Etikettarkiv: Linköping

I deckarhyllan: Mons Kallentoft

Mons Kallentoft
Vårlik
(Natur & Kultur)

Mons Kallentofts polisromaner med Malin Fors som huvudperson och kriminalpolis i Linköping ska också filmas.

”Vårlik”, den nya Malin Fors-deckaren, har ett samhälleligt – ja, politiskt – budskap som kanske förvånar deckarläsarna (eller åtminstone den här fördomsfulle deckarrecensenten).

Kallentoft framför åsikten att den terrorism som vi ska vara verkligt oroliga för varken kommer från fundamentalistisk islam, vänsteranarkistiska grupper eller kriminella MC-gäng utan den värsta terrorismen är den penninghunger som genomsyrar Sverige: viljan – driften – att tjäna allt mer pengar med vilka metoder som helst!

Som ofta i dagens deckarlitteratur råkar små barn ut för det allra värsta. Nödvändigt? Gick inte historien att berätta på annat sätt?

Jag ogillar när barn ”utnyttjas” av deckarförfattare men här kan jag på något sätt ”acceptera” det. Kallentoft måste nog skriva så här, för att budskapet ska gå fram med största möjliga tydlighet och kraft.

Det börjar genast och brutalt med en bomb som sprängs på Stora torget i Linköping. Men sedan trasslar Kallentoft till det för sig och därmed läsaren.

Det är så mycket som ska få plats, både Malin Fors privatliv och kriminalgåtan. Dessutom tar det lång tid och många sidor innan Linköpings kriminalpoliser hittar huvudspåret.

Mons Kallentoft låter dessutom de döda barnen leva vidare som allvetande andar, de tar sig in i huvet på framför allt polisen Fors och pratar med henne. Det fungerar inte alls, för mig. Tyvärr.

Det blir för märkligt och overkligt i en annars så oroande verklig berättelse.

(Del av krönikan Deckarhyllan i Ystads Allehanda april 2010)

Opera buskis på turné

I natt! I natt! 2
Regissör: Helena Röhr
Malmö opera på Ystads teater

Operachefen Bengt Hall har sagt att Malmö opera ska också kunna spela till exempel i Ystad. Det var alltså en händelse som gick tankarna i förväg när barockdansmusikoperan ”I natt! I natt! 2” hade premiär på Ystads teater. Skillnaden är att den här operan inte stannar i Ystad utan reser på turné genom Skåne.

”I natt! I natt!” uruppfördes 2006. Vadstena-Akademin förenade udda barockarior från 1600-talet med dagens populär- och dansmusik. En bra idé, vad kan operasångens hjärta och smärta ha mer gemensamt med än dansbandens låttexter?

Operans dansband – sättningen är barockfiol, teorb, barockgitarr, cembalo, blockflöjt och basviolin – kommer först in och sätter sig (lite märkligt) bakom orkesterpulpeter från Thore Ehrlings tid.

Från vänster: Daniel Hällström, Hedvig Jalhed, Signe Sannem Lund och Martin Vanberg. Foto: Markus Gårder.

Handlingen är minimal. Fyra ensamma ungdomar ska gå ut och dansa. Första akten utspelar sig på dansgolvet och den andra på efterfesten. Deras kläder lockar mig att travestera Olle Ljungström: De spelar vanliga. Helena Röhr har överspelsregisserat. Resultat: opera buffa – ja, lite opera buskis.

Sång på svenska. Det applåderas, eftersom det blir allt mer ovanligt på operascenen. Men saknas textmaskin så måste orden få plats i tonerna.

Sopranen Hedvig Jalhed (Ingela) och barytonen Daniel Hällström (Lasse) sväljer texterna, medan alten Signe Sannem Lund (Kikki) och tenoren Martin Vanberg (Christer) textar föredömligt tydligt.

Alla fyra sjunger vackert. Särskilt Lund och Vanberg har underbara och så melodiösa soloarior att det blir operapop. Första aktens avslutning, när de fyra bildar en gemensam sånggrupp och förvandlar dansbandslåten ”Inget stoppar oss nu” till opera, är lika virtuos som rolig.

Viktiga saker som tas upp, könsroller och kärlek, men resultatet är varken mer eller mindre än en skönsjungen och underhållande bagatell.

(Kvällsposten 2010)

På turné:

23/3 Hässleholm, Röda Salongen kl 19.00
8/3 Höganäs, Tivolihuset kl 18.00
7/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
8/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
11/4 Osby, Borgen kl 19.30
15/4 Helsingborg, Helsingborgs Stadsteater kl 19.30
17/4 Landskrona, Landskrona Teater kl 19.00
20/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
21/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
22/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
27/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
28/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
29/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
5/5 Östgötateatern i Linköping
6/5 Östgötateatern i Linköping
7/5 Östgötateatern i Linköping
9/5 Östgötateatern i Linköping
12/5 Östgötateatern i Linköping
13/5 Östgötateatern i Linköping
19/5 Östgötateatern i Norrköping
20/5 Östgötateatern i Norrköping
7-8/7 Ystads Operafestival

Winnerbäck, för 10 år sen

Det är märkligt. Trots alla moderna, elförstärkta och elektroniska musikinstrument och maskiner – elgitarrer, syntar och datorer – så kommer det fortfarande fram nya, unga killar och tjejer med akustiska gitarrer i händerna och egna sånger på läpparna.

Dans med svåra stegDebutalbumet ”Dans med svåra steg”.

Ännu en sådan är Lars Winnerbäck.

– Akustisk gitarr är ett perfekt musikinstrument om man vill göra egna låtar, säger han. Dessutom har den akustiska gitarren en precis lagom ljudnivå om man vill sjunga låtarna till eget ackompanjemang.

Lars Winnerbäck började spela gitarr när han var nio år. Sin första låt gjorde han redan vid sju. Han tillhör ett stort musikträd med släktnamnet Sångpoesi. Trädet har gemensam stam men grenarna kan vara inympade från olika länder och lite olikljudande.

Lars Winnerbäcks sångpoesi skulle kunna sammanfattas ungefär så här: Carl Michael Bellman-Bob Dylan-Cornelis Vreeswijk-Evert Taube-Ola Magnell-Bernt Staf-Thåström-Stefan Sundström-Bruce Springsteen-Ulf Lundell-Ani DiFranco…

Han ingår i samma tradition – alla deras röster ekar i hans sångpoesi – samtidigt som man känner igen Winnerbäcks texter och melodier. Det är hans låtar, ingen annans.

RusningstrafikAlbumet ”Rusningstrafik”.

– Det kan bli lite tjatigt, men när man sjunger egna låtar till gitarr så är det väl ofrånkomligt att man jämförs med andra sångare med gitarr. Jag tillhör väl nån slags svensk vistradition i kombination med amerikansk rockmusik. Förhoppningsvis lyckas jag också göra nåt eget av traditionen.

Det typiskt winnerbäckska finns inte minst i sångtexterna. Med några ”enkla” men träffande meningar kan han måla upp en exakt bild av nutiden. Som lyssnare ler man igenkännande, t ex åt dessa rader från låten ”I Stockholm”. Håll med om att det är en bra bild av Stockholm 1999:

Herr Andersson har drunknat
i ett hav av kaffe latte…

Lars Winnerbäck rimmar gärna och mycket. Han använder klichéer och klyschor. Ibland går melodin och texten åt varsitt håll. Texten stannar kvar medan melodin skyndar iväg. Slarvar han? Det kan man tycka. Men jag tror att han gör allt detta helt medvetet. För han får texten att framträda, han får mej att öppna öronen och lyssna.

– Att rimma är en effekt när man gör låtar. Att inte rimma kan också vara en effekt, säger han.

Med solen i ögonernAlbumet ”Med solen i ögonen.

– Javisst använder jag klyschorna medvetet. Man är väl inte mer unik än att man känner och uttrycker sej som de flesta – med klyschor. Men det är också ”begåvade ord”. Någon anledning måste det ju finnas till att så många människor använder just de här orden.

I den svenska visan – Bellman, Taube och Vreeswijk är några exempel – har det varit tradition att låta samma personer återkomma i flera visor. Också Lars Winnerbäck sjunger om ett par återkommande huvudpersoner. Den ena heter Fröken Svår, den andra Hjärter Dam.

– När man vill berätta om nåt man inte har upplevt själv kan det vara bra att ha några andra personer att sjunga om. Det är roligt att de är tjejer också, så man får berätta ur det perspektivet.

– Bägge har förresten verkliga förebilder. Bägge finns i Linköping (där, inom parentes, Lars växte upp). Fröken Svår, som går på universitetet, har drogproblem och är hårt styrd av sin mamma. Hon är engagerad, vill förändra världen. Hjärter Dam kan mer vara vem som helst. Hennes bakgrund är ganska svart, även om man inte ser det vid första ögonkastet.

KomOmslag till albumet ”Kom”.

Musikaliskt har Winnerbäck gått från visor till rock. Hans nya album, ”Kom”, låter ungefär som Bob Dylan vid tiden för ”Blonde on Blonde”. Trummor och elgitarrer och här finns t o m en hammond som kunde ha varit överflyttad från Dylans platta till Winnerbäcks.

– Det var en Dylaninspelning. Sju inspelningsdar var inbokade, men vi blev klara på fem. Då skrev jag en ny låt. Inspelningen gjordes på känsla. Vi bara lät det gå. Och har man en gång hört ”Blonde on Blonde” så är man ju såld på hammondorgel.

I somras turnerade Lars Winnerbäck med de likaså svenska sångpoeterna Stefan Sundström, Johan Johansson, Karin Renberg och Kjell Höglund. De var som en karavan elektriska hippies som parkerat husvagnarna. En svensk motsvarighet till Bob Dylans ”Rolling Thunder Revue”. Hur det låter kan återhöras på albumet ”Bland skurkar, helgon och vanligt folk”.

Nu ska Lars Winnerbäck ut på en egen turné, för att lansera sitt nya album. Hur kommer det att låta?

– Det blir rock’n’roll. En riktig rockturné!

Hittills utgivna album:

Lars Winnerbäck: ”Dans med svåra steg”, ”Rusningstrafik” (bägge Elvira), ”Med solen i ögonen” och ”Kom” (bägge Universal)
Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Johan Johansson, Karin Renberg och Kjell Höglund: ”Bland skurkar, helgon och vanligt folk” (Birdnest)

(Publicerat i tidskriften Fönstret 1999)