokhyllan: tonsättaren Anders Eliasson

Tony Lundman
Svenska tonsättare: Anders Eliasson
(Atlantis)

Stig Jacobsson må ropa fy och usch men någon större kunskap om tonsättaren Anders Eliasson har jag tyvärr inte. Eller hade, för efter att ha läst Tony Lundmans biografi över Eliasson så kommer jag strax att få det.

Bara en bit in i boken så börjar jag lyssna in mig. En sådan bok har Lundman skrivit: en lyssningslockande bok.

Biografi, nja…

Den här åttonde boken i serien ”Svenska tonsättare” är mycket mer och annat: ett porträtt av människan, kompositören och musiken. Här blandas biografiska uppgifter, citat både från Eliasson och andra samt beskrivningar – fast det är ett alldeles för litet ord – av hans musik.

Lundmans ”beskrivningar”, redogörelser, analyser av specifika verk är märkliga – ja, enastående, säg makalösa. På den mest lättlästa prosa gräver han sig djupt ner i kompositionerna och lyfter upp tonerna så att musiken börjar spela i läsarens öron.

Boken är uppdelad i artikelliknande kapitel, varje avslutas med lyssningstips. Perfekt! Det vill man ju genast: lyssna!

Spännande också att följa med Lundman när han i sin tur följer med Eliasson in i komponerandet, från utbildningen på musikhögskolan i Stockholm och det sena 60-/tidiga 70-talets musikklimat (proggen, politiken, elektronmusiken)…

Anders Eliassons egenartade system av trianglar, sättet att komponera i particell (istället för partitur) och hans förhållande till inspiration. Musikens förhållande till livet, tonsättarens till människan.

(Hifi & Musik 2012)

Soulgospel med Ida Sand

Ida Sand sjunger, spelar piano och andra klaviaturer. Ibland komponerar hon. Men på hennes nya och tredje album, ”The Gospel Truth” (Act), finns bara en egen komposition. Övriga låtar hämtades från artister och kompositörer som Stevie Wonder, Nina Simone, Beach Boys/Brian Wilson och Madonna.

Tolkningarna liknar inte alls originalen. Ida Sand har ett eget musikaliskt uttryck. Låtarna blir hennes.

Ida Sand. Foto: Sofia Sabel.

– Det är ju underbart, i så fall.

Hur vågade du göra om – ja, totalrenovera – så välkända låtar som ”God Only Knows” och ”Like A Prayer”?

– Det finns väl de som tycker att så här får man inte göra med husgudarna. Men jag bryr mig inte. Jag tycker om att stöta och blöta, försöka hitta mig själv i musiken.

– ”God Only Knows” kom helt naturligt. Jag skalade bort Beach Boys-arrangemanget och gick in i melodin. Det är ju en så innerlig melodi. Där handlade det om att less is more. Jag bara satte mig vid pianot och spelade.

– Madonna-låten ”Like A Prayer” hade jag inte lika stor respekt för. Där gällde det att prova olika harmonier.

Ska vi köra så här? Hur tycker du det låter? Där hade bandet också en större roll.

Både hennes eget band och världsberömda musiker som Joe Sample, piano, och Steve Gadd, trummor, medverkar. Trombonisten Nisse Landgren har producerat. Men Ida Sand är självklar centralgestalt. Hon bestämde, så låter det. Musikerna har lyssnat på Ida och anpassat sig.

– Så är det nog, säger hon.

– Jag tycker om att arrangera också. Att få musiker att spela som man vill kan vara svårare om man står framför dem och försöker visa. Jag sitter med och spelar. Det mesta på skivan spelades in med alla musikerna i studion samtidigt.

Ida Sand har kontrakt med ett jazzbolag. Hon och hennes musiker brukar spela på jazzklubbar. Men ska hon tituleras jazzsångerska?

– Nej, tvekar Ida. Jag har mer av soul och blues i mig.

Gospel då? Albumet heter ju ”The Gospel Truth”.

– Jag är uppvuxen i ett religiöst hem, har gudstron med mig från barndomen. Gospel betyder evangeliet men är också en musikform. Vi ville göra en själfull skiva, förmedla ett budskap som man blir glad av.

Namn: Ida Sandlund (förkortat till Ida Sand som artistnamn).
Född: 1977 i Stockholm.
Bor: I Stockholm.
Gör: Sångerska, pianist, kompositör, arrangör med mera.
Utbildad: På musikhögskolan i Göteborg.
Mest hörd: Som medlem i På spåret-orkestern på TV.
Familj: Maken Ola Gustafsson, gitarrist, och två döttrar, hennes pappa var operasångare och mamma är kantor, ”jag har ett gäng fagottkusiner men de flesta i släkten spelar stråkar”.
Aktuell: Med albumet ”The Gospel Truth” (Act) och Sverigeturné i vår.

(Ljuva Livet 2011)

Bengt Hall, ny operachef i Malmö (igen)

Plötsligt börjar väggen att tala. Rättare sagt kommer en röst ur en högtalare på väggen. Dags för repetition, meddelar rösten.

– Det är jag som fått den där högtalaren uppsatt, säger Bengt Hall. Jag ville höra lite skvaller från scenen. Det var jag van vid.

Så har Bengt Hall flyttat in i – eller snarare tillbaka till – chefsrummet på Malmö opera. Fast förra gången han satt här, mellan 1993-95, var namnet Malmö musik och teater. Sen dess har han varit chef för Operan i Stockholm och senast kommunal kulturdirektör i Malmö.

– Fantastiskt att återvända till ett hus som jag älskar så mycket som jag gör och med en personal som älskar sitt arbete. Förra gången handlade det mest om nedskärningar. Facket på teatern kom överens med mig – de skulle lära mig vad teater är så kunde jag bidra med mina kunskaper från Rikskonserter.

Även om delar av media uttryckte häpnad över att Bengt Hall skulle återkomma, först som tillförordnad och senare ordinarie operachef, så var min reaktion: Vem annars?

Malmö Opera. Foto: Charlotte T. Strömwall.

Region Skåne och Malmö stad, som äger Malmö opera till 90 respektive 10 procent, ville ju inte längre dela upp chefsposten utan sökte en chef med ansvar för både det ekonomiska och det konstnärliga. Hur många kunde då komma i fråga? Utan att namnge någon finns det ju flera exempel, också lokalt, på teaterchefer som inte lyckats kombinera detta dubbeljobb som måste vara… ja, så svårt.

Bengt Hall byter ut ordet mot:

– Omöjligt.

Men så fort han sagt det så börjar han förklara varför det ändå är nödvändigt med en – enda – chef också på en opera. Han jämför med ett aktiebolag, där VD-n har ansvar för bolagets hela verksamhet.

– Till sist måste någon ta besluten, säger han. Och någon måste ha ansvar för de beslut som tagits. Jag har suttit med en kontrollbalansräkning – det betyder att halva aktiekapitalet var förverkat – och det vill jag inte vara med om en gång till.

– På Stockholmsoperan blev det så att jag de sista två åren ansvarade för både repertoar och administration. Omöjligt att vara lika kunnig inom bägge områdena, men då får man ta hjälp. Det gjorde jag i Stockholm – skaffade ett par konstnärliga bollplank. Också i Malmö ska jag ha någon som kan bolla idéer med mig.

Under det dryga halvår som Bengt Hall varit operachef har han dels hunnit rollbesätta nästa säsong och dels – inte minst – gjort ett förslag om Malmö opera i framtiden.

– Titlarna var bestämda fram till våren 2011, så långt i förväg måste man ligga. Men uppsättningarna hade inte rollbesatts. Det är ovanligt. Och det var ett jättearbete.

Nej, mer än så vill han inte avslöja. Säsongen 2010-2011 offentliggörs på en presskonferens senare i mars.

Istället pekar Bengt Hall på väggen – där hänger skisser på en tillbyggnad med fullskaliga repetitionsmöjligheter. Investeringskostnaden för den nya byggnaden skulle bli uppåt 91 miljoner. Men Hall är inte, det märks, så förtjust i den tidigare utredning som föreslog detta. Hans eget förslag bygger på att ”huset måste göra sin hemläxa”, det vill säga använda sina resurser på bästa sätt.

Bengt Hall. Foto: Charlotte T. Strömwall.

– Inte förrän 2011-2012 kan jag sätta min prägel på repertoaren, både visa bredden och den konstnärliga profilen. Kanske går det inte på en säsong men hela bredden ska finnas – opera, musikal och operett.

– Malmö opera har tre verksamheter – den stora scenen här i huset, Operaverkstan och turnéverksamheten. Säg att vi under en säsong gör en bred publik uppsättning och också någonting med konstnärlig spets. Men vi har ingen Mozartopera. Då kunde vi sätta upp en opera av Mozart på till exempel Ystads teater, ha premiär och spela alla föreställningarna i Ystad.

– På stora scenen ska antalet föreställningar öka till minst 150 och det ska vara nio till elva uppsättningar per år, inräknat gästspel och någonting med Skånes dansteater. För att kunna genomföra det måste vi räkna på ekonomin och utgå från de resurser som finns – tre fast anställda sångare, dekorverkstad, orkester…

– Min idé bygger på att vi bestämmer vad vi vill sätta upp och samtidigt ger en ekonomisk ram. Därefter kan vi gå ut till en regissör och fråga: Vad skulle du kunna göra med dessa förutsättningar? Det är viktigt med konstnärlig frihet, den ska vi slå vakt om, men det konstnärliga måste få plats inom den ekonomiska ramen.

– Också det här kräver mer pengar än vad Malmö opera får idag. Men ägarna har visat intresse för idén.

Mycket annat som vi pratar om i chefsrummet på Malmö opera ryms tyvärr inte i den här intervjun (både jag och andra journalister får säkert tillfälle att återkomma). Ett par detaljfrågor måste ändå få plats.

Som det evinnerliga tjatet om operetter. Är inte det mest en nostalgisk dröm? Längesen som Malmö var en operettstad, finns operettpubliken kvar?

– Det vet man ju inte, svarar Bengt Hall.

Varför kan man aldrig, det här en personlig, småilsk fråga från en Malmö operastammis, få se en opera som sjungs på svenska?

Foto: Charlotte T. Strömwall.

– På Birgits (alltså Nilssons) tid sjöngs det på svenska. Nu framförs operor oftast i original. Jag föredrar originalspråk, säger Bengt Hall.

– Men det beror nog på att det är lättare att få ihop en ensemble, tillägger han. Då kan man ha både svenska och utländska sångare. Om librettot är på svenska måste man gardera med dubblerade svenska sångare i de bärande rollerna, om någon blir sjuk.

– Fast på Folkoperan i Stockholm, funderar Hall, sjunger de ju på svenska. Där klarar de av att ha dubblerade roller.

(Kvällsposten 2010)

Utdrag ur Bengt Halls CV:
Född i Osby 1950, organist- och kantorsexamen vid Musikhögskolan i Malmö, assisterande lärare i dirigering på och rektor för Musikhögskolan, styrelseledamot i Elektronmusikstudion, Operahögskolan, Musikaliska Akademien och Dansens hus, VD för Malmö symfoniorkester, chef för Svenska Rikskonserter, koncernchef för Malmö Musik och Teater AB, chef för Operan i Stockholm, kulturdirektör i Malmö och chef för Malmö Opera (igen).